Skeptisk om skeptiker – Skeptical about Skeptics

Skeptisk om skeptiker – Skeptical about Skeptics är en  webbsida organiserad av The Association for Skeptical Investigation (Föreningen för skeptisk undersökning) för att främja äkta skepticism – i en anda av utredning och tvivel – inom vetenskapen.
Detta inkluderar en öppen utredning av hittills och till synes oförklarliga fenomen och samtidigt utmanas pseudoskepticismens företrädare och organisationer vars dogmatiska antaganden inte håller vid en vetenskapligt skeptisk undersökning. Link1

– ”Genuin skepticism är vetenskapens ideal. Tyvärr har vissa självutnämnda grindvakter proklamerat tabu mot vissa psykiska fenomen, trots många lovande bevislinjer. Även om de kallar sig skeptiker, är de i sann mening fundamentalister som attackerar varje utmaning till deras tro. Även om det innebär att motsätta sig grundläggande vetenskapliga principerna som att uppmärksamma och acceptera bevis och att hålla ett öppet sinne. De utgår från att psykiska fenomen inte kan existera, och förnekar relevant forskning. De är pseudoskeptiker. Not 1

Skeptisk om skeptiker undersöker pseudoskeptikernas illa underbyggda attacker mot artiklar av välkända forskare och tänkare och avslöjar deras felaktiga kritik och den dolda agendan i metoderna som de använder. Vi lyfter fram kontroverser inom specifika forskningsområden och sätter ljus på ökända pseudoskeptiker och skeptiska organisationer.
Vi är pro-science, och vi är för en öppen upplysning.” [Citat Webbsida: Link2]

I USA representeras pseudoskeptikerna av CSICOP [1]

I Sverige representeras pseudoskeptikerna av Föreningen Vetenskap och Folkbildning [2] samt dess syster organisation med det förvillande namnet Förbundet Humanisterna eg Förbundet antihumanisterna. [3] Desutom har denna skeptikerrörelse trängt djupt in i Svenska Kungliga Vetenskapsakademien. [4]

Källa

Hemsida: http://www.skepticalaboutskeptics.org/
Representanter: http://www.skepticalaboutskeptics.org/skeptical-investigations/associates-and-advisors/

Not 1). Skeptisk om (pseudo) skeptiker. Artikel i Utforskaren Länk3

Referenser

1) Skeptiker-hydran: CSICOP under förfall

2) Näthat toppen på isberget Del 10 – Vetenskap och Folkbildning

3) Rädda Humanismen

4) Näthat toppen på isberget Del 9 – Vetenskapsakademin nyateismens forum

 

 

Annonser

Bahá’í

Bahá’í är en monoteistisk trosuppfattning som menar att alla religioner kan ha samma kärna med en ideologi som motsvarar rörelsen för ”Mänskliga rättigheterna” och som förespråkar jämställdhet mellan kvinna och man. Se källa bahairörelsen.

Man menar att Bahá’í-trons grundare, Bahá’u’lláh (1817-1892), är en i raden av gudsuppenbarare, vilka framträtt för att vägleda mänskligheten.

Gud har genom historiens gång talat till och undervisat mänskligheten genom att sända budbärare såsom Krishna, Abraham, Moses, Buddha, Zoroaster, Jesus, Muhammad, Báb och Bahá’u’lláh.

Bahá’í har sitt upphov ur Babirörelsen (1844) i Persien (Iran) som leddes av en ung köpman, Báb (1819-1850). Han menade att en ny tidsålder av mänsklig enhet och framsteg vara nära förestående och han verkade för ett sekulärt program för verksamheter som skulle leda till en fredlig och jämställd värld. Läran betraktades som ett allvarligt hot mot de etablerade muslimska mullornas styre som förespråkade heligt krig mot de otrogna. Babirörelsens anhängarna fick utstå grymma förföljelser.

Báb avrättades offentligt år 1850 och många tusen av hans anhängare gick samma öde till mötes.

Poeten Tahareh, eller Táhiri som hon också kallades, slöt sig till bábí-rörelsen och började visa sig utan slöja (1848) och debatterade med Irans ledare om kvinnans ställning. Hon led martyrdöden 1852, två år efter Báb.

En av Bábs lärjungar var den unge adelsmannen Mirzá (Herr) Husayn ‘Ali Nurí (Bahá’u’lláh). Bahá’u’lláh förvandlade Babis tankar till en trosinriktning men det räddade honom inte. Bahá’u’lláh lyckades dock undgå avrättning och flydde till Baghdad i Irak.

Namnet Bahá’í började att användas under 1860-talet om den majoritet av bábíerna som följde Bahá’u’lláh, vilken sedan helt kort benämndes Bahái.

