Healer – Helare

Denna artikel om ”Healer” baser sig på forskning inom projektet ”Om medvetandets uppkomst” (av Börje Peratt) och i detta fall presenterad i dess andra publikation av boken 12 (Tolv) Sinnen. [1]

Att vara ”healer” är att förmedla ”helande fördel”, som tonar ned eller rentav tar bort sjuklig ”nackdel”. En förklaring skulle kunna låta så här: Healing förmedlar placebo på direkt cellnivå. Den förmår cellerna att ”kommunicera” på ett sådant sätt att de helar sig själva och sin omgivning. Om vi utgår från att vi kan hela varandra genom medveten riktad ”helande uppmaning”, så innebär det också att vi står i potentiell helande kontakt med varandra. Det finns en risk att i övertro praktisera detta. Att påstå att healing räcker och därmed utesluta sjukvård innebär risk för övertro. Healing bör ses som ett komplement. Även om det ibland lyckas där skolmedicin misslyckas. Det finns också en allvarlig risk om hybris och självgodhet övertar psykologisk och medicinsk fackkompetens. Ödmjukhet och respekt är grunden för healing. Sakkunskap, legitimation och kompetens är ett skydd för båda parter. [1] sid 202 ff

Den kända ”Snåsamannen”, healern Joralf Gjerstad, född 1926 i Snåsa, Nord-Trøndelag i Norge anses ha hjälpt uppemot 50 000 människor och flera ansedda läkare, ministrar och elitidrottare styrker hans förmåga. [1] sid 204
2008 låg biografin ”Kraften som helbreder ut” om den norske helbrägdagöraren Joralf Gjerstad etta på den norska boktopplistan. Den 25 november 2016 hade dokumentären ”Mannen från Snåsa”, om hans verksamhet som helare, premiär på biografen Zita i Stockholm. Den gick också i SVT. Trailer. Recension i SVT. [3]

Healer, Matthew Manning har undersökts av Nobelpristagare, fysikprofessor Brian Josephson som menar att det är frågan om en okänd form av psykisk energi: – ”Matthew Manning, en känd healer i England, har förmåga att skapa en stark riktad energi, och han har även lyckats projicera energier så att de syns tydligt på en vanlig polaroidfilm (Manning, 1995). EEG-mätningar som gjorts på Manning (1975) har visat att han använder en del av hjärnan som man tidigare trodde var inaktiv. Brian Josephson, Nobelpristagare i fysik 1973, har sagt om Manning att han har en ny slags energi, som kommer att ge nya upptäckter och vara av stor betydelse för fysiken (Whitton, 1974) [4].” I en studie av Dr Achterberg m fl presenterad av Robert Charman på Society for Psychical Research (2005) anser forskarna sig funnit bevis för att healers på avstånd kunde påverka MRI-mätbar hjärnaktivitet hos en försöksperson som var fysiskt och elektriskt isolerad. Försök att vetenskapligt mäta effekten av förbön har genomförts i ett flertal kliniska studier. Några av dessa studier pekar på att ingen effekt alls uppnås, medan andra indikerar ett samband med tillfrisknande. ([1] sid 198 f)

Om jag [BP] ska beskriva helandeprocessen enbart utifrån egna erfarenheter är det som att en knapp slås på. Den fysiska känslan av healingförmedling kan beskrivas som att det sticker i fingrarna. Ibland men inte alltid aktiveras ett slags band runt huvudet särskilt ovanför öronen och fram till tinningarna. Den fysiska förändringen kan inte jämföras eller beskrivas med någon annan kroppslig känsla. När healing är påslaget kan jag känna ett slags energifält från den person som jag har i fokus även om jag befinner mig flera meter från dennes kropp. Diagnosen identifierar olika slags ”skuggor” eller graderingar i dennes fält. Informationen kan ge indikationer som svagt, kallt eller obalans. Diagnosen kan också förmedla om det är en blockering av fysisk eller psykisk art. Den som tar emot healing kan då uppleva hetta och fysisk kontakt fast den som helar står flera meter från kroppen. En nära person som drabbats av njursten och skickats hem från sjukhuset feldiagnostiserad för ryggskott, kom till mig för att få hjälp. Han upplevde under behandlingen något som närmast kan liknas vid en Ut ur kroppen-upplevelse och kände inte längre smärtan. Studier på healing kan ändå förnekas trots att de följer vetenskaplig standard. [1] sid 205

Mer spektakulärt har det varit då helaren tycks kunna i detalj se organ, leder och ben inuti kroppen och kan beskriva störningar och skador som sjukvården inte har funnit eller diagnosticerat men som i efterhand bekräftats av samma sjukvård.

Men denna för förnuftet svårgripbara kommunikation är provocerande för det etablerade tänkesättet. Även om jag har överbevisat mig själv tillräckligt många gångar är jag fortsatt skeptisk till intrycken och har hela tiden en tanke om att det kan vara fantasier. Antalet träffar från egen healingdiagnostik utesluter i alla fall inte förmågan och gradvis har jag börjat acceptera den. Det är möjligt att en sådan medial förmåga kan komplettera och ibland ”se” sådant som vården missar. (Peratt) [1] sid 226

Källor
1) Peratt, B (2012, andra uppl 2015) Tolv Sinnen, Visam
2) Wistrand K., Mannen från Snåsa – film om Joralf Gjerstad, Humanism & Kunskap
3) Filmrecension: ”Mannen från Snåsa” av regissören Margreth Olin Länk SVT
4) Whitton, J. (1974). Ramp functions in EEG power spectra during actual or attempted paranormal events. New Horizons Journal 1.

