Själens mörka natt

Själens mörka natt är ett mentalt och emotionellt, psykiskt och fysiskt tillstånd som har beskrivits av kristna mystiker som Johannes av Korset [1] [2] och av terapeuter som Stanislav och Christina Grof i boken ”The stormy search for the self”.
Psykologen Roberto Assagioli har beskrivit att en sådan transpersonell upplevelse kan vara snarlik djup depression, men inte är en sjuklig företeelse utan i grunden en andlig process som kan leda till positiva insikter och resultat. Således en fas under en andlig-psykisk eller själslig utvecklingsprocess eller kris, som är snarlik djup depression men har andliga orsaker.

Denna artikelförfattares egen upplevelse och redogörelse:
”Själens mörka natt” varade för mig en hel natt som kändes som en evig nattmara i vaket tillstånd. Jag visste intuitivt att våndan inte var ”min egen” utan själens och att det var en uppgift som bara skulle härdas ut.  Jag kom i kontakt med en universell opreciserad och allmän känsla av vanmakt, sorg, upprördhet osv. Den övergick i olika faser och rörde specifika områden och trauman, ett tillstånd där svåra övergrepp och eller krig pågår som om jag såg och deltog mentalt i fruktansvärda strider. [3] Min i efterhand dokumenterade upplevelse av själens mörka natt fick fysiska konsekvenser som varade under en vecka. [4]

Karin Boye har beskrivit det så här

En ångest förföljer mig. Den sipprar ur jorden. Där våndas ett träd i tunga lager av jord. Å vind! Solljus! Känn den våndan: löften om doft av paradisunder. [5]

Lisa Meyler har skrivit så här. (Text i urval) [6]:

De flesta människor som är involverade i en andlig utvecklingsprocess möter förr eller senare upplevelser och går igenom stadier som är av det mindre behagliga slaget. Det är en naturlig del av en sådan process, och inte att betrakta som något som måste undvikas eller förbigås. Att bearbeta sådana upplevelser och gå igenom skeden som kan vara svåra är ofta nödvändigt för att läkas psykiskt och nå fram till en djupare känsla av livsglädje och större personlig frihet.

Många gånger stiger under en andligt-psykisk utvecklingsprocess traumatiska minnen och upplevelser till ytan från det undermedvetna – det personliga eller det transpersonella – som kan innefatta rädsla, känslor av ensamhet, sorg, smärta osv. Ofta kommer man i kontakt med den del av psyket som berör födelse och död, och inte sällan den rädsla som har samband med dem, och får i vissa fall kontakt med psykiska komponenter som gäller galenskap.

Under sådana stadier i den andliga utvecklingen är det mycket viktigt att komma ihåg att dessa upplevelser i regel är övergående, och många gånger leder till att man uppskattar det läkande som sker och de upplevelser av befrielse, glädje och livslust som vanligen kommer efter ännu mer.

Rädslor:
En av de vanligare rädslorna som förekommer under andlig-psykiska utvecklingsprocesser är rädsla för att förlora kontrollen. Den grundläggande beståndsdelen i sådana processer är förändring, och när gamla personlighetsstrukturer förvandlas till något nytt, gamla föreställningar om sig själv, andra och världen förändras eller försvinner, gamla intressen, värderingar, sätt att vara och se på livet kanske faller bort, kan man periodvis uppleva det som om all kontroll man tillkämpat sig genom att lära sig att hantera livet är på väg att försvinna.

Kosmisk omfattning:
När man kommer i kontakt med de transpersonella dimensionerna kan upplevelser och känslor av kosmisk omfattning förekomma. Sådana känslor kan vara mycket djupgående och enkelt uttryckt desamma som i den personliga sfären, men förstorade till universell, eller kosmisk storlek.
Under återupplevelse och bearbetning av traumatiska händelser som innefattar ensamhet och sorg i den personliga livshistorien, kan de transpersonella dimensionerna bryta in med känslor av kosmisk övergivenhet, hopplöshet och ensamhet, eller kollektiv sorg. Eller så kan man t ex. under en tidigare-livupplevelse identifiera sig med alla krigsoffer, slavar eller martyrer som någonsin funnits, eller när man är på väg att konfrontera döendet av gamla sätt att vara, eller personlighetsstrukturer som blivit överflödiga, få arketypiska eller mytologiska visioner av all den död, vissnande och förgänglighet som finns i världen.

Galenskap:
Det förekommer också stadier under en andlig-psykisk förändringsprocess som kan innefatta döendet av uttjänta och begränsande sätt att tänka och resonera, vilket kan upplevas som att man är på väg att bli galen. Detta är i sådana situationer inte fallet, och som med andra förändringsprocesser, så kommer i de gamla intellektuella strukturernas ställe vanligtvis något nytt som är mer omfattande och ger individen större frihet och möjligheter.

REFERENSER
1) Själens dunkla natt (spanska: La noche oscura del alma) är ett verk av den spanske poeten och katolske mystikern Johannes av Korset. Tillsammans med Bestigningen av berget Karmel utgör den ett sammanhängande verk som beskriver själens väg till förening med Gud.
2) Johannes av Korset (Juan de la Cruz, egentligen Juan de Yepes), född 24 juni 1542 i Fontiveros nära Ávila, död 14 december 1591 i Úbeda, var en spansk karmelit, mystiker, författare och kyrkolärare. Han vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan med festdag 14 december.

