Feminism

Feminism, franska féminisme, av latin feʹmina ‘kvinna’. Feminismen som ideologisk frihetsrörelse kan ha sin start i slutet av 1770-talet och i opposition mot den franska revolutionens slagord Frihet, jämlikhet, broderskap som uteslöt kvinnans rätt till frihet, jämlikhet och samhörighet. Not

Feminismen har under åren utvecklats till en ideologi för kvinnans rätt till att leva ett liv på sina villkor och att utveckla sina talanger och förmågor i ett fritt samhälle. Detta har sitt ursprung i en orättvis begränsning av kvinnans möjligheter till bildning, yrkeskarriär och skapande. Kritiken handlar också om begränsade förutsättningarna för att forma sina egna tankar och trosföreställningar och rätten till sin kropp och sin andlighet.

Oppositionen mot ett kvinnoinskränkande mansvälde och ifrågasättande av mannens kulturellt och religiöst instiftade överhöghet över kvinnan har uttryckts på många olika håll och av författare, filosofer och ideologer.

Kvinnans värde, från 1600-talet är en text skriven av den engelske författaren William Page och kan vara det första feministiska dokumentet på engelska. Skriften stöder förstärkningen av kvinnans fri- och rättigheter med bibelcitat.

I Europa blev mansväldet ideologiskt formulerat i och med 1700-talets upplysningsperiod där tanken om alla mäns lika värde uteslöt kvinnan. Upplysningsfilosofen Rousseau förespråkade i Émile eller om uppfostran (1762) en inskränkande uppfostran för flickor och betonande att kvinnans uppgift var att behaga mannen, ta hand om barn och hem.

Ett känt motto som helt utesluter kvinnan är Frihet, jämlikhet, broderskap (franska Liberté, égalité, fraternité), med  ursprung i den franska revolutionen (1789-1794) och sedan 1946 inskrivet i franska konstitutionen.

Mary Wollstonecraft blev uppmärksammad med, för sin tid, den utmanande texten: Till försvar av kvinnans rättigheter (1792). Wollstonecraft ansåg att kvinnan inte alls var skapad till mannens behag utan hade samma rätt som mannen att utveckla sin person och sina förmågor.  Hon utgick från att både man och kvinna är varelser av förnuft och hon hävdade att det är omoraliskt att neka kvinnan möjlighet att utveckla sitt intellekt och sina begåvningar.

1:a vågen

Feminismens utveckling beskrivs i termen av vågor, den första från mitten av 1800-talet. I Sverige var Fredrika Bremer, Sophie Adlersparre och Ellen Key tre tidiga kvinnorättsaktivister. En viktig uppgift för denna våg var att ge kvinnan rösträtt i politiska val.

Det engelska paret Taylor Harriet  och John Stuart Mill kom att få stor betydelse i västvärlden för sina texter om kvinnans rättigheter.

Kvinnornas befrielse (1851) och Om äktenskapet;  (1831) av Taylor Harriet [1] menade att det inte fanns något som kunde motivera att man stängde kvinnor utanför arbete. Moderskapet motiverade inte heller en särbehandling på arbetsmarknaden. Taylor Harriet blev änka och gifte sig med John Stuart Mill som slöt upp bakom sin hustrus frihetskamp. Han jämställde kvinnoförtrycket med rasism och bidrog med ett av liberalfeminismens viktigaste verk i skriften Förtrycket av kvinnorna (1869). [2] Mill avfärdade kvinnoförtrycket som ”en sedvänja som bara kunde försvaras om den överensstämde med vad som var förnuftigt,” och han menade att samhället gick miste om 50 procent av sin kapacitet genom att neka kvinnorna tillträde till samma rättigheter som männen. Kvinnor skulle ha rätt till anställning och utbildning, till politisk rösträtt och rätt att inneha politiska ämbeten. Mill ansåg ändock liksom Wollstonecraft att det fanns olika uppgifter för män och kvinnor. Kvinnan skulle ha möjlighet att utbilda sig till ett yrke men om hon valde att gifta sig kunde rollen som mor och husmor vara hennes yrke.

