Unitarism eller unitarianism

Unitarism (Unitarianism), är en femhundraårig kristen teologisk rörelse uppkallad efter sin förståelse av Gud som en person, i  motsats till treenigheten som definierar Gud som tre samexisterande personer Fadern, Sonen (Jesus Kristus ) och Anden (Den Helige Ande). Unitarianism är tvärtom en strikt monoteism, och hävdar liksom flera andra religioner såsom Islam och Judendom att Jesus var en profet.

Unitarismen har avvisat flera påståenden inom den ortodoxa kristna läran och förutom treenigheten, läran om arvsynden, predestination och i modern tid den bibliska ofelbarheten.

Den unitariska rörelsen, uppstod i Polen-Litauen och Transsylvanien i mitten av femtonhundratalet. Bland anhängarna fanns ett betydande antal italienare. I England grundades den första unitariska kyrkan 1774 på Essex Street, London, där dagens brittiska unitariska huvudkontor fortfarande finns. Den första församlingen i Amerika grundades i Boston, där James Freeman började undervisa 1784.

Man drev i USA en kompromisslös linje mot slaveriet och spred att frihetens och demokratins budskap gäller alla.

Unitarismen inspirerade till förändring av förhållande mellan religion och vetenskap och grundade en ny humaniströrelse och betonande att man var sekulära humanister. Man kunde då vara troende men ville hålla isär tro och vetenskap. Nyateisterna har sedan förvanskat begreppet till att stå för ateistisk humanist.

Det finns idag cirka 800 000 unitarister i världen.

Bland de mest kända medlemmarna finner vi Charles Darwin den moderna evolutionslärans grundare, Charles Dickens brittisk samhällskritisk författare, Thomas Jefferson USA:s tredje president, Florence Nightingale förebilden av vård av sårade i fält som senare blev Röda Korset, Mary White Ovington amerikansk suffragett, Mary Wollstonecraft liberalfeminist, Ram Mohan Roy hinduisk reformist samt Albert Schweitzer tysk läkare och pacifist.

Kända unitarier i Norden

  • Klas Pontus Arnoldson (svensk nobelpristagare)
  • Edvard Grieg (norsk klassisk tonsättare)
  • Mary Westenholz (dansk agitator, moster till Karen Blixen)

Källor

Andrew M. Hill, ‘The Unitarian Path’, Lindsey Press (London 1994) ISBN 0-85319-046-1

Matthew F. Smith, ‘Unitarians’ (short article) in Christianity: The Complete Guide, Continuum, (London 2005) ISBN 0-8264-5937-4.

Unitarianism: its Origin and history, a course of Sixteen Lectures (Boston, 1895)

Länkar

Unitarism i Sverige länk

 

 

Annonser

Neofascism – Nyfascism

Neofascism, fascistinspirerad politisk rörelse som uppstod i Europa decennierna efter fascismens nederlag under andra världskriget.

Liksom tidigare fascistiska rörelser innebär neofascism extrem nationalism, motståndare till liberal individualism, attack mot marxistiska och andra vänsterideologier, hyllar rasism och främlingsfientliga övergrepp och främjar populistiska högerextrema ideologiska och politiska inriktningar. I motsats till ursprungsfascisterna har emellertid neofascister flyttat rasistproblematiken från vänster och judar till icke-europeiska invandrare och särskilt muslimer. Man framhärdar inte militär erövring av andra stater utan gör stora ansträngningar för att framstå som demokratiska och ”mainstream”. National Front i Frankrike leddes fram till 2011 av Jean-Marie Le Pen och senare av sin dotter, Marine Le Pen, och Liberal-Demokratiska Partiet i Ryssland, som leddes av Vladimir Zhirinovsky, benämns ofta som neofascistiska.

Fastän fascismen i stor utsträckning diskrediterades i Europa i slutet av andra världskriget grundades fascistinspirerade rörelser i flera europeiska länder i slutet av 1940-talet. Liknande grupper skapades också utanför Europa, främst i Latinamerika, Mellanöstern och Sydafrika. I likhet med sina fascistiska föregångare föreslog de tidiga ”neofascisterna” militant nationalism och auktoritära värderingar och porträtterade sig som beskyddare av traditionell nationell kultur och religion och förhärligade våld och militärt hjältemod.