3) Tolv Sinnen 2:a upplaga sid 208
4) Dagboken för 12 Sinnen November 2000.
5) Dikten ”Trädet under jorden” https://www.karinboye.se/verk/dikter/dikter/tradetunderjorden.shtml
6) Text Lisa Meyler Länk: https://paranormal.se/topi/sjalens_morka_natt.html

KÄLLOR
Stanislav Grof. The Stormy Search for the Self (Thorsons/Harper Collins) (ed.) Spiritual emergency (Tarcher/Putnam)

Roberto Assagioli. Transpersonal Development (Thorsons/Harper Collins – svensk översättning – Transpersonell utveckling: psykosyntes och den andliga dimensionen)

Johannes av Korset. Själens dunkla natt (Karmel förlag)

Viktor E. Frankl. Livet måste ha mening (Natur och Kultur)

Harry R. Moody och David Carroll. Själens fem stadier: den andliga utvecklingen under livet (Wahlström & Widstrand)

Elisabeth Kübler-Ross. Döden är livsviktig (Natur och Kultur)

Jack Kornfield. A Path with Heart (Bantam Books)

Lisa Meyler, ”Född att älska – nära-dödenupplevelsen och meningen med livet”, 402 sidor. 2019, Parthenons förlag. ISBN 978-9185044-16-0

Recension av ”Född att älska” av Kersti Wistrand på Humanism & Kunskap Länk

Journalisten Mary Mapes

Mary Mapes, Dan Rather och Roger G. Charles accepterar Peabody Award , maj 2005 https://sv.qaz.wiki/wiki/Mary_Mapes

Mary Alice Mapes (född 9 maj 1956)  är en amerikansk journalist, tidigare tv-nyhetsproducent och författare. Hon var huvudproducent för CBS News, främst CBS Evening News och primetime tv-programmet 60 Minutes Wednesday. Varifrån hon avskedades 2005 och sedan aldrig återvände till TV-journalistiken.

Charles Graner poserar över Manadel al-Jamadis lik efter att han torterats till döds av CIA-personal. [3]
Mapes är känd för avslöjandet av den amerikanska militärens tortyr i fängelset Abu Ghraib, ett reportage som vann Peabody-priset.

Under inledningen av Irak-kriget begick USA:s armé och Central Intelligence Agency (CIA) en serie svåra (avskyvärda) kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot fångar i fängelset i Abu Ghraib i Irak. President George W. Bush och hans administration hävdade att övergreppen i Abu Ghraib var isolerade incidenter och inte var en indikation på USA:s politik. [1] [2] Detta påstående ifrågasattes av humanitära organisationer som Röda korset, Amnesty International och Human Rights Watch; dessa organisationer uppgav att övergreppen i Abu Ghraib var en del av ett bredare mönster av tortyr och brutal behandling vid amerikanska utomeuropeiska interneringscenter, inklusive de i Irak, i Afghanistan och i Guantanamo Bay. [2]. Se Amerikanska Wikipedia: Abu Ghraib torture and prisoner abuse.

År 2005 avskedades hon från CBS för sin del i Killian-dokumentkontroversen kallad ”Rathergate” efter Dan Rather.
Mary Mapes producerade ett inslag till 60 minutes som byggde på information om president George W. Bushs militärtjänst. Med stöd av dokument som påstods härröra från arkiv från Bushs befälhavare, den avlidne överstelöjtnant Jerry B Killian. Dessa dokument hade överlämnats till CBS från Bill Burkett, som var en pensionerad överstelöjtnant vid Texas Army National Guard. Under programmet hävdade Dan Rather att dokumenten hade verifierats av dokumentexperter, men i slutändan kunde CBS varken bekräfta eller kritikerna definitivt motbevisa deras äkthet. Dessutom hade CBS inga originaldokument, bara faxade kopior, eftersom Burkett hävdade att de hade bränt originalen som också var kopior. [4]

I inslaget i 60 minutes anklagades Bush, för att ha fått förmånlig behandling när han ansökte till Texas Air National Guard och då fick fri passage förbi hundratals andra mer kompetenta sökande. [5] Texas guvernören Ben Barnes erkände att han hade ringt telefonsamtal för att få Bush antagen. [4]

Efter det att reportaget sänts utsattes Mary Mapes för en extrem näthatskampanj och hon beskriver den så här:

Det var en otroligt mörk och skrämmande period i mitt liv. Jag fick ta emot många hot, och det gjorde mig rädd för min sjuårige sons skull. Jag kom igenom det med hjälp av lugnande piller, chardonnay och stickning.

Också 60 minutes drabbades omedelbart av hård kritik, särskilt när ett nyckeldokument inte kunde verifieras. Som ett resultat av kontroversen om användningen av dokumenten beställde CBS en ”oberoende” (nåja) intern utredning. Panelen som ansvarade för utredningen bestod av Dick Thornburgh, tidigare guvernör i Pennsylvania och USA:s justitieminister i George H. W. Bush-administrationen, och Louis Boccardi, pensionerad president och VD för Associated Press. Thornburgh-Boccardi-rapporten [11] uttalade sig om att några av Bushs tidigare instruktörer eller kollegor hade sagt till Mapes att Bush sa till dem att han ville åka till Vietnam, men att han inte kunde åka eftersom det fanns andra framför honom med mer erfarenhet. Detta framstod inte särskilt trovärdigt. Det är klarlagt att Bush var som det kallas AWOL Absent Without Official Leave dvs avvikit utan tillåtelse vilket har beskrivits som desertering.