I dåtida Persien (idag Iran) uppstod Bahá’í rörelsen av grundarna Báb (bábí-tron från 1844) och Bahá’u’lláh (bahá’í från 1850-talet) som krävde absolut  jämlikhet. Lika rättigheter för kvinnor och män tillsammans med fri och obligatorisk skolundervisning för alla flickor och pojkar i den muslimska världen omfattade även rätten att få klä sig sekulärt och att få gifta sig med den man ville. Poeten Tahareh, eller Táhiri som hon också kallades, slöt sig till bábí-rörelsen och började visa sig utan slöja (1848) och debatterade med Irans ledare om kvinnans ställning. Hon led martyrdöden 1852, två år efter Báb.

Vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892 stadgades Feminism som samlande begrepp för kvinnorörelsen: Målsättning blev att kvinnor ska ha samma möjligheter som män och där feminismen ska verka för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

Suffragettrörelsen hade sin stora utbredning i början av 1900-talet i framför allt Storbritannien. Rörelsen kom att i desperation efter ständiga förnedringar och motgångar att utmana männens förnekande av deras rösträtt i en gatudemonstration som slogs ned med våld.

Den 24 maj 1919 beslutade man i Sverige att införa allmän rösträtt för kvinnor, när det gällde val till riksdagens andra kammare. År 1921 genomfördes det första valet till andra kammaren där kvinnor deltog. Länk Riksarkivet

Rösträtt för kvinnan hade då redan införts i hela Norden, i Finland 1906, Norge 1913 och Danmark och Island 1915. I Tyskland  i november 1918. I Storbritannien för kvinnor över 30 år, 1918 och för kvinnor över 21 år först 1928.

Männen i Sverige stred i början av 1900-talet för en allmän manlig rösträtt utan krav på inkomst och förmögenhet, men varför gjorde män och kvinnor inte från början gemensam sak när kvinnorna önska det? Länk

2:a vågen

Det andra könet av Simone de Beauvoirs gavs ut på franska 1949 och översattes till engelska 1953. Titeln syftar på att mannen är normen medan kvinnan kommer i andra hand. Kvinnan definieras i förhållande till mannen, inte till sig själv. Mansväldet låser enligt Beauvoir in kvinnan i en könsroll och till egenskaper som männen inte vill ha. Beauvoirs feministiska tänkande baserade sig på marxismen vilket lockade särskilt kvinnor i vänsterrörelsen och det uppstod en radikal minoritet som förespråkade ett system grundat på kvinnans behov och som uteslöt männen. Fokus låg på frågor som våldtäkt, pornografi, misshandel av kvinnor i hemmet och diskriminering av homosexuella kvinnor.

Majoriteten av kvinnorörelsen fokuserade på frågor som säker och legal abort, möjligheten till preventivmedel och rätt till lika lön. Kvinnodominerade yrken var oftast underbetalda gentemot mansdominerade och facken fick en ny roll att uppgradera kvinnors lönesättning. En amerikansk svart kvinna tjänade i genomsnitt 40 procent av vad männen gjorde. De vita kvinnorna tjänade 60 procent.[9] I spåren av denna situation har den svarta feminismen och den post-koloniala feminismen vuxit fram i USA.

År 1960 introducerades p-pillret. Trots motstånd från den katolska kyrkan och en del regeringar blev metoden populär och många kvinnor fick möjlighet att själva kontrollera fortplantningen, vilket inom feminismen ansågs vara en viktig rättighet och symbol för ägande av sin egen kropp.