Neofascistiska partier skiljer sig dock från tidigare fascistiska rörelser i flera viktiga avseenden, många av dem har att göra med de djupa politiska, ekonomiska och sociala förändringarna som ägde rum i Europa under de första decennierna efter krigets slut. Emedan fascisterna anklagade bolsjevikernas, liberalerna och judarna för landets problem kom neofascisters att fokusera på folk från Mellanöstern och icke-europeiska invandrare från Asien och Afrika. Istället för ”lebensraum” kämpade de för ”stadsutrymme”, som i Tyskland innebar konflikter över statligt subventionerade bostäder tillägnade invandrare. Med ökande urbanisering kom också ett skifte i valbaserna för fascistorienterade rörelser och betydelsen av lantlig romantik (”blod och jord”) försvann ur neofascistisk politisk retorik. Slutligen minskade den gradvisa acceptansen bland västeuropeiska myndigheter och man krävde att neofascistpartier skulle göra en insats för att visa sig som demokratisk och ”mainstream”. Några neofascister inkluderade även ord som ”demokratiska” och ”Liberal” i namngivningen av deras rörelser. De flesta neofascister övergav de tidigare fascistiska partiernas yttre tecken, såsom paramilitära uniformer och romerska saluter, och många uttryckte sig fördömande av fascistisk politik eller förnekade att deras partier var fascistiska.

Notera denna omvandling, 1996 varnade Roger Eatwell:

”Akta dig för män och kvinnor som bär smarta italienska kostymer: färgen är nu grå, materialet är skuren för att passa tiden, men målet är fortfarande makt. … Fascism är på rörelse igen, även om dess mest sofistikerade former har lärt sig att klä sig för att passa tiden.

På liknande sätt beskrev historikern Richard Wolin dessa rörelser som ”design-fascism ”. [1]

Utveckling efter år 2000

Under 2000-talet har höger och neofascistiska rörelser i Västeuropa ökat i popularitet delvis på grund av en stor tillströmning av muslimska invandrare och genom fortsatt ilska mot Europeiska unionen (EU) i Storbritannien. I Tyskland vann 2017 det högerextrema partiet ”Alternativ för Tyskland” (Alternativ für Deutschland; AfD), som hade antagit en öppen anti-islamisk plattform, nästan 13 procent i riksdagsvalet och det följande året blev man det näst mest populära politiska partiet i Tyskland, efter kristdemokraterna.

Samtidigt ledde en våg av högerpopulism i USA 2016 till det oväntade valet av den republikanska presidentkandidaten Donald J. Trumps. Hans kampanj riktade ett fientligt fokus mot muslimska och mexikanska invandrare. Trump lovade att avbryta invandring från muslimska länder på grund av hotet om terrorism; Att bygga en mur längs landets södra gräns för att förhindra illegal invandring av mexikaner och att utvisa alla 11 miljoner papperslösa invandrare i landet, varav majoriteten var från Latinamerika. Bland Trumps anhängare var vita supremacister (Altright) – Ku Klux Klan-självbeskrivna såsom ”vita nationalister”, och neo-nazister, ingen av dessa mötte något motstånd eller kritik från Trump tvärtom han twittrade med symboler som visade att han stod på deras sida. [2] Faktum är att medlemmarna i dessa grupper blev mer utåtriktade när Trumps kampanj fick fart och framför allt efter valet i november, med viss rättfärdigad tro att deras idéer äntligen fick en plats inom den ordinarie politiska diskursen. I omedelbar efterdyning av Trumps val och under det första åren av hans presidentskap rapporterades kraftigt ökade hatbrott mot minoriteter, inklusive Latinamerikaner, Muslimer och judar.

Efter slutet av andra världskriget hade fascismens ledare antagit olika termer för att beskriva sig som ”inte alls fascistiska eller neofascistiska,” men som visade egenskaper från historiska fascistiska rörelser och regimer. Bland de etiketter som tillämpades om dem blev ”kvasi-fascistiska”, ”proto-fascistiska”, ”semi-fascistiska” och ”gräns-fascistiska”. Forskare var överens om att Trump själv sannolikt inte var en fascist eller neofascist. Ändå var Trump utan tvekan en gränsfascist, i den mån som hans beteende och attityder liknade de historiska fascistiska ledarnas i vissa avseenden. Dessa likheter innefattade förakt för demokratiska värderingar och rättsstatsprincipen, demagogi, appellerande till rasism, kvinnoförakt, incitament till mobbing och våld, attacker på pressens legitimitet och etablerade institutioner och exploatering av offer för syndabockretorik. Länk