Mapes kritiserades för att ha misslyckats med att lyfta fram hans förklaring  till avvikelse i reportaget för att balansera påståendet att Bush hade ansökt om tjänst i vakten för att undvika militärtjänst i Vietnam. Mapes fick också kritik för att innan programmet sänts, ha kontaktat Joe Lockhart, en högre tjänsteman i John Kerry-kampanjen, och erbjudit sig att sätta hennes källa, Bill Burkett, i kontakt med honom. Mapes uppgav dock att Burkett(källan) hade bett henne att ge sitt telefonnummer till någon i Kerry-lägret för att diskutera en Swift-Boat kampanj full av oärlighet och osanningar. Hon har sagt, i efterhand att hon borde inte ha gjort så. [4] Lockhart och Burkett uppgav också att detta samtal inte hade något att göra med CBS reportaget eller dokument, utan gällde andra osanningar i ”Swift Boat”-kampanjen. [4] [5]

Efter utredningen anklagades Mapes, tillsammans med andra inblandade, för omdömeslöshet. Hennes 15-åriga tjänstgöringstid på CBS slutade när hon avskedades till följd av skandalen. Bush gick fri.

Reflektion
Man bör ha i åtanke att Mary Mapes orsakat en djup skada hos CIA och amerikansk militär och att det därför fanns starka krafter bakom att skada henne. Dylika reflektioner har inte kunnat spåras i amerikansk media.

Bok- och film
2005 publicerades Mapes bok: Sanning och plikt: Pressen, presidenten och Maktens privilegium. (Truth and Duty: The Press, the President, and the Privilege of Power). [6] Boken filmatiserades i långfilmen Truth (IMDb) från 2015, om med Cate Blanchett i rollen som  Mary Mapes och Robert Redford som Dan Rather. [7]
Tidningen Fokus har en recension av Karin Svensson benämnd Näthatets vagga.

Skrivarkarriär
I efterdyningarna av Rathergate-skandalen började Mapes arbeta som författare och konsult och bidrog med artiklar i nyhetstidningen The Nation 2007 och 2008. [8]

Referenser
1) Brown, Michelle (September 2005). ”Setting the Conditions” for Abu Ghraib: The Prison Nation Abroad”. American Quarterly. 57 (3): 973–997. doi:10.1353/aq.2005.0039. JSTOR 40068323. S2CID 144661236.

2) Smeulers, Alette; van Niekirk, Sander (2009). ”Abu Ghraib and the War on Terror-A case against Donald Rumsfeld?” (PDF). Crime, Law and Social Change. 51 (3–4): 327–349. doi:10.1007/s10611-008-9160-2. S2CID 145710956.

3) ”Jane Mayer, ”A Deadly Interrogation: Can the C.I.A. legally kill a prisoner?. The New Yorker. November 14, 2005. 

4) Pinkerton falsely claimed ex-CBS producer Mapes worked for Kerry campaign”. Media Matters for America. November 28, 2005.

5) Frey, Jennifer (October 4, 2004). ”Mary Mapes’s Darkest Hour”. The Washington Post.

6) ”Mary Mapes”. The Nation.

7) ”Truth”. Sony.

8) Truffaut-Wong, Olivia (October 17, 2015). ”Where Is Mary Mapes Now? The ‘Truth’ Star Hasn’t Worked In Network News Since Rathergate”

Mary Mapes amerikanska Wikipedia

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna

Den 10 december 1948 antog den nybildade organisationen FN (Förenta nationerna) den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Det är ett dokument som fungerar som en global vägledning för frihet och jämlikhet, och som skyddar varje persons rättigheter över hela världen. För första gången hade världen en överenskommelse som såg alla människor som fria och lika, oavsett kön, hudfärg, religion och annan trosuppfattning, eller andra egenskaper.

Artikel:

  1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
  2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.
  3. Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
  4. Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.
  5. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
  6. Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening.
  7. Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.
  8. Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag eller författning.
  9. Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.
  10. Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.
  11. 1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.
    2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.
  12. Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.
  13. 1. Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser.
    2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.
  14. 1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.
    2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.
  15. 1. Var och en har rätt till en nationalitet.
    2. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.
  16. 1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.
    2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.
    3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.
  17. 1. Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra.
    2. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.
  18. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.
  19. Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
  20. 1. Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.
    2. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.
  21. 1. Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud.
    2. Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.
    3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.
  22. Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.
  23. 1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.
    2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
    3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.
    4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.
  24. Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.
  25. 1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
    2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.
  26. 1. Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk. Yrkesutbildning och teknisk utbildning skall vara tillgänglig för alla. Den högre utbildningen skall vara öppen för alla med hänsyn till deras förmåga.
    2. Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Utbildningen skall också främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt främja Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande.
    3. Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar.
  27. 1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.
    2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.
  28. Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.
  29. 1. Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.
    2. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.
    3. Dessa rättigheter och friheter får inte utövas på ett sätt som är oförenligt med Förenta nationernas ändamål och grundsatser.
  30. Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

Julian Huxley

Sir Julian Sorell Huxley, född 22 juni 1887 i London, död 14 februari 1975 i London, var en brittisk biolog. Han var sonson till Thomas Henry Huxley och bror till författaren Aldous Huxley samt halvbror till nobelpristagaren Andrew Fielding Huxley. Han var en forskare inom zoologi, fysiologi och evolutionsbiologi. Hans forskning innebar jämförande embryologi, relativ tillväxt och grundarbete med den moderna syntesen mellan Charles Darwins teori om naturligt urval och Gregor Mendels ärftlighetslagar.