3:dje vågen

Den tredje vågen anses ha startat kring 1990-talet med ursprung i USA i punk-subkulturens förgrundsband Riot Grrrl-feminist och därefter Anita Hills tv-vittnesmål 1991 mot Clarence Thomas som hon beskyllde för att sexuellt trakasserat henne. En helt igenom manlig grupp nominerade honom till USA: s högsta domstol. Uttrycket ”tredje vågen” krediteras dock Rebecca Walker, som kommenterade Clarence Thomas utnämning till Högsta domstolen med en artikel i Ms Magazine, ”Becoming the Third Wave” (1992) [3]

Så jag skriver detta som en vädjan till alla kvinnor, särskilt kvinnor i min generation: Låt Thomas utnämning leda till att påminna dig, som det gjorde mig, om att kampen är långt ifrån över. Låt detta avfärdande av en kvinnas erfarenhet röra dig till ilska. Vänd den ilskan till politisk makt. Rösta inte på dem om de inte arbetar för oss. Ha inte sex med dem, bryt inte bröd med dem, sköt inte om dem inte om de inte prioriterar vår frihet att kontrollera våra kroppar och våra liv. Jag är inte en feministisk feminist. Jag är den tredje vågen. (Rebecca Walker) [4]

4:de vågen

Den fjärde vågen påbörjades 2012 då Laura Bates skapar Everyday Sexism Project för kvinnor för att bland annat rapportera om sexistiska kränkningar. Något förenklat kan man säga att det ledde fram till #metoo kampanjen 2017, och rapporteringarna om Hollywoodproducenten Weinstein och anklagelser om våldtäkt och sexuella kränkningar. Timeline [5]

Kritik mot feminism

Louise Persson går i sin bok Klassisk feminism (2010) till angrepp mot den feministiska rörelsen som hon anser ha förvridit jämställdhetsrörelsen: ”och ställer frågan varför de som säger sig värna dessa ideal idag i själva verket kommit väldigt långt ifrån dem… hon drar sig inte för att slakta flera av feminismens heliga kor, och menar att rörelsen tappat både karta och kompass.” [6]

Niklas Elert har analyserat frågeställningar och sammanfattar det enligt följande: Kvinnans rätt till sin egen kropp och fria vilja måste alltid vara det centrala för att hon inte skall förslavas, argumenterar Persson, också i ljuset av förment beklagliga konsekvenser. Ur denna princip följer, menar hon, med andra ord inte bara rätten till abort och rätten att ”säga nej”, utan även rätten att hyra ut sin kropp till sexuella tjänster.

Kommentar gällande sex

RFSU menar att den nya sexköpslagen har gjort det mer problematiskt för kvinnan än för mannen. [7] I Sverige är de förbjudet att köpa sex men inte att sälja vilket anses motsägelsefullt. Det finns kvinnor som anser att de har rätt att sälja sin tjänst och som skattar för det.

Dagens feminister har enligt Louise Persson frångått denna självägandets princip:

”Detta till förmån för föreställningen att kvinnor skall befrias från patriarkatets förtryck, inte som individer utan som ett kollektiv. Inte minst har det kollektivistiska synsättet och den så kallade könsmaktsförståelsen bidragit till att cementera snarare än försvaga forna dagars könsroller. I den radikalfeministiska diskursen är kvinnan ett offer lika mycket som någonsin förr.”

”Förr ansågs inte kvinnor kunna hantera frihet och förnekades rättigheter av ’naturliga’ skäl, nu anses kvinnor inte kunna hantera frihet och bör ges särskilt skydd av ’sociala’ skäl.”

Louise Persson menar vidare att könsmaktsförståelsens svepande antagande om män som kollektivt ansvariga för våld mot kvinnor både är ovetenskapligt och farligt. Det ignorerar individuella faktorer som missbruk och social utsatthet, cementerar könsroller, och står i motsatsförhållande till ett rättssystem där såväl män som kvinnor bedöms som individer. Det sistnämnda är enligt Louise Persson extra bekymmersamt då radikalfeminismen haft en tydlig påverkan på såväl politiken som juridiken på senare år.[8]

Humanism och feminism

Humanistisk psykologi och humanismens påverkan på utformningen av mänskliga rättigheter och kravet på respekt och jämlikhet antas vara en förutsättning för ett samhälle i fred och samverkan. [10]

I den stund människans rätt till sitt eget liv riskerar att omintetgöras äger människan rätt till att vidta åtgärder för att förändra och förbättra omständigheterna och påverka situationen oavsett det rör hot mot mänskliga rättigheterna, livet eller miljön som sådan. [9]

Denna skrivning utgår från att kvinnor och män som eftersträvar jämlikhet, jämställdhet, fred och frihet på jorden har konventioner om mänskliga rättigheter på sin sida att inte acceptera ett mansvälde som förkunnar att kvinnor är underställda och lydare till män.