Sverige
Nordiska Motståndsrörelsen (NMR), förbjuden i Finland, är en uttalad nazistisk rörelse med också neofascistisk profil. [3]

Sverigedemokraterna har kritiserats för en fascistisk bakgrund. Forskning och Framsteg har intervjuat forskare inom ämnen som statsvetenskap, sociologi och historia och ställt följande fråga: I debatten kallas ibland Sverigedemokraterna för fascister/nyfascister. Är det en rimlig benämning – eller finns det bättre? Den sammanvävda slutsatsen menar att SD inte är fascistiskt även om de i vissa sammanhang anses befinna sig i gränslandet. Ett utsnitt av dessa intervjuer nedan: [4]

– SD är i mina ögon ett nationalistiskt, främlingsfientligt och rasistiskt parti, men till skillnad från fascistpartier har partiet inte antytt annat än att de vill verka inom demokratins ram, med demokratiska metoder (Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet)

– Enligt min uppfattning finns det inte fog för att kalla SD något som innefattar fascism. Partiets program har inte ett innehåll som är förenligt med något så när stringenta definitioner av fascism. (Anders Widfeldt, som är statsvetare vid University of Aberdeen och forskar om högerextrema rörelser i Europa)

Heléne Lööw, docent i historia vid Uppsala universitet, är expert på högerextremism. Hon har bland annat skrivit böckerna Hakkorset och Wasakärven, Nazismen i Sverige och Med sökarljuset på vitmaktrörelsen. – ”SD är enligt min uppfattning en ideologisk blandform av en rad olika strömningar som tillsammans skapade SD. En del är fascister, via Nysvenska rörelsen, en del är högerradikala via Sveriges Nationella Förbund. Så vi har en ärkereaktionär strömning, samt populister i form av alla de lokala och regionala populistpartier som de åt upp under 1990-talet. Dessutom finns en ursprunglig gren som kom från besvikna avhoppare från S och C och slutligen senare avhoppade från KD och M. Dessa skapade något vi egentligen inte har en bra term för ännu, menar Heléne Lööw.

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, är kritisk till fascismetiketten: – ”Nej, fascister är inte en rimlig benämning. Det är bättre att beskriva partiet som främlingsfientligt, nationalistiskt, konservativt och populistiskt.”

Andreas Johansson Heinö, statsvetare vid Göteborgs universitet, författare till boken Gillar vi olika? och expert på högerextrema partier:
– ”Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti, inte ett fascistiskt. Det är oseriöst att låtsas som om nationalism och fascism är synonymer. Det är olyckligt om betydelsen av begrepp som fascism och rasism devalveras. Menar man allvar med att Sverigedemokraterna är ett nyfascistiskt parti – och därmed per definition ett hot mot demokratin i Sverige – borde den logiska följden vara att det blir Säpos, inte de övriga partiernas, uppdrag att bekämpa dem.” [4]

Källor och referenser

1) Neofascism-The postwar period to the end of the 20th century Länk
2) Extremhögern – Trump – Tjänarinnans berättelse Länk
3) Finland förbjuder Nordiska Motståndsrörelsen! Humanism & Kunskap Länk
4) Fascister eller inte – vad anser forskarna?. Forskning & Framsteg Länk

Humanism Manifesto [1]

1933 publicerades Humanist Manifesto. Den kristna rörelsen Unitarianismen ville klargöra skiljelinjen mellan tro och vetande – vad som hör till religionens sfär och vetenskapens sfär. De kallade sig själva för ”religiösa humanister”. Rörelsen skulle verka för samförstånd, inte splittring.

Här presenteras en grov översättning av det manifest som togs fram av Roy Wood Sellars och den unitaristiska prästen Raymond B. Bragg. Det undertecknades 1933 av 34 framstående frisinnade personer såsom bland annat John Dewey.