Annonser

Sinnen

Sinne har flera betydelser, här diskuteras förmågan att ta emot intryck och varsebli signaler. Aristoteles som formulerade de antika fem klassiska sinnena syn, hörsel, lukt, smak och fysisk känsel menade till skillnad från Platon att det inte finns någonting som är mer verkligt än det som vi får kunskap om genom våra sinnen. Inte bara Platon utan även Descartes kom att formulera tvivel på sinnens sanningsenliga förmedling av fakta och trots detta kom Aristoteles uppfattning att få en stark akademisk inställning till hur livet uppfattar sin omgivning, interagerar och kommunicerar. Descartes å andra sidan menade att sinnen kan bedra intrycket och det inte är med våra sinnen utan med vårt förnuft vi förnimmer tingen.

Olika livsformer och kroppar har utvecklat olika känsligheter hos fysiska sinnesorgan som ögon, öron, näsa, mun och hud eller särskilda känselspröt.

Tron på att varseblivning och analys av omgivningen kräver nämnda fysiska sinnesorgan och sinnen som följer med dem har visat sig inte bara otillräcklig utan även felaktig.

Beteenden hos encellig organismer visar att det finns en förmåga att avläsa omvärlden och anpassa sig till den utan att dessa mikroorganismer uppvisar förekomsten av vare sig sinnesorgan eller hjärna. Det indikerar en varseblivningsförmåga att avläsa omgivningen utan nämnda etablerade sinnen och därmed förenade neurologiska kognitionsprocesser. [1]

Ett exempel på en sådan encellig mikroorganism är en slemsvamp, som har en förmåga att kommunicera och samverka och överleva och föröka sig genom att klumpa sig samman med andra individer av samma art. Den uppvisar även minneskapacitet. Den är känslig för ljus men saknar ögon och hypotetiskt kan det röra sig om att den kan ”varsebli” lukt, smak och fysisk känsel. Vetenskapen har ännu ingen förklaring till detta.

”Kroppsliga sinnen”
Mikroorganismers beteende indikerar kroppsliga sinnen innan huvud och hjärna har kommit till.
Börje Peratt har föreslagit ”EKO”-sinnen som skulle hypotetiskt finnas i kroppen även hos mikroorganismer och representerar Emotion, Kommunikation och Orientering. Detta skulle kunna ge en förklaring till exempelvis slemsvampens förmåga att samarbeta för att söka och finna föda.

Från kroppen ”oberoende sinnen”

När det rör att antagandet om att kunna fånga upp signaler som omöjligt kan göras av fysiska sinnen så finns en möjlig förklaring som kallas översinnlighet, transpersonell upplevelse, paranormalt fenomen eller oberoende sinnen och ett från den fysiska kroppen ”oberoende medvetande”.

Möjligheten av att kunna varsebli sådana signaler antas hos människor vara mer tillgängliga hos vissa högsensitiva och det har angetts olika förklaringar till det. Arv, några är födda med det, andra kan ha fått förmågan i samband med en nära döden upplevelse, några har ”utvecklat” dessa sinnen efter sjukdom eller svåra olyckor eller fysiska överbelastningar som att föda barn.

Källor

1) R. Damasio. Self Comes to Mind: Constructing the Conscious Brain, Pantheon, 2010. ISBN 978-1-5012-4695-1

 

Afasi

Afasi är orsakad av skada eller sjukdom på hjärnan och innebär en försämrad förmåga att bruka språket såväl i tal som uttryck. Afasi kan även försämra förmågan att uppfatta vad andra säger och negativt påverka läsförståelsen och förmågan att skriva.
Etymologiskt stammar begreppet från gammalgrekiskans ἀφασία (afasia), av ἄφατος (afasis, «mållös»): ἀ- (a-, «utan») + φάσις (phasis, «tal»).

Afasi ses som en dold funktionsnedsättning och får olika konsekvenser beroende på skadans lokalisering och utbredning.
Afasi handlar inte om förlamning utan om att kunskapen om språket och hur man talar har förstörts. lnformation går från hjärnbarken till Brocas område där den förbinds med den samling rörelsemönster i talorganen som kopplas till ordförrådet och formulerar det färdiga yttrandet som går vidare till den hjärnbark som direkt styr talorganen.
En skada i Brocas område skadar därför språkproduktionen.

Brocas område i hjärnan (Public Domain)

Eftersom hjärnan är plastisk kan gynnsam rehabilitering påverka skadade områden och funktioner förbättras.

Referenser

Vårdguiden: https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Afasi/?ar=True

Hjärnfonden: https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/afasi/

Doktorn: https://www.doktorn.com/artikel/afasi

Konstruktiv alternativism

Konstruktiv alternativism: constructive alternativism.

Begrepp hos George Kelly (1905-1967), som använts för att betona skillnad i olika sätt att uppfatta företeelser, händelser och situationer.

Vårt sätt att uppfatta historiska händelser, politiska och religiösa åskådningar och situationer vi blir vittne till i vardagen med mera, varierar både hos var och en av oss och växlar kraftigt mellan olika människor. Våra uppfattningar är enligt Kelly konstrukter (mentala konstruktioner) som vi använder för att bilda mening i det vi ser och upplever.

Därför är det enligt Kelly viktigt att vi övar oss i alternativseende, så att vi få bästa möjliga sammanhang i vår verklighetsuppfattning och tolkning av det som vi tar del av och är med om. Det är det som är konstruktiv alternativism.

Referens
Psykologiguiden