Jämställdhet och lika värde mellan kvinnor och män är en viktig princip som var oerhört radikal i 1800-talets Persien och är det än idag. [2]

”Det är dags för världens institutioner, vilka huvudsakligen består av män, att använda sitt inflytande för att stödja det systematiska inkluderandet av kvinnor, inte av nedlåtenhet eller skenbar självuppoffring utan som en handling som motiveras av tron att kvinnornas bidrag behövs för att samhället skall utvecklas. Endast då det sätts värde på kvinnors bidrag kommer de att bli eftersökta och föras in i samhällets väv. Resultatet kommer att bli en mer fredlig, balanserad, rättvis och blomstrande civilisation.” (Bahá’u’lláh, 1850)

Förföljelser i Iran

FN har kritiserat Iran för den förföljelse bahá’íerna utsätts för där landets religiösa ledning i princip har förbjudit Bahai. Efter den islamistiska revolutionen år 1979 fastslog konstitutionen att shiaislam är Irans religion. Det iranska Bahá’í-samfundet, kring 300.000 individer, förbjöds. Bahá’í-troende berövas sina hem och ägodelar av kriminella gäng som med statens goda minne tillåts att angripa just bahá’íer eftersom polis och åklagare inte ingriper. Bahá’íer fängslas, somliga avrättas eller bara försvinner. De bahá’í-troende har utestängts från universitet, skolor, sjukhus och statliga och kommunala myndighetslokaler. Förenta Nationerna (FN) har i upprepade resolutioner kritiserat Iran för förtrycket av bahá’íerna.

Historik och historisk revisionism

Bahairörelsens historik får olika beskrivningar beroende på om den kommer från regerande muslimskt håll eller från sådana som deltagit i rörelsens uppbyggnad. Det framkommer att rörelsen själva kommit fram till att de förekommit slitningar och maktkamp inom rörelsen.

Referenser

1) Husayn kommer från arabiskans Hasan, och betyder ”en person som är god”. Bahá’u’lláh, fick detta tillnamn som tonåring, och använde det i tredje person när han senare i livet och i enlighet med dåtida litterär tradition beskrev sig i termer som ”Den välsignade skönheten”. Han fick smeknamnet ”Bahá'”‘ (= prakt) flera år innan det fick en religiös betydelse genom att han fick rollen som förmedlare av Guds prakt, och därför antog titeln Bahá’u’lláh (bahá av Allah).

2) Succébo sid 44

 

Vetenskaplig inkvisition

Den Vetenskapliga inkvisitionen i modern tid är en parallell till den medeltida religiöst drivna inkvisitionen och präglas under 1900-talet av en alltmer aggressiv intolerans inte bara inom den akademiska världen utan gentemot allmänheten. Med hjälp av Internet och media sprids den nya formen i vad som kom att benämnas som antihumanism och  nyateism. Det blir allt tydligare att man har en ambition att kontrollera vetenskapen och med kultur- och medieforskare docent Per Anders Forstorps termer agera kunskapspolis. [1] I detta ingår krav på ett strängt avgränsat paradigm av reduktionistisk materialism. Inetrantionellt går CSICOP senare CSI, i spetsen för denna inkvisition

I Sverige drivs den vetenskapliga inkvisitionen av Vetenskap och Folkbildning. Några av dess mer aggressiva företrädare är tidigare ordföranden Dan Larhammar och Jesper Jerkert.

Källor:

1. PA Forstorp, (2006) ”Folkets vett?” Vetenskapens folkliga kunskapspoliser, ”akademiska ordningsvakter” och ”ogräsbekämpare”, ms. CSC, KTH

Sannings- och Försoningskommissionen i Chile

Sannings- och Försoningskommissionen i Chile är uppkallad efter sin ordförande, Raúl Rettig, tidigare ambassadör för president Salvador Allende som dödades av Pinochets militär 11 september 1973 i Monedapalatset, La Moneda, Santiago, Chile.

Rettig rapporten, kom till genom beslut från dåvarande chilenske presidenten Patricio Aylwin. Rapporten omfattar kränkningar av mänskliga rättigheter, tortyr, mord och försvinnanden i Chile under Augusto Pinochets militärdiktatur från den 11 september 1973 till den 11 mars, 1990. Man fann att över 2000 personer hade dödats av politiska skäl, och dussintals militärer har pekats ut som ansvariga och har dömts för brott mot mänskliga rättigheter.

Sanningskommissioner

Sannings- och försoningskommissioner

Den nationella kommissionen för sanning och försoning i Chile

Sannings- och försoningskommissionen i Sydafrika

Sannings- och försoningskommissionen i Kanada

Sannings- och försoningskommissionen i Kanada

Sannings- och försoningskommissionen i Kanada, Truth and Reconciliation, Commission of Canada [1] inrättades officiellt den 2 juni 2008 och avslutades i december 2015.