”Manifestet är en produkt av flera hjärnor. Det var avsett att representera en utveckling av flera synvinklar, inte en ny religion. Om alla de som har undertecknat skulle ha skrivit sina enskilda formuleringar, så hade teserna förklarats med olika termer. Betydelsen av dokumentet är att mer än trettio män har kommit till en generell överenskommelse om slutgiltiga frågor och att dessa män utan tvekan representerar ett stort antal som vill skapa en ny filosofi av den moderna världens samlade kunskap.”

– Raymond B. Bragg (Unitarisk präst, 1933)

INLEDANDE TEXT

”Det är dags för ett brett erkännande av de radikala förändringarna när det rör religiösa övertygelser i den moderna världen. Tiden är förbi för enbart en smärre översyn av traditionella attityder. Vetenskap och ekonomiska förändringar har bringat oordning i de gamla föreställningar. Religioner världen över måste komma till rätta med de nya förhållanden som skapats av en omfattande ökad kunskap och erfarenhet.

Inom alla områden av mänsklig aktivitet sker nu en avgörande förändring i riktning mot en uppriktig och tydlig humanism. För att religiös humanism ska förstås bättre önskar vi, undertecknarna, betona vissa faktapåståenden som vi menar att vår samtid fört fram och som vi förväntar oss ska bli erkända. (Det står inte exakt så men det är andemeningen)

Det finns en stor risk för en slutlig, och ödesdiger, identifiering av ordet religion med doktriner och metoder som har förlorat sin betydelse och som är oförmögna att lösa de problem som människan har att hantera i det tjugonde århundradet.

Religioner har alltid varit medel för att realisera de högsta värdena av livet.

Deras syfte har åstadkommits genom tolkning av den totala omgivande situationen (teologi eller världsbild), känslan av värden som följer (mål eller ideal) och teknik (kulten), som inrättades för att förverkliga ett tillfredsställande liv.

En förändring i någon av dessa faktorer leder till förändring av de yttre formerna av religion. Detta faktum förklarar hur religioner visar upp en mångfald av förändringar genom århundradena. Men genom alla förändringar förblir religionen i sig konstant i sin strävan att efterfölja laglydiga värderingar, vilket utgör en oskiljbar funktion av mänskligt liv.

Dagens människa har större insikt om universum, förståelse för vetenskapen potential, och en djupare uppskattning av medmänsklighet och människokärlek (eg broderskap i ursprunglig text), vilket har skapat ett läge som kräver en ny förklaring av religionens metoder och syften. En sådan viktig, orädd och ärlig religion kan tillhandahålla lämpliga sociala mål och ge stöd för personliga tillfredsställelser som för många människor kan tyckas innebära en fullständig brytning med det förflutna. Även om vår tidsålder inte står i skuld till de traditionella religionerna, är det ändå uppenbart att den religion som hoppas på att vara en syntes och dynamisk kraft för idag, måste utformas för behoven i denna tidsålder.

Att idag upprätta en sådan religion är av nödvändighet. Det är ett ansvar som vilar på denna generation.”

TESERNA (15 st)

”Vi försäkrar härmed följande:

1: Religiösa humanister betraktar universum som självexisterande och inte skapad.

2: Humanism tror att människan är en del av naturen och att hon har uppstått som ett resultat av en kontinuerlig process.

3: En organisk syn på livet innebär att humanister avfärdar den traditionella dualism som håller isär sinnet från kroppen.

4: Humanism är medveten om att människans religiösa kultur och civilisation, vilket tydligt visas av antropologi och historia, är resultatet av en gradvis utveckling på grund av interaktionen med den naturliga miljö och med det sociala arvet. Den som föds i en viss kultur formas till stor del av den kulturen.

5: Denna text är ändrad av IHEU/CSICOP och här är den ursprungliga: Humanismen hävdar att universums natur kan skildras och förklaras av modern vetenskap men också av mångtusenårig kunskap nedskriven i olika föreställningar om universum. Uppenbarligen förnekar inte humanism möjligheten att realiteter som ännu är oupptäckta. Ett sätt att fastställa förekomsten och värdet av all verklighet är med hjälp av forskning och vetenskapliga metoder.

6: Denna text är ändrad av IHEU/CSICOP och här är den ursprungliga: Vi är övertygade om att det finns en mångfald av synsätt såväl inom vetenskap som inom andra kunskapsträd.