Eugenics society, ”Goda ras sällskapet”
Julian Huxley gav i början av sin karriär uttryck för en kommunistisk ideologi som kom att handla om att undanröja religion, andlighet och Gudstro, hinder som han ansåg stod i vägen för ”sann vetenskap”. I denna rensade ”vetenskap” förklarades även biologisk evolution och arvshygien avgörande för människans framtid. Huruvida det också omfattar en rasistisk ideologi kan var omtvistat. Julian Huxley blev alltmer opportunistisk och pragmatisk för att kunna genomföra sina visioner om global makt.

Julian Huxley skrev vid 73 års ålder att enbart människor med egenskaper värdefulla för samhället skulle få ”reproducera sig”:

”Vetenskapliga kalkyler visar att en 1,5 procents höjning av IQ-genomsnittet skulle leda till att antalet människor med ett IQ på 160 eller mer skulle öka med 50 procent, vilket tvivelsutan skulle skapa en bättre värld” (”Eugenics in evolutionary perspective”, John Huxley,1962)

I ett berömt tal inför Eugenics Society 1936 underströk Huxley att kapitalism, nationalism och klasskillnader var förödande för den mänskliga genpoolen. Eugenik var bara möjlig, enligt Huxley, i ett socialistiskt samhälle med lika möjligheter för alla människor[1], en åsikt som han upprepade i boken The Uniqueness of man, 1941.

Internationella humanistunionen slog fast att Humanisterna arbetade för ”en universell tillämpning av vetenskapliga metoder på den mänskliga välfärdens problemfält”. Organisationen marknadsförde också Julian Huxleys mer lättlästa propagandaskrift ”Essays of a humanist”. Den internationella styrelsen menade att den speglar Humanisternas vetenskapssyn. Sakta men säkert skull man omvandla begreppet humanism med antihumanismens värderingar.

Julian Huxley omdefinierade innehållet och gav därmed begreppet humanism en ny innebörd.
Humanismen som filosofi, psykologi som läran om medvetande och ande, och vetenskapen som förankrats i olika metoder underkändes och stämplades som villovägar.
Ateismen skulle bli den nya världsreligionen och naturvetenskapen dess profet. [2] (Freedom from religion Foundation)
Den internationella humanistunionens mål blev att reglera det biologiska urvalet och ge förutsättningar för att framtidens människa avlades fram till ett gudlöst geni.
Här kan vi finna orsaken till att dagens ”sekulära humanister” visar sådan intolerans och aggressivitet mot dem med livsåskådningar som accepterar andra verkligheter än dem som ”sekulära humanister” beordrar. Även sekulär humanism är ett av antihumanismen kapat begrepp då det ursprungligen stod för att hålla isär tro från vetenskap (Unitarianism).
Tanken på den germanska ”rasens” överhöghet och utvaldhet uppstod under 1800-talet och kulminerade i Adolf Hitlers rasförföljelser under Andra världskriget. Rasteoretikerna Joseph Arthur Gobineau och dennes lärjunge Houston Stewart Chamberlain skapade termen ”den ariska rasen” som man ansåg vara överlägsen andra raser. Dessa tankar upptogs av nazisternas raslära.
Julian Huxley blev besatt av övertygelsen om att ”den vetenskapliga metoden var den sanne humanistens själ”. En inseminationspolitik och ett arvshygieniska program skulle leda till selektering av önskade mänskliga egenskaper såsom altruism, intelligens, gott ledarskap och konstnärlig förmåga.
Men vänta nu altruism, gott ledarskap och konstnärlig förmåga lyser ju med sin frånvaro hos dem som representerar Internationella humanistunionen som Huxley tog initiativ till och som i Sverige representeras av Vetenskap och Folkbildning/Förbundet HUmanisterna. Snarare visar man upp flera egenskaper för en antihumanistisk sekt.

Källor
1) Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr
2) The Atheism of Bertrand Russell and Julian Huxley, Robert Graves

 

Carl Gustaf Ekberg, skulptör

Carl-Gustaf Alfred Ekberg, född 27 mars 1930 i Stockholm, svensk skulptör.

Carl-Gustaf Ekberg utbildade sig först till väg- och vattenbyggnadsingenjör 1949-53 på KTH i Stockholm. Åren 1988-94 utbildade han sig i teckning och skulptur för Axel Wallenberg i dennes ateljé i Stocksund. [1]

Från 1995 har han skulpterat på heltid. Han hade sin första utställning i september 1995 på Galerie S:t Nikolaus i Stockholm. Med åren kom hans skulpturer att uppföras och placeras ut i uppmärksammade sammanhang. Världsunikt är en meditationsanläggning i Täby ca 1,5 mil norr om Stockholm.

1996 skaffar han sin första ateljé i anslutning till sin fru Kerstins silversmedja och den första patinerade gipsförstoringen utförs, ”Medvind”, 180 cm hög. Samma år startar han utställning av 20 bronser vid större företag och hotell i Stockholmsområdet. Den fortsätter sedan med 30 bronser som European Tour i Norge, Frankrike, Italien och Tyskland.  Totalt blev det 44  utställningar i fem länder som avslutades med SKF:s hundraårsjubileum 2007 och Volvo AB:s Utställningshall i Göteborg 2008.

2012 uppfördes  nio bronsskulpturer i Centralparken i Täby. Dessa bildade ett sammanhängande skulpturstråk i . Carls Gustavs vision var ”bronserna skulle kunna inspirera till en meditativ process under promenaden i den vackra parken.” 2020 namngavs det Meditationsanläggning. [2]

Förutom skulptur är Carl Gustaf också insatt i kost och har skrivit flera artiklar. [3][4]


Meditationsanläggning
Meditationsanläggningen [2] utgörs av en kilometerlång parkväg i Centralparken i nordvästra Näsby Park utefter vilken nio bronsskulpturer är utplacerade. Skulpturerna är ca 75 cm höga med varierande patinering och monterade på meterhöga socklar av polerad diabas. Framför varje skulptur finns en soffa och därintill en spotlight för belysning under mörka tider. På sockelns baksida finns namnskylten.