Från den Kanadensiska konfederationens bildande 1867 och ända fram till 1970-talet bedrevs en systematisk kulturell utrotningspolitik genom ett landsomfattande system av statsfinansierade, kyrkligt styrda internatskolor, dit sammanlagt omkring 150?000 indian-, inuit- och mestisbarn tvångsförflyttades från sina familjer och där de utsattes för mental misshandel och sexuella övergrepp. Mer än 4?000 barn dog i dessa anstalter. Systemet började avvecklas på 1970-talet, men den sista ”skolan” var i bruk så sent som 1996.
2008, inrättade den federala regeringen en sannings- och försoningskommission för att bringa i dagen vad som egentligen skedde på internatskolorna. I likhet med sin sydafrikanska förebild, TRC, har kommissionen turnerat i samtliga provinser och territorier och samlat in vittnesmål vid offentliga tribunaler. Kommissionens slutrapport skulle enligt planen ha lämnats 2014, men det överväldigande material som kommit fram har gjort att mandatet förlängts till 2015.

Juni 2014, på Aboriginal Club i den lilla staden Fergus, Ontario, var kommissionens ordförande Justice Murray Sinclair inbjuden att tala för det lokala Cree-samfundet. Omfattningen och graden av övergreppen har kommit som en chock för den kanadensiska allmänheten.

”Kanske ännu mera hjärtskärande än själva de inspelade vittnesmålen är intervjuerna med den unga generation som nyss kommit till insikt om vad deras föräldrar fått utstå.”(Oscar Hemer SvD)

Sanningskommissioner

Sannings- och försoningskommissioner

Den nationella kommissionen för sanning och försoning i Chile

Sannings- och försoningskommissionen i Sydafrika

Sannings- och försoningskommissionen i Kanada

Referenser
Truth and Reconciliation, Commission of Canada LÄNK

Oscar Hemer: Nu tar Kanada tag i den svåra delen av sin historia, SvD, 14 juni 2014

Tusentals övergrepp på Kanadas urfolksbarn dokumenterade,
Sameradion & SVT Sápmi, 9 oktober 2015 LÄNK

Skeptisk om skeptiker / Skeptical about skeptics

Skeptisk om skeptiker / Skeptical about skeptics bildades i slutet av 2014 som efterföljare till ”Skeptical Investigations” på skepticalinvestigations.org som löpte 2004-2014.

Skeptisk om skeptiker är en internationell gruppering av forskare som har som syfte att motverka fientligt och dåligt underbyggda attacker som riktats av dogmatiska skeptiker mot banbrytande forskare och deras forskning.

Sund skepsis är en viktig del av vetenskap men pseudoskeptiker som kallar sig skeptiker, utnyttjar okunskap som ett vapen för att försvara sin rigida ideologi.

Denna ideologi har flera motiv och den är grundlagd och fastslagen av psykologiprofessor Paul Kurtz i ett antal manifest i CSICOP (Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal). Professor Marcello Truzzi som var med i CSICOP från början hoppade av då han insåg att detta var inte sund skepticism utan syftade till att prångla ut en uppfattning som saknade vetenskapligt stöd. Truzzi ansåg rörelsen vara dominerad av pseudoskepticism.

Konsekvensen av ett sådant förhållningssätt hämmar fri forskning. Den nyateism som följde i spåren på denna rörelse avfärdade en rad företeelser som rör inte bara andliga fenomen utan även medvetande och livets och människans egenskaper.

De tror enbart på rent materiella världen, ett universum fyllt med maskinliknande varelser. De tror att levande sinnen är inget annat än hjärnans kemi, att medvetandet är en illusion och avfärdar automatiskt några bevis på motsatsen.

Medlemmar av militanta skeptiska organisationer tänker ofta på sig själva som försvarare av vetenskap och förnuft mot vidskepelse. Detta är värdiga mål, men vi på Skeptisk mot Skeptiker anser att vetenskap och förnuft skall beakta bevisen för oförklarade fenomen vetenskapligt, snarare än att anta a priori att de inte existerar. Vi värdesätter vetenskap och skepsis, men inte vetenskaplig fundamentalism. Vårt syfte är att sätta strålkastare på dessa självutnämnda portvakter och motverka deras dogmatiska argument.

Militanta skeptiska organisationer kan också beskrivas som antihumanismens föreningar.

På Skeptical about Skeptics finns en sitemap som visar vilka pseudoskeptiker som granskats.

Pseudoskepticism

Begreppet pseudoskepticism utgörs av pseudo och skepticism.

Pseudo– pseudo- [ps 3 ´vdo] (av grek. pseud ´s ‘lögnaktig’, ‘falsk’), pseudo- , förstavelse som används för att beteckna något som falskt, oäkta eller skenbart.