7: Religion består av de åtgärder, ändamål och erfarenheter som är mänskligt betydelsefulla. Inget mänskligt är främmande för det religiösa. Det innefattar arbete, konst, vetenskap, filosofi, kärlek, vänskap, rekreation – allt som är i grader uttryck för intelligent tillfredsställelse av människans liv. Skillnaden mellan det heliga och det världsliga kan inte längre upprätthållas.

8: Religiös humanism anser att förverkligande av människans personlighet är målet för människans liv och hon söker utveckling och självförverkligande i alla sina handlingar här och nu. Detta är förklaringen till den humanistiska sociala passionen.

9: I stället för de gamla attityderna är gudstjänst och bön humanistiska uttryck som ger religiösa känslor i en ökad känsla av personligt liv och i ett samarbete för att främja socialt välbefinnande.

10: Härav följer att det inte blir några unika religiösa känslor och attityder av det slag som hittills i samband med tron på det övernaturliga.

11: Människan lär sig möta kriser i livet när det gäller kunskap om vad som är naturligt och sannolikt. Rimliga mänskliga attityder kommer att främjas genom utbildning och stödjas av anpassning. Vi antar att humanismen kommer att bredda vägen för social och mental hygien och motverka sentimentala och overkligt förhoppningar och önsketänkande.

12: Tron på att religionen måste arbeta mer och mer för livsglädje, uppmanar religiösa humanister till att främja det kreativa hos människan och uppmuntra till insatser som bidrar till tillfredsställelse i livet.

13: Religiös humanism hävdar att alla organisationer och institutioner finns för att uppfylla människors liv. Den intelligenta utvärderingen, innebär transformation, kontroll och ledning av sådana sammanslutningar och institutioner med syfte att förbättra människors liv. Syftet och programmet är humanism. Visst religiösa institutioner, deras rituella former, kyrkliga metoder och gemensamma aktiviteter måste så snabbt som möjligt beredas tillfälle till sådan förändring att man kan fungera effektivt i den moderna världen.

14: Humanister är fast övertygade om att nuvarande tillgreppsbrott och resultat motiverade samhället har visat sig vara otillräckliga och att en radikal förändring i metoder, kontroller och motiv skall väckas. En socialiserad och kooperativa ekonomiska ordningen måste upprättas på det att en rättvis fördelning av medlen för livet blir möjlig. Målet med humanism är ett fritt och universellt samhälle där människor frivilligt och förnuftigt samarbetar för det gemensamma bästa. Humanister kräver ett jämnt fördelat liv i en jämnt fördelad värld.

15: Vi påstår att humanismen kommer att: (a) bekräfta liv hellre än att förneka det, (b) söka för att få fram möjligheterna i livet, inte fly från dem, och (c) sträva efter att skapa förutsättningar för ett tillfredsställande liv för alla, inte bara för ett fåtal. Denna positiva moral och avsikt kommer att vägleda humanism, från detta perspektiv, ge den inriktning, de tekniker och insatser som gör att humanismens värld kommer att flöda.

AVSLUT

”Så står teserna för religiösa humanism. Även om vi anser att de religiösa former och idéer från våra fäders inte längre är tillräckliga, är strävan efter det goda livet fortfarande en central uppgift för mänskligheten. Människan är äntligen medveten om att hon ensam är ansvarig för genomförandet av sina drömmar, att hon inom sig har makten över sina prestationer. Hon måste sätta intelligens och vilja för uppgiften.”

KOMMENTARER

Punkt  1: Ett sådant ställningstagande förutsätter att universum alltid har existerat. Eftersom vi inte kan förklara vare sig slut eller början utom Big Bang som också måste ha föregåtts så kan vi inte fastställa vad som är självexisterande och skapat.

Punkt 6: I Paul Kurtz förändring till nya manifest blev resultaten ATEISM, NATURALISM och NYATEISM

Punkt 8: Den humanistiska psykologin som Abraham Maslow, Carl Rogers med flera kom att utveckla under 1960-talet omfattar samma grundsyn dock utan religiös inblandning.

ANTIHUMANISTISKA ALTERNATIVA MANIFESTOS AV PAUL KURTZ

1973 ändrades innehållet av Paul Kurtz till den ateistiska och rasistiska rörelse det idag är.

Det ursprungliga manifestet kom att ligga till grund för påföljande versioner av Humanist manifesto vilket i sin tur bildat värdegrund för den antihumanistiska och nyateistiska Internationella Humanistunionen (IHEU).