”Skulpturerna har placerats i en ordning som möjliggör en stegrande association från de första två “Ensam” och “Insikt” till de sista “Medvind” och slutligen “Livskraft”. Genom den unika kombinationen av skulpturer och intalade ljudfiler med instruktioner för meditation utgör denna Meditationsanläggning inte bara en kostnadsfri permanent konstutställning öppen dag och natt året om utan även en mental kraftkälla.” (Carl Gustaf Ekberg)

Vid den nordligaste skulpturen “Ensam” finns en informationstavla med karta över anläggningen, kort presentation av de nio skulpturerna samt en QR-kod. Med hjälp av QR-koden kan besökare ladda ner till sin mobiltelefon intalade ljudfiler. De är individuellt utformade för varje specifik skulptur och är ”en hjälp för att komma i meditationsstämning”.

Carl Gustaf Ekberg är invald i Humanistiska Akademin (oktober 2020)

Offentliga verk i urval

Carl-Gustaf Ekbergs webbplats

Referenser

1) Carl Gustaf Ekberg – från brobyggare till skulptör
2) Meditationsstråk i Centralparken Täby
3) Impulser från Alf Spångbergs bok “Frisk med fasta”
4) Stärk ditt immunförsvar

Céleste Fahlström, konstnär

Céleste Viola Fahlström, svensk konstnär verksam under förnamnet Céleste, född 2 januari 1942

Céleste Viola Fahlström, verksam under förnamnet Céleste, född 2 januari 1942 i Stockholm är en svensk konstnär, verksam på ön Ven bor och bor i Sankt Ibb mitt i Öresund mellan Danmark och Skåne. Fahlström studerade konst för Bengt Fahlström i Skåne. Hon ärvde 1989 sitt barndomshem på Ven. Tillsammans med Stig-Owe Jemseby anordnades kulturevenemang av olika slag, dels deras egen konst samt gästande skulptörer från olika håll i Europa, poesiaftnar, fredsevenemang, filmvisningar med gästande regissörer. Efter Stig-Owes bortgång driver Celeste ensam Konstnärsgården Marielund på Ven där hon förutom utställningar även ger målarkurser. Artikel

Céleste har varit verksam som konstnär sedan 1971 och ställt ut separat på bland annat Kulturhuset Binz i Rügen, Gjethuset i Fredriksværk, Soul Art Gallery i Stockholm, Galeri Knudh Grothe i Charlottenlund och Galleri Pro Arte Kaster i Schweiz samt i samlingsutställningar på Ven och i julsalongerna på Galleri Opus i Borgeby och Billedværkstedet i Brovst samt ett stort antal utställningar tillsammans med Jemseby. Hon tilldelades Landskrona kommuns kulturstipendium 1981. På Vens Kulturhus visades dokumentärfilmen om Céleste 2007. Hennes konst består av en blandning av expressiva / naivistiska målningar med stark kolorit. Fahlström är representerad vid bland annat Statens konstråd, Helsingborgs museum, ”Vetlanda museum och konsthall Landskrona museum och ett flertal kommuner och landsting.

Céleste är invald i Humanistiska Akademin (oktober 2020).

Robert Hahn

Robert Hahn, svensk läkare

Robert Hahn, född 1954, är en svensk läkare, forskningschef vid Södertälje sjukhus samt under perioden 2009 till 2016 adjungerad professor i anestesiologi och intensivvård vid Linköpings universitet.[1] Åren 1985-92 var Hahn medicinsk skribent för A-pressens tidningsbyrå, åren 1987-94 arbetade han för veckotidningen Året Runt. Mellan 1998 och 2007 författade Robert Hahn fyra andliga böcker tillsammans med hustrun Marie-Louise. Han är son till Gunnar Hahn.

Vetenskaplig karriär

Robert Hahn blev läkare vid Karolinska Institutet 1980, legitimerades i Uppsala 1982 och specialist i anestesi och intensivvård 1986. Hahn disputerade 1987 vid Karolinska Institutet[2] på en avhandling om vätskebalans vid prostatakirurgi, och blev docent 1990. Han var lektor 1993-1997 samt professor vid Karolinska Institutet 1997-2006, vilket innefattade ett flertal administrativa fakultetsuppdrag, bland annat som vice ordförande (prodekanus) i Forskarutbildningsnämnden 1997-1998, biträdande prefekt 1997-2002 samt studierektor för forskarutbildningen på Södersjukhuset 1998-2005. Han är sedan 2017 adjungerad professor på Karolinska Institutet.

Robert Hahn är en internationellt erkänd forskare inom kirurgisk vätskebalans samt säkerhetsaspekter på prostatakiurgi. Han har utvecklat idén att beräkna infusionsvätskors omsättning med hjälp av modifierad farmakokinetik (volymkinetik) samt att tillsätta etanol till urologiska spolvätskor för att snabbt kunna detektera spolvätskeabsorption redan på operationsbordet.

År 2007 och 2011 kallades Hahn av Uppsala universitet till uppdrag som kvalitetsgranskare av den medicinska forskningen vid Akademiska sjukhuset (KOF07 och KOF11). Hahn är sedan 2012 engagerad i ledningen för den europeiska anestesiläkarföreningen ESA, både som svensk representant i dess Council och i dess forskningskommitté. Han har författat cirka 300 vetenskapliga artiklar i internationella tidskrifter.