Not
Peratt B (2011) Frihet, jämlikhet, samhörighet eller solidaritet. Liberté, égalité, solidarité! Artikel: ”Inför lagstadgad jämställdhet och riv patriarkatet Länk

Länkar
1) Feministbiblioteket Länk
2) Harriet Taylor Mill, John Stuart Mill, Förtrycket av kvinnorna / Kvinnornas befrielse, ISBN: 9789188248985
3) The Third Wave, English Wikipedia Länk
4) Walker, Rebecca (January 1992). ”Becoming the Third Wave” (PDF). Ms.: 39–41. ISSN 0047-8318. OCLC 194419734. Länk
5) Timeline fjärde vågen Engelsk wikipedia Länk
6) Louise Persson,(2010) Klassisk feminism, Hydra Förlag, Utgivningsdatum: 20100426, 9789186185084
7) RFSU: 4 anledningar till varför lagen mot sexköp inte funkar, Metro Länk
8) Niklas Elert recension Länk
9) Humanistiska manifestet, Stockholmsdeklarationen 2012 Paragraf 10, Länk
10) Kersti Wistrand, (2014) Feminism en kamp för humanism, Humanism & Kunskap

Suffragettrörelsen

Emmeline Pankhurst, född Goulden 15 juli 1858 i Manchester, död 14 juni 1928 i London, var en brittisk politisk aktivist och ledare för suffragettrörelsen
Suffragettrörelsen hade sin stora utbredning i början av 1900-talet i framför allt Storbritannien. Rörelsen grundades av Emmeline Pankhurst och hennes döttrar. Suffragetterna kom att i desperation utmana männens förnekande av deras rösträtt i en gatudemonstration som slogs ned med våld

”Den 18 november 1910 samlades 300 suffragetter utanför det brittiska parlamentet för att demonstrera för kvinnors rätt att rösta. Efter många år av fredliga försök till förändring då hungerstrejk möttes med tortyrliknande tvångsmatning och kvinnor häcklades, misshandlades och fängslades för sin kamp, hade suffragetterna tröttnat.

Just denna dag var avgörande. Suffragetternas organisation WSPU hade valt att sluta stödja hungerstrejk och fönsterkrossning för då ett nytt lagförslag förhandlades, the Conciliation Bill. Lagförslaget skulle ge vissa (välbärgade) kvinnor rösträtt och sågs som en början till allmän kvinnlig rösträtt, men det lades ner.

Frontfiguren Emmeline Pankhurst sa:

“Om lagförslaget, trots våra ansträngningar, dödas av regeringen, då… måste jag säga att det är slut på stilleståndet.”

Därför inleddes protestmarschen den 18 november då 300 kvinnor gick till Parliament Square. De var inte förberedda på det bemötande de skulle få. Polisen och civila män mötte dem med aggressivt motstånd när de försökte ta sig in i parlamentet. Vittnesmål berättar om hur poliserna slog de kvinnliga demonstranterna, vred om deras armar, knäade dem och trakasserade dem sexuellt. Fler än 100 suffragetter arresterades, många skadades och två kvinnor dog.

Trots att Pankhurst slutligen tilläts inträda i parlamentet vägrade premiärminister Asquith att möta henne. Händelsen blev känd som Black Friday.” Idag firad med låga priser. Rösträtt för kvinnliga medborgare i Storbritannien över 30 år infördes 1918 och för kvinnor över 21 år 1928. Länk

Bahá’í

Bahá’í är en monoteistisk trosuppfattning som menar att alla religioner kan ha samma kärna med en ideologi som motsvarar rörelsen för ”Mänskliga rättigheterna” och som förespråkar jämställdhet mellan kvinna och man. Se källa bahairörelsen.

Man menar att Bahá’í-trons grundare, Bahá’u’lláh (1817-1892), är en i raden av gudsuppenbarare, vilka framträtt för att vägleda mänskligheten.