Humanist Manifesto fick tillägGet nr 1 av IHEU. Ursprunget var inte tänkt att förändras i den riktning som IHEU tog.

Det av unitarianismen inspirerade humanistiska manifestet kapades och förvanskades av Internationella Humanistunionen, IHEU med Humanist Manifesto II och sedan Amsterdamdeklarationen. De påföljande manifesten har sin utgångspunkt från antihumanism och ateism och naturalisternas materialism – allt i världen kan förklaras naturligt och de anses att det inte finns någon Gud, någon själ eller andlig andra sida, något övernaturligt eller metafysiskt.

ÅTERTAGANDE AV HUMANISTISKA MANIFEST

Manifeste pour un humanisme contemporain (2012)

Föreningen Humanism och Kunskaps Humanism Manifesto 2012.
Humanistiska Manifestet Stockholmsdeklarationen 2012

Vetenskaplig inkvisition

Den Vetenskapliga inkvisitionen i modern tid är en parallell till den medeltida religiöst drivna inkvisitionen och präglas under 1900-talet av en alltmer aggressiv intolerans inte bara inom den akademiska världen utan gentemot allmänheten. Med hjälp av Internet och media sprids den nya formen i vad som kom att benämnas som antihumanism och  nyateism. Det blir allt tydligare att man har en ambition att kontrollera vetenskapen och med kultur- och medieforskare docent Per Anders Forstorps termer agera kunskapspolis. [1] I detta ingår krav på ett strängt avgränsat paradigm av reduktionistisk materialism. Inetrantionellt går CSICOP senare CSI, i spetsen för denna inkvisition

I Sverige drivs den vetenskapliga inkvisitionen av Vetenskap och Folkbildning. Några av dess mer aggressiva företrädare är tidigare ordföranden Dan Larhammar och Jesper Jerkert.

Källor:

1. PA Forstorp, (2006) ”Folkets vett?” Vetenskapens folkliga kunskapspoliser, ”akademiska ordningsvakter” och ”ogräsbekämpare”, ms. CSC, KTH

Marcello Truzzi

Marcello Truzzi (September 6, 1935 – 2 februari 2003) var professor i sociologi vid New College of Florida och senare vid Eastern Michigan University. Han var grundare och co-ordförande i Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal (Utskottet för vetenskaplig undersökning av kraven för Paranormal) (CSICOP) en medgrundare av Society for Scientific Exploration, [1] och chef för Center for Scientific Anomalies Research (centrum för vetenskaplig forskning av anomalier).

Truzzi var granskare av olika protovetenskaper och pseudovetenskap. Paul Kurtz, kollegan och en av grundarna till CSICOP dubbade honom till ”skeptiker av skeptiker”. Truzzi krediteras för det ofta använda uttrycket ”extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis.”

Marcello Truzzi finns inte på svenska Wikipedia då han drog sig ur de skeptikerorganisationer han varit med och startat och blev en av deras värsta kritiker och myntade dem just pseudoskeptiker.

Engelska Wikipedia

Agnosticism

Agnosticism innebär att sanningsvärdena för vissa krav – särskilt metafysiska och religiösa påståenden såsom huruvida Gud, det gudomliga eller övernaturliga existerar – är okända och kanske ovetbara eller omöjliga att vetenskapligt säkerställa.

Den grundläggande inställningen motsätter sig nyateismens påståenden om att man ”vet” att det inte finns någon Gud. Liksom de religiösa ”bevisen” för Guds existens. En agnostiker kan tvivla på ”bevisen” och intar en mer ödmjuk attityd till det ovetbara.

Inom vetenskapen, faller bevisbördan på käranden*; och ju mer extraordinärt ett påstående är desto tyngre krav på bevisbördan. Den sanna skeptikern tar en agnostisk ståndpunkt, en som säger att ett påstående som inte har bevisats inte gäller som motbevis. Han hävdar att den ”svarande” inte har bevisbördan och att vetenskapen måste fortsätta att bygga upp sin kognitiva karta över verkligheten utan att införliva extraordinära krav som ett nytt ”faktum”. Den sanna skeptikern hävdar inte anspråk på sanningen, om mängden påståenden inte bevisar något. Här bör endast den ”konventionella vetenskapens” etablerade teorier brukas. Om en kritiker hävdar att det finns evidens för motbevis, intar han ett negativt hypotetiskt-talesätt, till exempel att ett till synes psi-resultat har sin grund i en [materiell] artefakt, så gör han ett påstående och är därför också den som är bevisansvarig.