Debatt om homeopati

Hahn har intresserat sig för homeopatiska metoder, och publicerade 2013 en artikel[3] om detta i tidskriften Complementary Medicine Research. Kortfattat menar Hahn att många av de studier som visar att homeopatiska metoder saknar effekt har olika brister, och att om man korrigerar för detta så skulle man kunna finna evidens.

Humanism och vetenskap

Robert Hahn deltog i utformande av föreningen Humanism & Kunskaps värdegrund i april 2012 och är ledamot i Humanistiska Akademin.

Bibliografi

Facklitteratur

”Perioperative Fluid Therapy” är en medicinsk fackbok (550 sidor) som editerats av Hahn-Prough-Svensén och utgivits 2006 av Informa Healthcare, New York.
”Clinical Fluid Therapy in the Perioperative Setting” är med medicinsk fackbok (270 sidor) som editerats av Robert Hahn och utgivits 2011 av Cambridge University Press.

Livsåskådning

1997 – Hahn, Marie-Louise; Hahn Robert. Klara svar från andevärlden: ett dokument över andliga upplysningar (1. uppl.). Orsa: Energica. Libris länk. ISBN 91-87056-60-7
2000 – Hahn, Marie-Louise; Hahn Robert. Själars samband: andevärldens väg till själslig befrielse. Orsa: Energica. Libris länk. ISBN 91-87056-67-4
2004 – Hahn, Marie-Louise; Hahn Robert. Den rena källan. Orsa: Energica. Libris länk. ISBN 91-85127-09-4
2007 – Hahn, Marie-Louise; Hahn Robert. Gudomlig väg: visdom som leder hem (1. uppl.). Orsa: Energica. Libris länk. ISBN 9789185127382

Referenser

1) ”CV for Robert Hahn”. ESA – Europeiska anestesiläkarföreningen. Arkiverad från originalet den 18 juni 2017. Läst 22 augusti 2018.
2) Hahn, Robert (1987) (på engelska). Fluid balance during transurethral resection of the prostate: studied with the aid of regular-interval monitoring. Stockholm. Libris länk. ISBN 91-7900-357-5
3) Robert Hahn (2013). Walach, H.. red. ”Homeopathy: meta-analyses of pooled clinical data.”. Complementary Medicine Research (Poznan, Berlin) 20 (5): sid. 376-381. doi:10.1159/000355916. PMID 24200828.

Externa länkar

Webbplats Robert Hahn (-2011)
Webbplats Robert Hahn (2011-)

Egen blogg

Ida Tarbell

Ida Tarbell
amerikansk journalist och författare
Född 5 November 1857 i Village of Hatch Hollow, Erie County, Pennsylvania
Död 6 januari 1944 Bridgeport, Connecticut

Ida Tarbell var en amerikansk journalist och författare född den 5 november 1857 i Erie County, Pennsylvania. Hon var den enda kvinnan i sin examensklass vid Allegheny College 1880. Ida Tarbell blev en pionjär för grävande journalistik och kritisk granskning. Tarbell avslöjade orättvis praxis vid Standard Oil Company, vilket ledde till ett beslut i USAs högsta domstol om att förbjuda och bryta sådant monopol.

”Det föddes i mig ett hat mot privilegier, privilegier av vilket slag som helst. Det gjorde mig riktigt omtöcknad, för att vara ärlig, men det var ändå bra, vid 15 års ålder, att ha en bestämd plan baserad på de saker jag sett och hört, redo för en framtida plattform för social och ekonomisk rättvisa om jag någonsin skulle vakna upp för mitt behov av det.” Ida Tarbell

Tarbell är mest känd för sin bok från 1904, The History of the Standard Oil Company. Boken publicerades först som en serie artiklar i McClure’s Magazine från 1902 till 1904. Artikelserien har av historikern J. North Conway kallats ett ”mästerverk av undersökande journalistik” [1] och boken med samma namn som artikelserien har av historikern Daniel Yerginsamt upphöjts till ”den enskilt mest inflytelserika boken om affärsmetoder som någonsin publicerats i USA”. [2] Publikationerna skulle bidra till upplösningen av Standard Oil-monopolet och medverkade till att inleda The Hepburn Act från 1906, Mann-Elkins Act, inrättandet av Federal Trade Commission (FTC) och Clayton Antitrust Act.

Nedanstående text från: Ida Tarbell Biography Biography.com
Publisher A&E Television Networks
Original Published Date April 2, 2014
Översatt av Börje Peratt 24 sept 2020

Uppväxt
Ida Minerva Tarbell föddes den 5 november 1857 i den oljerika regionen i nordvästra Pennsylvania. Hennes far var oljeproducent med eget raffinaderi vars försörjning – liksom för många andra i området – påverkades negativt av ett fastställande av en låg ersättningsnivå från 1872 som sammanställdes av Pennsylvania Railroad och John D. Rockefellers Standard Oil Company. Rockefeller som arbetade under sken av South Improvement Company svälte på detta sätt ut sina konkurrenter. Som ett resultat av deras taktik tvingades många av de mindre producenterna att sälja till Standard Oil, och de flesta som inte sålde – inklusive Tarbells far – kämpade för att hålla sina affärer flytande. Att bevittna effekterna av dessa händelser på sin familj och andra vänner lämnade ett djupt intryck på den unga flickan som skulle det visa sig blev avgörande för hennes inriktning senare i hennes yrkesliv.