Gud har genom historiens gång talat till och undervisat mänskligheten genom att sända budbärare såsom Krishna, Abraham, Moses, Buddha, Zoroaster, Jesus, Muhammad, Báb och Bahá’u’lláh.

Bahá’í har sitt upphov ur Babirörelsen (1844) i Persien (Iran) som leddes av en ung köpman, Báb (1819-1850). Han menade att en ny tidsålder av mänsklig enhet och framsteg vara nära förestående och han verkade för ett sekulärt program för verksamheter som skulle leda till en fredlig och jämställd värld. Läran betraktades som ett allvarligt hot mot de etablerade muslimska mullornas styre som förespråkade heligt krig mot de otrogna. Babirörelsens anhängarna fick utstå grymma förföljelser.

Báb avrättades offentligt år 1850 och många tusen av hans anhängare gick samma öde till mötes.

Poeten Tahareh, eller Táhiri som hon också kallades, slöt sig till bábí-rörelsen och började visa sig utan slöja (1848) och debatterade med Irans ledare om kvinnans ställning. Hon led martyrdöden 1852, två år efter Báb.

En av Bábs lärjungar var den unge adelsmannen Mirzá (Herr) Husayn ‘Ali Nurí (Bahá’u’lláh). Bahá’u’lláh förvandlade Babis tankar till en trosinriktning men det räddade honom inte. Bahá’u’lláh lyckades dock undgå avrättning och flydde till Baghdad i Irak.

Namnet Bahá’í började att användas under 1860-talet om den majoritet av bábíerna som följde Bahá’u’lláh, vilken sedan helt kort benämndes Bahái.

Jämställdhet och lika värde mellan kvinnor och män är en viktig princip som var oerhört radikal i 1800-talets Persien och är det än idag. [2]

”Det är dags för världens institutioner, vilka huvudsakligen består av män, att använda sitt inflytande för att stödja det systematiska inkluderandet av kvinnor, inte av nedlåtenhet eller skenbar självuppoffring utan som en handling som motiveras av tron att kvinnornas bidrag behövs för att samhället skall utvecklas. Endast då det sätts värde på kvinnors bidrag kommer de att bli eftersökta och föras in i samhällets väv. Resultatet kommer att bli en mer fredlig, balanserad, rättvis och blomstrande civilisation.” (Bahá’u’lláh, 1850)

Förföljelser i Iran

FN har kritiserat Iran för den förföljelse bahá’íerna utsätts för där landets religiösa ledning i princip har förbjudit Bahai. Efter den islamistiska revolutionen år 1979 fastslog konstitutionen att shiaislam är Irans religion. Det iranska Bahá’í-samfundet, kring 300.000 individer, förbjöds. Bahá’í-troende berövas sina hem och ägodelar av kriminella gäng som med statens goda minne tillåts att angripa just bahá’íer eftersom polis och åklagare inte ingriper. Bahá’íer fängslas, somliga avrättas eller bara försvinner. De bahá’í-troende har utestängts från universitet, skolor, sjukhus och statliga och kommunala myndighetslokaler. Förenta Nationerna (FN) har i upprepade resolutioner kritiserat Iran för förtrycket av bahá’íerna.

Historik och historisk revisionism

Bahairörelsens historik får olika beskrivningar beroende på om den kommer från regerande muslimskt håll eller från sådana som deltagit i rörelsens uppbyggnad. Det framkommer att rörelsen själva kommit fram till att de förekommit slitningar och maktkamp inom rörelsen.

Referenser

1) Husayn kommer från arabiskans Hasan, och betyder ”en person som är god”. Bahá’u’lláh, fick detta tillnamn som tonåring, och använde det i tredje person när han senare i livet och i enlighet med dåtida litterär tradition beskrev sig i termer som ”Den välsignade skönheten”. Han fick smeknamnet ”Bahá'”‘ (= prakt) flera år innan det fick en religiös betydelse genom att han fick rollen som förmedlare av Guds prakt, och därför antog titeln Bahá’u’lláh (bahá av Allah).

