Sinnen

Sinne har flera betydelser, här diskuteras förmågan att ta emot intryck och varsebli signaler. Aristoteles som formulerade de antika fem klassiska sinnena syn, hörsel, lukt, smak och fysisk känsel menade till skillnad från Platon att det inte finns någonting som är mer verkligt än det som vi får kunskap om genom våra sinnen. Inte bara Platon utan även Descartes kom att formulera tvivel på sinnens sanningsenliga förmedling av fakta och trots detta kom Aristoteles uppfattning att få en stark akademisk inställning till hur livet uppfattar sin omgivning, interagerar och kommunicerar. Descartes å andra sidan menade att sinnen kan bedra intrycket och det inte är med våra sinnen utan med vårt förnuft vi förnimmer tingen.

Olika livsformer och kroppar har utvecklat olika känsligheter hos fysiska sinnesorgan som ögon, öron, näsa, mun och hud eller särskilda känselspröt.

Tron på att varseblivning och analys av omgivningen kräver nämnda fysiska sinnesorgan och sinnen som följer med dem har visat sig inte bara otillräcklig utan även felaktig.

Beteenden hos encellig organismer visar att det finns en förmåga att avläsa omvärlden och anpassa sig till den utan att dessa mikroorganismer uppvisar förekomsten av vare sig sinnesorgan eller hjärna. Det indikerar en varseblivningsförmåga att avläsa omgivningen utan nämnda etablerade sinnen och därmed förenade neurologiska kognitionsprocesser. [1]

Ett exempel på en sådan encellig mikroorganism är en slemsvamp, som har en förmåga att kommunicera och samverka och överleva och föröka sig genom att klumpa sig samman med andra individer av samma art. Den uppvisar även minneskapacitet. Den är känslig för ljus men saknar ögon och hypotetiskt kan det röra sig om att den kan ”varsebli” lukt, smak och fysisk känsel. Vetenskapen har ännu ingen förklaring till detta.

”Kroppsliga sinnen”
Mikroorganismers beteende indikerar kroppsliga sinnen innan huvud och hjärna har kommit till.
Börje Peratt har föreslagit ”EKO”-sinnen som skulle hypotetiskt finnas i kroppen även hos mikroorganismer och representerar Emotion, Kommunikation och Orientering. Detta skulle kunna ge en förklaring till exempelvis slemsvampens förmåga att samarbeta för att söka och finna föda.

Från kroppen ”oberoende sinnen”

När det rör att antagandet om att kunna fånga upp signaler som omöjligt kan göras av fysiska sinnen så finns en möjlig förklaring som kallas översinnlighet, transpersonell upplevelse, paranormalt fenomen eller oberoende sinnen och ett från den fysiska kroppen ”oberoende medvetande”.

Möjligheten av att kunna varsebli sådana signaler antas hos människor vara mer tillgängliga hos vissa högsensitiva och det har angetts olika förklaringar till det. Arv, några är födda med det, andra kan ha fått förmågan i samband med en nära döden upplevelse, några har ”utvecklat” dessa sinnen efter sjukdom eller svåra olyckor eller fysiska överbelastningar som att föda barn.

Källor

1) R. Damasio. Self Comes to Mind: Constructing the Conscious Brain, Pantheon, 2010. ISBN 978-1-5012-4695-1

 

Annonser

Slemsvamp Physarum polycephalum

Physarum polycephalum, betyder bokstavligen ”flerhuvudsvamp”, och är en slemsvamp som föredrar skuggiga, svala, fuktiga områden, såsom multnande löv och stockar. Liksom slemsvampar i allmänhet är den känslig för ljus.