Utbildning
Tarbell gick på Titusville High School och tog examen med högsta betyg 1875. Året därpå skrev hon in på Allegheny College, där hon genomgick studier i biologi men också började utveckla ett starkt intresse för att skriva. Hon examinerades som den enda kvinnan i sin klass 1880 och tog ett lärarjobb i Ohio. Men efter två år slutade hon sin tjänst i strävan efter en skrivkarriär.

‘Chautauquan’ och ‘McClure’
När hon återvände till Pennsylvania blev Tarbell bekant med redaktören för en liten tidning som heter The Chautauquan och hon erbjöds ett jobb för tidskriften. Hon hade olika befattningar innan hon blev chefredaktör. År 1890 lämnade hon dock både tidningen och landet och flyttade utomlands till Paris för att genomföra doktorandstudier vid Sorbonne och College de France.

I Paris fortsatte Tarbell att arbeta som journalist och bidrog med artiklar till amerikanska tidskrifter. Hennes verk fick så småningom uppmärksamhet hos Samuel McClure, grundare av den illustrerade månatliga McClure’s Magazine, som innehöll både politiska artiklar och serietryck av litterära verk. Tarbell trivdes på McClure och författade under sin tid med tidskriften många framgångsrika verk, inklusive populära biografier om Napoleon och Abraham Lincoln. Men det var när Tarbell bestämde sig för att förkovra sig i sitt eget förflutna som hennes författarskap skulle uppnå sin största effekt.

Historien om Standard Oil
Liksom många unga journalister under hennes tid hade Tarbell blivit oroad över hur monopol och truster tog över och saboterade fri företagsamhet. År 1900 föreslog hon en serie artiklar där hon skulle använda sina erfarenheter från barndomen. Upphovet var South Improvement-skandalen (Clevelandmassakern). För att formulera sina analyser och slutsatser  tillbringade hon de närmaste åren djupt nedsänkt i efterforskning rörande Standard Oil Company och John D. Rockefellers affärsmetoder.

Med titeln The History of the Standard Oil Company, publicerades den första delen på  McClure Magazine 1902 och den blev så omedelbart uppmärksammad och spridd att det som ursprungligen planerades som en tredelad serie utvidgades till ett 19-delat verk. I den avslöjade hon Standard Oils ofta tvivelaktiga metoder, inklusive de dramatiska effekterna som på så omvälvande sätt hade skadat hennes familj och andra familjer i deras område årtionden tidigare. Den sista delen av artikelserien publicerades i oktober 1904, då den samlades och gavs ut i en bok med samma titel.

Tarbells uttömmande studie gav inte bara upphov till en ny stil av undersökande journalistik som ibland kallades ”muckraking” (avslöja oegentligheter, ”skandalpress”) utan var också avgörande för demonteringen av Standard Oil Company-monstret, som ändå var fast besluten att ta strid mot Shermans Antitrust Act.

Tarbell lämnade McClure’s 1906 och skrev de närmaste nio åren för American Magazine, där hon blev delägare och medredaktör. Hon författade också många längre verk, inklusive The Business of Being a Woman (1912) och The Ways of Women (1915), vars traditionella uppfattningar om könsroller satte henne i opposition till den suffragistiska rörelsen under samma tid. Tarbells mindre kontroversiella produktioner inkluderar flera omfattande böcker om Abraham Lincoln och hennes självbiografi från 1939, All in the Day’s Work. Hon förblev också ansluten till politik under större delen av sitt liv och deltog i industrikonferensen under Woodrow Wilsons administration och Warren Hardings arbetslöshetskonferens.

Arvet efter Ida Tarbell
Ida Tarbell insjuknade i december 1943, vid 86 års ålder, efter en tid fick hon lunginflammation då hon vårdades på sjukhus i Bridgeport, Connecticut. Hon dog där den 6 januari 1944.

Som ett erkännande av sina prestationer infördes Tarbell år 2000 i National Women’s Hall of Fame, och två år senare hamnade hon på ett frimärke som en del av en United States Postal Service frimärksserie till minne av kvinnliga journalister. Hennes historia om Standard Oil Company står som ett av de viktigaste journalistiska verken på 1900-talet./

Referenser

1) Conway 1993, p. 211.
2) Yergin 1991, p. 89

Källor

1) The Biography.com website URL https://www.biography.com/writer/ida-tarbell
2) Ida Tarbell articles
3) Ida Tarbell: The Woman Who Took On Standard Oil
4) Engelska Wikipedia Ida Tarbell

Böcker

1) Tarbell, Ida M. All in the Day’s Work. New York, NY: The Macmillan Co., 1939.
2) Brady, Kathleen. Ida Tarbell: Portrait of a Muckraker. New York, NY: Seaview/Putnam, 1984.
3) Tarbell, Ida M. The History of the Standard Oil Company. Vol. 2. New York, NY: McFarland & Co, 1905. Link.
4) Tarbell, Ida M. The History of the Standard Oil Company. Vol. 1. New York, NY: McClure, Phillips & Co., 1905. Link.

John D. Rockefeller och Clevelandmassakern

Rockefeller Sr. med familj. Rockefeller Archives.

Den så kallade Cleveland Massakern var början på John D. Rockefellers strävan mot ett oljemonopol, och det anses vara en av hans smartaste operationer. Det faktum att han genomförde denna kampanj mitt i den mest kritiserade perioden av hans affärskarriär visar verkligen hur fokuserad och hänsynslös Rockefeller kunde vara.