2) Succébo sid 44

 

Cesar Chavez

Cesar Chavez (född César Estrada Chávez, [1] lokalt [sesaɾ estɾaða tʃaβes], 31 mars 1927 – 23 april 1993) var en amerikansk civilrättsaktivist som tillsammans med Dolores Huerta grundade National Farm Workers Association (de nationella lantarbetarnas förbund) (senare United Farm Workers Union, UFW) 1962. [2]

Chavez, ursprungligen en mexikansk-amerikansk lantarbetare, blev den mest kända latinamerikanska civila rättighetsaktivisten och fick starkt stöd av den amerikanska arbetarrörelsen, som medverkade till att fackansluta latinamerikanska medlemmar. Hans public relations-förhållande och icke-vålds taktik gav lantarbetarnas kamp en moralisk styrka och rikstäckande uppmärksamhet och stöd. Dock visade framträdande republikaner som Ronald Reagan och Richard Nixon med ord och handling att de stod på jordägarnas sida mot lantarbetarna.

Guvernör Ronald Reagan hävdade att strejkerna var olagliga och gav druvproducenterna rätt att även med våld slå ned strejkerna vilket gick mot den amerikanska konstitutionen.[3] När sedan Nixon efterträdde den mördade Kennedy föreslog han att de av landets konsumenter bojkottade druvproducenterna skulle säljas till Europa och till det amerikanska försvaret i Europa. Chavez reste då till Europa och fick med sig europeiska fackliga organisationer på att vägra lossa fartyg med bojkottad cargo. I slutet av 1970-talet hade hans taktik tvingat odlare att erkänna UFW som förhandlingspart för 50 000 lantarbetare i Kalifornien och Florida.

Under sin livstid var skolan, Colegio Cesar Chavez, en av institutionerna som namngavs till hans ära, men efter hans död blev han en historisk ikon för latinamerikaner, med många skolor, gator och parker som namngavs efter honom. Sedan dess har han blivit en förebild för organiserad arbetskraft och vänsterns politik som symboliserar stöd för arbetare och för spanskt självstyre på gräsrotsorganisationsnivå. Han är också känd för att popularisera slogan ”Sí, se puede”, spanska för ”Ja, vi kan” eller ungefär ”Ja, det kan göras”, som antogs som kampanjslogan av Barack Obama 2008.

Även om fackförbundet UFW lades ned några år efter att Chavez dog 1993, ledde hans arbete till många förbättringar för fackliga arbetare. Sedan dess har han blivit ett ”folkets helgon” för mexikanska amerikaner. [3] Hans födelsedag den 31 mars är en federal jubileumsdag (Cesar Chavez Day) uppmärksammad i flera stater i USA. Han fick många utmärkelser, både under sin livstid och efter sin död, inklusive presidentens frihetsmedalj 1994.

Uppväxt och utbildning

Chavez föddes den 31 mars 1927 i Yuma, Arizona, i en mexikanamerikansk familj med sex barn. [4] Han var son till Juana Estrada och Librado Chávez. Han hade två bröder, Richard (1929-2011) och Librado, och två systrar, Rita och Vicki. [5] Han namngavs efter sin farfar, Cesario. [6] Hans familj ägde en mataffär och en ranch, men deras mark försvann under den stora depressionen. Familjens hem togs från dem efter att hans far hade kommit överens om att rensa åtta hektar mark i utbyte mot ägandet till huset, ett avtal som därefter bröts. Senare när Chavez fader försökte köpa huset kunde han inte betala räntan på lånet och huset såldes tillbaka till sin ursprungliga ägare. [6] Hans familj flyttade sedan till Kalifornien för att bli migrant lantarbetare.