Slemsvampen Physarum polycephalum är en liten mikroorganism som lagrar minnen, mäter tid och förutsäger torrperioder! En encellig protist med ett ”primitivt” utseende som varken är ett djur, en växt eller en svamp, har förmågan att uppträda både individualistiskt och att kommunicera i samverkan. Den huvudsakliga vegetativa fasen av P. polycephalum är plasmodiumet (den aktiva, strömmande förflyttningen i svampform). Plasmodium består av ett nätverk av mikroorganismer i protoplasmiska vener och med många individuella kärnor. Det är under detta stadium som organismen söker efter mat. [1]

Den har i grupp en förmåga att gå i takt. Den slår sig samman med ett stort antal andra och rör sig mot föda. I denna form kan den också lära sig kortaste vägen genom en labyrint! I ett experiment lade man ut Tokyo som en stor hög veteflingor och förstäder som mindre vetehögar. Slemsvampen sökte snabbt upp alla dessa högar och på två timmar hade den skapat motsvarande tågspårsnät som omger Tokyo. Ett arbete som tog ingenjörer år att analysera och bygga (Tero, 2010). [2]

Physarum polycephalum har egenskaper som liknar dem som ses i encelliga eusociala insekter. [3] När det presenteras mer än två livsmedelskällor löser P. polycephalum uppenbarligen ett mer komplicerat transportproblem. Med mer än två källor producerar ”amöban” också effektiva nätverk. [4] I ovan nämnda studie (2010) spreds havreflingor på en ”karta” för att representera Tokyo och 36 omgivande städer. [5][6] P. polycephalum skapade ett nätverk som liknar det befintliga tågsystemet, och ”med jämförbar effektivitet, feltolerans och kostnad”. Liknande resultat har nåtts baserade på vägnät i Storbritannien [7] och den iberiska halvön (dvs. Spanien och Portugal). [8]

Bilder wikicommons

Källor

 

  1. ”Life at the Edge of Sight — Scott Chimileski, Roberto Kolter | Harvard University Press”. http://www.hup.harvard.edu. Retrieved 2018-01-26.
  2. Tero et al. (2010) Rules for Biologically Inspired Adaptive Network Design. Science 10.1126/science.1177894
  3. Nakagaki, Toshiyuki; Yamada, Hiroyasu; Tóth, Ágota (2000). ”Intelligence: Maze-solving by an amoeboid organism”. Nature. 407 (6803): 470. doi:10.1038/35035159. PMID 11028990.
  4. Nakagaki, Toshiyuki; Kobayashi, Ryo; Nishiura, Yasumasa; Ueda, Tetsuo (November 2004). ”Obtaining multiple separate food sources: behavioural intelligence in Physarum plasmodium”. Proceedings of the Royal Society B. 271 (1554): 2305&ndash, 2310. doi:10.1098/rspb.2004.2856. PMC 1691859. PMID 15539357.
  5. Tero, Atsushi; Takagi, Seiji; Saigusa, Tetsu; Ito, Kentaro; Bebber, Dan P.; Fricker, Mark D.; Yumiki, Kenji; Kobayashi, Ryo; Nakagaki, Toshiyuki (January 2010). ”Rules for Biologically Inspired Adaptive Network Design”. Science. 327 (5964): 439&ndash, 442. Bibcode:2010Sci…327..439T. doi:10.1126/science.1177894. PMID 20093467.
  6. Moseman, Andrew (2010-01-22). ”Brainless Slime Mold Builds a Replica Tokyo Subway”. Discover Magazine. Retrieved 2011-06-22.
  7. Adamatzky, Andrew; Jones, Jeff (2010). ”Road planning with slime mould: If Physarum built motorways it would route M6/M74 through Newcastle”. International Journal of Bifurcation and Chaos. 20 (10): 3065&ndash, 3084. arXiv:0912.3967. Bibcode:2010IJBC…20.3065A. doi:10.1142/S0218127410027568.
  8. Adamatzky, Andrew; Alonso-Sanz, Ramon (July 2011). ”Rebuilding Iberian motorways with slime mould”. Biosystems. 5 (1): 89&ndash, 100. doi:10.1016/j.biosystems.2011.03.007.

 

Jean Piaget

Jean William Fritz Piaget, född 9 augusti 1896 i Neuchâtel, död 16 september 1980 i Genève, var en schweizisk pedagog, filosof, kunskapsteoretiker, biolog och utvecklingspsykolog.

Han tog doktorsexamen i biologi vid universitetet i Neuchâtel men blev intresserad av psykologi och särskilt psykoanalys, som vid denna tidpunkt var en ny vetenskap. Under en tjänst vid en skola i Frankrike, blev han intresserad av intelligens, hur den utvecklas från barn till vuxen. Det ledde till hans första experiment i utvecklingspsykologi. Piaget tog examen i psykologi, genetik och vetenskapshistoria och kom att fördjupa sig i kunskapsteori.