South Improvement Company (SIC) lanserades i slutet av 1871 av Tom Scott, presidenten för den kraftfulla Pennsylvania Railroad, och var en hemlig allians mellan järnvägarna och en utvald grupp stora raffinaderier där Rockefeller ingick som syftade till att stoppa ”destruktiv” prissänkning och återställa fraktavgifter till en lönsam nivå. Enligt pakten skulle järnvägarna höja sina priser, men skulle gå med på att betala rabatter till Rockefeller och andra stora raffinaderier och därmed säkra och öka deras affärer. Dessutom skulle de senare få intäkterna från de ”nackdelar” som skulle tas ut på icke-medlemmar, och som ett resultat skulle de som stod utanför få betala mycket högre priser för sina transporter av olja.

När nyheterna om den hemliga affären läcktes ut till tidningar i Pennsylvanias oljeregion, det område som skadades mest av det, blev de oberoende oljemännen chockade och upprörda. Fjorton år gamla Ida Tarbell, dotter till en av dem, bevittnade reaktionen: ”Vid nyheterna rusade alla oljeföretagare ut på gatorna”, skrev hon 30 år senare i sin The History of the Standard Oil Company. ”Ingen väntade på att få reda på grannens åsikt. På allas läppar fanns det bara ett ord, och det var ”konspiration”. I flera veckor övergav alla oljemännen sina regelbundna affärer och samlades från stad till stad i avsikt att förstöra ”Monstret”, ”Fyrtio tjuvar”, ”stora Anaconda”, som de kallade det mystiska South Improvement Company. Deras temperament visades i banderoller som de bar: ‘Ner med konspiratörerna’; ‘Ingen kompromiss’; ‘Ge inte upp vårt skepp!’

Rockefeller, en av de ledande medlemmarna i den nya alliansen, tyckte att det var orimligt att betrakta det som en konspiration:

”Det finns så mycket falskt förevändning i allt detta tal om rabatter!”, Skulle han hävda i en intervju som genomfördes nästan 50 år senare. ”Rabatter och fördelar var en vanlig praxis i flera år före och efter denna historia. Så mycket av de högljudda gnällen mot rabatter och fördelar kom från människor som inte visste något om affärer. Vem kan köpa nötkött billigast – hemmafrun, förvaltaren för en klubb eller ett hotell, eller kommissionären för en armé? Vem har rätt till bättre rabatter från en järnväg, de som transporterar 5 000 fat om dagen, eller den som transporterar 500 fat – eller 50 fat? ”

Men hemligheten och den tvivelaktiga lagligheten i pakten gav de oberoende producenterna sympati. New York-pressen kallade det ”oljekriget” och rapporterade sammanstötningen mellan South Improvement Company-raffinaderierna och Pennsylvanias fria oljeproducenter, som hade beslutat att bojkotta den nya alliansen.

Slutligen, i april 1872, upphävdes stadgan för South Improvement Company av Pennsylvania-lagstiftaren innan den ens hade genomfört en enda transaktion. De oberoende blev extatiska. Men Rockefeller, likgiltig för det faktum att han hade utpekats som skurken i oljeregionens drama, vägrade att låta sig nedslås av hans första stora misslyckande. ”Vi, Standard Oil-folket, kom inte från South Improvement Company”, påstod han år senare. ”Det var inte vår idé. Vi organiserade det inte, trodde inte från början att det fanns mycket löfte i det. Vi anslöt oss till det eftersom [dess ledare], hoppades vi, skulle kunna vara till nytta för oss i slutändan. Vi var villiga att gå med dem så långt som planen kunde användas, så att när den misslyckades skulle vi vara i stånd att säga: ”Prova nu vår plan.” Men detta var naturligtvis en omskrivning för Rockefellers svek och ett exempel på hans manipulativa karaktär.

Som det visade sig hade Rockefeller genomfört ”sin plan” redan innan S.I.C. Han var angelägen om att säkerställa monopolet inom raffineringsindustrin och föresatte sig att eliminera det han kallade ”ruinerande” konkurrens från sina närmaste konkurrenter. På mindre än sex veckor, mellan februari och mars 1872, använde han hotet från den stora nya alliansen och ett sofistikerat utbud av taktik för att köpa upp 22 av sina 26 Cleveland-konkurrenter.

Medan allmänheten och många i branschen fastnade i South Improvement Company-krisen hade Rockefeller redan gått bortom det ögonblickliga nederlaget. Han kontrollerade nu vad som skulle bli grunden för sitt största industriella imperium. ”Det var verkligen det första stora steget på John D:s marsch mot industriell överhöghet”, skriver biografikern Ron Chernow, ”för när han en gång hade monopol på Cleveland-raffinaderierna, marscherade han sedan vidare och gjorde samma sak i Pittsburgh, Philadelphia, Baltimore, New York och de andra raffinadericentren. Så det var verkligen den största vändpunkten i hans karriär, och det var verkligen en av de mest skamliga episoderna i hans karriär.”

Översatt från American Experience Länk
I serien The Rockefellers Länk
av Börje Peratt

Taxonomi

Taxonomi

Taxonomi (av grekiska: taxis, ‘ordning’ och nomi, ‘bruk’, ‘regel’) är vetenskapen om indelning eller klassificering av organismer i taxa t.ex. riken, familj er, släkten, arter och underarter. Inom taxonomin arbetar taxonomer med att beskriva och namnge arter. Många taxonomer arbetar med regionala fauna- och florabeskrivningar som innehåller bestämningsnycklar och information om arters utbredning, status och annat.

Systematik

Taxonomin är en del av systematiken. Systematiken innefattar även studier av släktskap mellan olika organismer, alltså deras evolutionära historia (fylogeni). Inom systematiken arbetar systematiker med att sätta in olika arter i ett sammanhang.

Referens

SLU