Familjen Chavez mötte många svårigheter i Kalifornien. Familjen skulle arbeta med ärter och sallad på vintern, körsbär och bönor på våren, majs och druvor på sommaren och bomull på hösten. [4] När Chavez var tonåring kom han och hans äldre syster Rita att hjälpa andra lantarbetare och grannar genom att köra sjuka som inte kunde ta sig till sjukhus för att få läkarhjälp. [7]

År 1942 avslutade Chavez skolan i sjunde klassen. [8] Det blev hans sista år i formell skolgång, för att han inte ville se sin mamma att arbeta i fälten. Chavez blev därefter en lantarbetare på heltid. [6] År 1946 tog han värvning vid amerikanska marinen (United States Navy) och tjänstgjorde i två år. [6] Chavez hade hoppats att han skulle lära sig färdigheter i marinen som skulle hjälpa honom senare när han återvände till det civila livet. [9] Senare beskrev Chavez sin erfarenhet i militären som ”de två värsta år i mitt liv”. [10]

Aktivism, 1952–1976

Chavez arbetade på fälten fram till 1952, då han blev organisatör av för organisationen (CSO) Community Service Organization. Chavez uppmanade mexikanska amerikaner att registrera sig och rösta, och han reste runt hela Kalifornien och höll tal till stöd för arbetstagarnas rättigheter. Senare blev han CSO: s nationella ledare 1958. [12]

Arbetstagarnas rättigheter

År 1962 lämnade Chavez CSO och grundade National Farm Workers Association (NFWA) med Dolores Huerta. Det kallades senare United Farm Workers (UFW).

När filippinska amerikanska jordbruksarbetare påbörjade Delano-druvstrejken den 8 september 1965 för att protestera för högre löner, stödde Chavez dem ivrigt. Sex månader senare ledde Chavez och NFWA en strejk med Kalifornien druvplockare på den historiska lantarbetarmarschen från Delano till California State Capitol i Sacramento. UFW uppmanade alla amerikaner att bojkotta bordsdruvor som en solidaritetshandling. Strejken varade i fem år och gav omfattande nationell uppmärksamhet. Chavez fick stöd från arbetsledare Walter Reuther, som i december 1965 marscherade med de strejkande druvplockarna i Delano. Reuthers stöd gjorde det svårt för druvodlarna att ignorera strejkarna. Under sitt besök åtog Reuther sig att ge $ 7,500 per månad till gårdsarbetarnas strejkfond under hela kampanjen. Reuther förklarade i en fullpackad facksal, ”Detta är inte din strejk, det här är vår strejk!” I mars 1966 höll den amerikanska senatkommittén för arbets- och folkhälsans underkommitté för migrerande arbete utfrågningar i Kalifornien om strejken. Under utfrågningarna uttryckte underkommittémedlemmen Robert F. Kennedy sitt stöd för de strejkande arbetarna.

Dessa aktiviteter ledde till liknande rörelser i södra Texas 1966, där UFW stödde fruktarbetare i Starr County, Texas, och ledde en marsch till Austin, till stöd för UFWs lantarbetares rättigheter. I Mellanvästern inspirerade Chavez rörelse inrättandet av två oberoende fackföreningar i Mellanöstern: Obreros Unidos i Wisconsin 1966 och Farm Labor Organization Committee (FLOC) i Ohio 1967. Tidigare UFW-arrangörer skulle också starta Texas Farm Workers Union 1975.
Denna historiska organisation gav upphov till Santa Rita Center (även känd som Santa Rita Hall). Det var där Cesar Chavez började sin omtalade 24-dagars hungerstrejk den 11 maj 1972.

I början av 1970-talet organiserade UFW strejker och bojkotter – inklusive Salad Bowl-strejken, den största strejken i jordbruksarbetarnas historia i USA – för att protestera mot och senare vinna högre löner för de jordbruksarbetare som arbetade för druv- och salladsodlare. Han fastade igen för att uppmärksamma inte bara lantarbetarna utan även allmänheten på allvaret i situationen. UFW-arrangörerna trodde att en minskning av produktionen med 15% var tillräcklig för att utplåna vinstmarginalen för den bojkottade produkten.