Jean Piaget gifte sig 1923 med sin före detta student Valentine Châtenay och paret fick tre barn, Jacqueline (född 1925), Lucienne (född 1927) och Laurent (född 1931). Det var genom att studera dessa barn som han kom fram till sin teori om ”Barnets själsliga utveckling”, egentligen studier av kunskapsprocesser för att kunna utvärdera barnets intellektuella mognad och utveckling av intelligenser. Mot denna bakgrund kom man att titulera honom barnpsykolog.

Genetisk epistemologi.

Barns kognitiva utveckling genomgår enligt Piaget biologiskt betingade faser som kan placeras in i ett åldersschema. Han namngav den genetisk epistemologi.

  1. Den sensomotoriska fasen som varar från 0 till ca 2 år
  2. Den för-operationella fasen från 2 till ca 6/7 år
  3. Den konkret-operationella fasen från 6/7 till ca 11/12 år
  4. Den formal-operationella fasen från 11/12 år till ca 15 år

Dessa faser ska förstås så att barn inte kan tillgodogöra sig kunskap som är för avancerad för deras biologiska utveckling.

Piagets bidrag till biologin bestod i att lägga fram en teori om hur varelser anpassar sig till miljön för att överleva. Denna teori kunde han även tillämpa i sin åskådning om barns språkliga utveckling och utveckling av intelligens.

Piaget använder begreppen assimilation och ackommodation  (1970, 1972). Assimilation innebär att ny information kan införlivas med befintliga strukturer, till exempel grundantaganden, tidigare erfarenheter, iakttagelser, tankar eller minnen. När vi på detta sätt känner igen ny information kan vi bekräfta den i en inre dialog med oss själva, konstatera att den stämmer. Resultatet blir att den nya informationen införlivas som en påbyggnad på tidigare kunskap.

Ett annat sätt att lära är med hjälp av ackommodation. Ackommodation kan vara mer krävande än assimilation. Den nya informationen i form av varseblivning stämmer inte alls och kan därför inte heller införlivas med den befintliga strukturen. Det uppstår en kognitiv konflikt som ställer krav på individen att antingen förändra en uppfattning om verkligheten eller förneka denna verklighet.

Kritik mot Piagets teori

Jean Piaget fick stort inflytande för sin teoribildning inom pedagogik och kunskapsteori. Synsättet har blivit kritiserat av Lev Vygotsky då han bland annat anser att det begränsar barnets naturliga nyfikenhet om viss kunskap ses som alltför logiskt komplicerad för dem. De som företräder Vygotskys pedagogik menar i motsats till Piaget att barnet bör få mer logiskt komplicerade uppgifter än vad det klarat dittills för att barnet ska utvecklas maximalt.

Referenser

  • Intelligensens psykologi (La psychologie de l’intelligence)  Natur och kultur, 1951
  • Barnets själsliga utveckling (Six études de psychologie) Gleerup, 1968
  • Strukturalismen (Le structuralisme) Prisma, 1972
  • Psykologi och undervisning (Psychologie et pédagogie)  Aldus/Bonnier, 1972
  • Språk och tanke hos barnet (Le langage et la pensée chez l’enfant) Gleerup, 1973
  • Sociologiska förklaringar (L’explication en sociologie) Studentlitteratur, 1974
  • Framtidens skola – att förstå är att upptäcka (Où va l’éducation) Forum, 1976)

Externa länkar

  • Jean Piaget i Libris
  • Piaget, J. (1970) Genetic epistemology. New York: Columbia University Press.
  • Piaget, J. (1972) Psykologi och undervisning. Stockholm: Bonniers.

 

One case validation

One case validation, är ett vetenskapligt begrepp myntat av Börje Peratt för att fastställa att det kan räcka med ett exempel för att bevisa och acceptera en företeelse.

Ibland refereras till anekdotisk bevisföring vilket handlar om att någon berättar vad man har sett men man saknar bevis, eller bevisen är inte tillräckliga. Vid one case validation gäller att föremålet för påståendet är faktiskt närvarande och uppvisbart. Om man skulle plocka upp ett storsjöodjur från en sjö där många säger sig ha sett det så blir det one case validation.