Marcello Truzzi, Pseudo-skepticism, Zetetic Scholar, 12/13, pp3-4 1987
*Kärande kallas den som väcker talan mot annan i civilrättslig domstol. Motparten kallas svaranden

Marcello Truzzi, Engelska wikipedia

Alternativism

Alternativism har flera förklaringar. En psykologisk är
Konstruktiv alternativism.

Enligt psykologen George Kelly (1905-1967) är det viktigt att vi övar oss i alternativseende, för att få bästa möjliga sammanhang i vår verklighetsuppfattning och tolkning av det som vi tar del av och är med om.

Inom vetenskap är ett alternativistiskt tänkesätt nödvändigt för att utveckla kunskap. Något som framhållits av flera Nobelpristagare såsom den kinesiska forskaren Tu Youyou, för hennes upptäckter rörande en ny terapi mot malaria. [2]

– Det krävs forskare med ett alternativt tänkande för att söka nya möjligheter då det etablerade visar sig inte hålla måttet inom medicin när det gäller biverkningar, säkerhet och effektivitet.

Kreativitet är ett sätt att göra tankesprång som tillåter alternativa lösningar även inom vetenskap. [3]
Kreativitet är även förutsättningarna för skapande och utveckling inom kultur, konst, reklam och berättande.[4]

Kombinationen av vetenskap och kreativitet ligger bakom uppfinningar och samhällets utveckling. Psykologiska drivkrafter är nyfikenhet och vilja att se bakom hörnet.[5]

Komplikationer vid tolkning av begreppet

Alternativism skulle kunna uppfattas som motsatsen till fundamentalism men i själva verket kan man spåra en rigiditet även hos den alternativism som när den bestämt sig ser det konventionella etablerade som en motståndare istället för en möjlig samverkan. Det blir då en slags fundamentalistisk alternativism och i brist på bättre kan det vara värt att utreda detta som begrepp.

Möjlighet till olika perspektiv
Alternativism kan exempelvis utgöra valet av alternativ medicin och alternativa metoder. Den som har en öppen hållning kan se dessa som komplement till skolmedicin. En sådan inställning kan kallas holistisk då man använder olika möjliga perspektiv för att komma fram till en möjlig lämplig lösning.
Det alternativa tänkandet är vanligt även inom skolmedicin och på sjukhus som sägs ska hålla sig till vetenskap och beprövad erfarenhet men som kan behöva pröva helt nya vägar.
Anders Hernborg, distriktsläkare ifrågasätter begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Han säger att det alltid kommer att finnas ett »gap« där det saknas strikt vetenskapligt underlag för mycket av det läkarna gör.

Konflikt
På motsvarande sätt som vissa inom skolmedicin kan bekämpa komplementära lösningar kan då fundamentalistiska alternativister bekämpa skolmedicinen i sin helhet och kan ha ett fördomsfullt negativt förhållningssätt till sjukhus och dess personal. Därmed uppstår en fiendskap mellan alternativ och etablerat.

Fiendskap till alternativism från antihumanistiskt håll:
CSI ökänd för ett pseudoskeptiskt förhållningssätt kallar sökande efter alternativa metoder för Mystiska medicinska alternativ.

Här ingår även Quackwatch som formulera endast en sorts vetenskap och hävdar att genom den utestängs alternativ medicin. [6]

Det finns också risk för intolerans mellan livsåskådningar och trosföreställningar.
”Varning för Förbundet humanisterna” är en artikel av professor Peter Wahlgren vid juridiska institutionen, Stockholms universitet, publicerade på Dagens Juridik 2007-06-07  LÄNK

Källor

1) Urbandictionary Länk
2) Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2015 Pressmeddelande
3) Roberta Ness, The Creativity Crisis, Reinventing Science to Unleash Possibility LÄNK
4) Yannis Hadzigeorgiou et al, Thinking about Creativity in Science Education, Creative Education
2012. Vol.3, No.5, 603-611 LÄNK
5) Intelligensens kritiska massa,Cecilia Christner 2009-08-04, Forskning och framsteg LÄNK
6) Quackwatch