Chavez genomförde ett antal ”andliga fastor” som medförde ”en personlig andlig omvandling”. [15] 1968 fastade han i 25 dagar för att främja icke-våldsprincipen. [16] År 1970 inledde Chavez en fasta av ”tacksägelse och hopp” för att förbereda sig för en kampanj för civil olydnad bland lantarbetare. 1972 fastade han som svar på staten Arizonas förändring av lagstiftningen som förbjöd lantarbetare att vidta bojkottaktioner och att strejka under skördetiderna. Dessa fastor var påverkade av den katolska traditionen av botgörelser och av Mahatma Gandhis fasta för betoning av icke-våld. [16]

Chaves i populärkulturen

Chavez porträtteras av Stevie Wonder i songen ”Black Man” från 1976 album Songs in the Key of Life.

Chavez refereras till i 1998 American crime drama, American History X.

Den amerikanska filmen César Chávez, där Michael Peña spelar Chavez, handlar om Chavez liv från 1960 till 1970.

Referenser

Amerikanska wikipedia Länk

  1. ”Cesar Chavez”. United Farm Workers. Archived from the original on March 5, 2017. Retrieved April 1, 2017.
  2. ”Cesar Chavez”. Points of Light. Retrieved June 18, 2014.
  3. Elizabeth Jacobs (2006). Mexican American Literature: The Politics of Identity. Routledge. p. 13.
  4. ”Cesar Chavez Grows Up”. America’s Library. Retrieved February 8, 2010.
  5. Quinones, Sam (2011-07-28). ”Richard Chavez dies at 81; brother of Cesar Chavez”. Los Angeles Times. Retrieved 2011-07-30.
  6. ”The Story of Cesar Chavez”. United Farm Workers. Archived from the original on March 5, 2010. Retrieved February 8, 2010.
  7. ”An American Hero – The Biography of César E. Chávez”. California Department of Education. Retrieved December 6, 2010.
  8. ”Cesar Chavez Biography”. Advameg Inc. Retrieved March 31, 2013.
  9. Haugen, Brenda. Cesar Chavez: Crusader for Social Change. Compass Point Books. Retrieved May 18, 2011.
  10. Tejada-Flores, Rick. ”The Fight in the Fields – Cesar Chavez and the Farmworkers Struggle”. Public Broadcasting Service. Archived from the original on August 17, 2015. Retrieved December 7, 2010.
  11. Pawel, Miriam. 2014. The crusades of Cesar Chavez: a biography. Bloomsbury Press, 2014, pp.27–29.
  12. ”Hall of Honor Inductee César Chávez”. U. S. Department of Labor. Retrieved June 18, 2014.
  13. ”People & Events: Cesar Chavez (1927–1993)”. American Experience, RFK. Public Broadcasting System. July 1, 2004. Retrieved March 31, 2009.
  14. Marcovitz, Hal (2003). Cesar Chavez. Philadelphia: Chelsea House. pp. 53–54. ISBN 9780791072530. OCLC 50913476.
  15. Espinosa, Gastón; Garcia, Mario (2008). Mexican American Religions: Spirituality, Activism, and Culture. Durham, NC: Duke University Press. p. 108. ISBN 9780822341192.
  16. Garcia, M. (2007) The Gospel of Cesar Chavez: My Faith in Action Sheed & Ward Publishing p. 103

 

Colegio Cesar Chavez

Colegio Cesar Chavez (spanska för ”Cesar Chavez College”) var en amerikansk högskola i Mount Angel, Oregon. Högskolan namngavs efter den mexikanska amerikanska civila rättighetsaktivisten César Chávez och grundades 1973 men lades ned 1983. [1] [2] Högskolan var det första ackrediterade, oberoende fyraåriga Chicano / Latino-högskolan i USA. År 1975 beviljades kandidatstatus från Northwest Association of Schools and Colleges. I sin bok Colegio Cesar Chavez, 1973-1983: En Chicano Struggle för Educational Self-Determination, skriver författaren Carlos Maldonado att Colegio Cesar Chavez var en av de få institutionerna som namngavs efter Cesar Chavez under hans livstid.

  1. Oral History interview about Colegio Cesar Chavez. Oregon State University. 2013
  2. Colegio Cesar Chavez ”Oral History” interview audio file Oregon State University. 2013. Oregon State University. 2013.