När urbefolkningen i i Afrika hävdade att det fanns en människoliknade hårbeklädd varelse i bergen så ansåg de vita att detta var uttryck för vidskeplighet. 1846 observerades gorillan av den amerikanske missionären Wilson. Inte ens ett foto räckte för att bevisa arten. Släktet beskrevs vetenskapligt 1853 av Isidore Geoffroy Saint-Hilaire men möttes av trovärdighetsproblem. Till Europa överfördes den första levande gorillan redan 1861, men det var en unge och den förevisades som schimpans i England. Först när von Koppenfels 1874 sköt en vuxen gorilla och kunde visa upp den accepterades den allmänt som ett eget apsläkte.

Magkänsla

Magkänsla är en näst intill fysisk upplevelse av att något känns rätt eller inte stämmer. Men den är opålitlig. Det är naturligt att tolka sina ingivelser utifrån magkänslan, särskilt vid avgörande beslut då vi är i affekt. Men det finns också en risk med att låta sig styras av den (Ahlström 2010).
Magkänslan har ett samband med förhållandet till omgivningen och kan påverkas eller rentav förvrängas av grupptryck. Enligt Antonio Damasio, forskare i neurologi, är vi mindre riskbenägna när vi går efter vår ”magkänsla”. [1][2][3]

Enkelheten hos magkänslan är att den inte förmedlar annat än ja-nej, rätt-fel. Detta ambivalenta ställningstagande åt ena eller andra hållet har visat sig vara lätt att påverka i gruppsammanhang och kan därför bli förvrängt och missvisande.

Små grupptryckspåverkande signaler i omgivningen kan vara avgörande. Då är det sällan intuition som styr utan den bedrägliga magkänslan som påverkas av grupptryck och hysteri.

Studier av hur chefer och ledare tar beslut, har visat att få gör någon grundlig undersökning före ett beslut och ännu färre en utredning. Samma sak gäller vid rekrytering.
Då man enbart går på meriter och bortser från intervjuns påverkan på magkänslan gör man bättre rekryteringar. Ofta baseras beslut annars på sympatiförhållanden.
Vad som är socialt och politiskt korrekt påverkar också. Även politiker tillstår att ett beslut ”måste kännas rätt”. Nämndemän i juryer har förklarat att de går på magkänsla istället för fakta och bevis när de bedömer vittnens och anklagades trovärdighet. Då tror man kanske att man går på ”sunt förnuft” eller en ärlig ståndpunkt, men istället har man blivit ett flockdjur som okritiskt följer alla andra. Det finns således många olika faktorer som påverkar ”det fria valet”, inte minst i sociala sammanhang. [4]

Referenser

1) Peratt, B. Tolv Sinnen, Visam. Enebyberg. ISBN 978-91-977880-2-1
2) Ahlström, K. (2010) Magkänslans anatomi. Bokförlaget Bonnier Existens
3) Damasio, A. (2002) Känslan av att leva: Kroppens och känslornas betydelse för medvetenheten, Natur och Kultur. ISBN 91-27-09191-0
4) Ask, K. (2006) Polisutredares känslor och motivation kan påverka utredningen. Göteborgs Universitet

One case validation

One case validation, är ett vetenskapligt begrepp myntat av Börje Peratt för att fastställa att det kan räcka med ett exempel för att bevisa och acceptera en företeelse.

Oftast förringas det som anekdotisk bevisföring.

När urbefolkningen i i Afrika hävdade att det fanns en människoliknade hårbeklädd varelse i bergen så ansåg de vita att detta var uttryck för infördingarnas vidskeplighet. 1846 observerades gorillan av den amerikanske missionären Wilson. Inte ens ett foto räckte för att bevisa arten. Släktet beskrevs vetenskapligt 1853 av Isidore Geoffroy Saint-Hilaire men möttes av trovärdighetsproblem. Till Europa överfördes den första levande gorillan redan 1861, men det var en unge och den förevisades som schimpans i England. Först när von Koppenfels 1874 sköt en vuxen gorilla och kunde visa upp den accepterades den i västvärlden som ett eget apsläkte. Då hade urbefolkningen således observerat och känt till djuret långt tidigare.