Förintelsen

Förintelsen, Holocaust, är namnet på ”den slutgiltiga lösningen” av judefrågan vilket i Adolf Hitlers plan [1] för det 1000-åriga riket innebar att förinta den judiska populationen. [2]
Hitlers Gestapospioner hade bokfört den judiska populationen i varje Europeiskt land och i de regioner man annekterat. I planen att genomföra världsherraväldet ingick att skapa ett ”renrasigt” folk och att eliminera de människor som ansågs livsovärdiga, däribland även den romska befolkningen. [3]

Vid den så kallade Wannseekonferensen 1942 upprättades ett protokoll där man på sidan 49 hade en uppställning av hur många judar det fanns i Tyskland och Europeiska länder samt de regioner som Tyskland erövrat eller ville erövra. Ansvarig för upprättande av protokollet var Adolf Eichmann, SS-Obersturmbannführer, Chef för byrå IV B4 inom Gestapo.

Wannseeprotokoll (sid 49) upprättat av Adolf Eichmann den 20 jan 1942 i en konferens i Wannsee, en förort till Berlin.

Konferensen hade sammankallats och leddes av SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich, chef för Nazitysklands säkerhetsministerium, (Reichssicherheitshauptamt, och riksprotektor i Böhmen-Mähren.)

Heydrich fick i juli 1941 uppdraget av riksmarskalk Hermann Göring att leda och genomföra ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan” och här klargjordes omfattningen så att alla skulle inse vad som krävdes av logistik och industrialiserad process.

Målet var att förinta 11 miljoner bland annat genom hårt arbete, arkebuseringar, misshandel men också genom att gasa ihjäl de ”onyttiga” i mass-slaktsanläggningar som då måste byggas. Man genomförde på detta sätt 6 miljoner avrättningar av helt oskyldiga människor.
Protokollet utgör ett viktigt dokument om nazisternas organisering av Förintelsen. Förintelseförnekare hävdar att det är en förfalskning. Historikern. Norbert Kampe har dock bevisat protokollets autenticitet. [4]

Referenser
1) ”The Rise of Adolf Hitler: Hitler’s Book ”Mein Kampf”” (på engelska). The History Place. 1996. Arkiverad från originalet den 26 juni 2011.
2) Friedländer, Saul (2007) [1998] (på tyska). Das Dritte Reich und die Juden: die Jahre der Verfolgung 1933–1939 (3. Aufl.). München: C.H. Beck. sid. 333. ISBN 978-3-406-56681-3. ”Wenn es dem internationalen Finanzjudentum in und außerhalb Europas gelingen sollte, die Völker noch einmal in einen Weltkrieg zu stürzen, dann wird das Ergebnis nicht die Bolschewisierung der Erde und somit der Sieg des Judentums sein, sondern die Vernichtung der jüdischen Rasse in Europa!”
3) Gerlach, Christian (1998) (på tyska). Krieg, Ernährung, Völkermord: Forschungen zur deutschen Vernichtungspolitik im Zweiten Weltkrieg (1. Aufl.). Hamburg: Hamburger Edition. ISBN 3-930908-39-5
4) ”The Wannsee Conference, 20 January 1942” (på engelska). Haus der Wannsee-Konferenz – Gedenk- und Bildungsstätte. Arkiverad från originalet den 18 juli 2011.

Annonser

De Galna Mödrarna

Madres de Plaza de Mayo junto a ATE en la Marcha Federal de 2016 en Argentina. Public Domain CC BY-SA 4.0

De galna mödrarna,[1] är smeknamnet för argentinska mammor som under militärdiktaturen (1976-1983) började samlas på Plaza de Mayo i Buenos Aires, Argentina, och skramlade med kastrullock för att protestera mot den argentinska diktaturens bortförande av deras barn och om möjligt att få information om deras öde. [2] Dessa mammor kallades också ”Madres de la Plaza de Mayo” (spanska för Mödrarna av Plaza de Mayo) och de bildade efterhand en förening för att kunna organisera eftersökningen av sina barn och även att ställa ansvariga för bortföranden till svars. Deras kamp ledde till att man lyckades få fram fakta och bevis för vad som hänt flera av dessa försvunna barn. [3]

Motivet för militären var att krossa en vänsterrörelse och påstådda kommunister men i själva verket kunde vem som helst fängslas, torteras och dödas bara man hade den minsta koppling till något oppositionell aktivist och på så sätt försvann även frisörer, butiksbiträden som sålt ett bröd till en aktivist osv.

Många av militären kidnappade och torterade människor avrättades. Bland vidrigheterna över dessa tillvägagångssätt finns militär som erkänt hur man transporterade kidnappade ut över havet i flygplan. Väl en bit ut i havet slängdes de kidnappade i vattnet chanslösa att rädda sig. Link. Det viktigaste för förövarna var att spåren efter dem försvann. Den 16-åriga svenskan Dagmar Hagelin var en som försvann. Link Mödrarna av Plaza de Mayo hade också gravida döttrar som förts bort. [4] Efterföljande polisundersökningar visar att militären lät havande kvinnor vara kvar i fångenskap tills de fött sina barn. Väl efter födseln avrättades kvinnorna. Barnen adopterades bort till ”dugliga” familjer. Närmare 500 barn anses vara ”stulna” från denna tid. Link

I början av 1984 började rättsmedicinska undersökningsgrupper att använda DNA-testning för att identifiera hittade kroppar av ”försvunna”.

Regeringen genomförde en nationell kommission för att samla vittnesmål om de ”försvunna” och hörde hundratals vittnen. År 1985 inleddes åtal mot män som anklagades för brott där flera höga militära officerare åtalades och dömdes. Militären hotade då med en kupp för att förhindra utvidgningen av åtal.
År 1986 fick kongressen genom en lag om den ”slutgiltiga punkten” – ”Ley de Punto Final”, som temporärt förhindrade åtal. Men år 2003 upphävde kongressen lagarna, och år 2005 förklarade den argentinska högsta domstolen Ley de Punto Final icke författningsenliga. Åtal mot krigsförbrytelser återupptogs. Tidigare höga militära och säkerhetsansvariga har åklagats och dömts i nya fall. Bland åtalspunkterna är de stulna nyfödda från de försvunna döttrarna. Den mest framträdande som 2006 åtalades för mord, tortyr och kidnapping var Miguel Etchecolatz. De flesta av Junta-medlemmarna fängslades för brott mot mänskligheten.

Latinamerika har en tragisk historia av brott mot mänskliga rättigheter som efter ”det smutsiga kriget” i Argentina uppmärksammats i forskning och vetenskapliga studier. [5]

Referenser

  1. [1]. Denver University, Case Specific Briefing Paper, ”Mothers of the Plaza de Mayo: First Responders for Human Rights”, 2011. Accessed: May 4, 2015.
  2. [2]. ”Purdue University Press”, article, ”Textual Strategies to Resist Disappearance and the Mothers of Plaza de Mayo”, 2007. Accessed: May 4, 2015.
  3. [3]. ”Gariwo”, article, ”Azucena Villaflor: A Mother of the Plaza de Mayo”. Accessed: May 4, 2015.
  4. Stover, Eric; Timerman, Jacobo; Talbot, Tolby (1982). ”Prisoner without a Name, Cell without a Number”. Human Rights Quarterly. 4 (2): 299. doi:10.2307/762134. ISSN 0275-0392.
  5. 1948-, Meade, Teresa A.,. A history of modern Latin America : 1800 to the present (Second ed.). Chichester, West Sussex. ISBN 9781118772485. OCLC 915135785.