Skeptisk: tvivlande,  misstrogen,  klentrogen,  kritisk,  misstänksam,  ifrågasättande.

Pseudoskepticism hänvisar till en inställning som verkar vara skeptisk och ibland även vetenskapligt skeptisk, men som i själva verket misslyckas med att vara det. I praktiken förnekar man även bevis och fakta som strider mot egen ofta fördomsfull och okritiska behandling av påståenden. Begreppet kom att användas i vetenskapliga sammanhang av professor Marcello Truzzi som var med och startade Skeptics men fann att de aktiva drevs av fördomar och bias och han valde då att lämna organisationen och formulerade vad som står för en ”sann skeptiker”.

Historik

En tidig användning av ordet har spårats till den schweiziska filosofen Henri-Frédéric Amiel som i sin dagbok skrev:

”Min instinkt är i harmoni med pessimismen hos Buddha och Schopenhauer. Det är ett tvivel som aldrig lämnar mig, till och med i mina stunder av religiös glöd. Naturen är verkligen för mig en Maïa, och jag ser på henne, så att säga, som med ögonen på en artist. Min intelligens är fortfarande skeptisk. Men vad då, vad tror jag  på? Jag vet inte. Och vad är det jag hoppas på? Det är svårt att formulera. Dumhet! Jag tror på godhet, och jag hoppas att goda kommer att segra. Djupt inom denna ironiska och besvikna [jagtillvaro] finns ett barn gömt – en uppriktig, ledsen, enkel varelse, som tror på det ideala, i kärlek, i helighet, och i all himmelsk vidskepelse. Ett helt millennium av idylliska platser i mitt hjärta, jag är en pseudo-skeptiker, en pseudo-bespottaren.” [1]

Nyateismen och antihumanismen

Pseudoskepticismen utvecklades som ett organiserat beteende främst inom nyateistiska organisationer. [2]

1976 grundade professorerna Marcello Truzzi och Paul Kurtz skeptikerrörelsen CSICOP, Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal, (senare förkortat till CSI). [3]

CSI påstod sig vilja undersöka sanningen angående paranormala fenomen, men målet var att bekämpa dem som hade tro på det andliga och det övernaturliga. Inom några år tog Truzzi avstånd från organisationen. Han ansåg att den bestod av falska skeptiker som inte var intresserade av att undersöka sanningen utan drevs av fördomar och fanatism, i strid mot naturvetenskapliga ideal. Truzzi tog till vara på uttrycket ”pseudoskepticism” och ansåg att medlemmarna bestod av pseudoskeptiker. Denna nya rörelse betraktades som antihumanistisk. [4]

Truzzi tillskrev pseudoskeptiker följande egenskaper:

  • Förneka, när endast tvivel har etablerats
  • Dubbelmoral i tillämpningen av kritik
  • Tendensen att misskreditera snarare än att undersöka
  • Presenterar otillräckliga evidens eller bevis
  • Förutsätter att den egna kritiken inte kräver bevis
  • Gör ogrundade motkrav
  • Motkrav baserade på orimliga påståenden snarare än empiriska bevis
  • Antyder att föga övertygande bevis ger anledning till att helt avfärda ett påstående

”True” skepsis kännecknas enligt Truzzi av:

  • Accepterande av tvivel när varken påstående eller förnekande har fastställts
  • Ingen bevisbörda för att ta en agnostikers position
  • Överenskommelse att corpus [omfattande och strukturerad text] av etablerad kunskap måste bygga på vad som är bevisat, men innebär samtidigt att erkänna dess ofullständighet.
  • Även godtycklighet i kravet på bevis, oavsett dess implikation [dvs oavsett följdresonemang]
  • Acceptera att ett misslyckande av ett bevis i sig bevisar ingenting
  • Fortsatt granskning av resultaten av experiment, även när brister upptäcks

Susan Blackmore, som förlorade sin  tro på parapsykologi  blev 1991 CSICOP medlem, men fann där vad hon beskrev som ”värsta sortens pseudoskepticism”:

”Det finns några medlemmar i skeptikernas grupper som tydligt tror att de vet det enda rätta svaret innan utredningen gjorts. De verkar inte vara intresserad av att väga alternativ, undersöka  påståenden,  pröva psykiska erfarenheter eller förändra sig själva (Gud förbjude!), utan enbart ge stöd för sin egen speciella tro [uppfattning], struktur och sammanhang [världsbild].” [5]

I Sverige representeras (pseudo)skeptikerna av Vetenskap och Folkbildning och Humanisterna. De kallar sig humanister men är egentligen naturalistiska ateister med ursprung i antihumanism. Trots deras självhävdande vetenskapliga utgångspunkt saknar många av dem akademisk utbildning och relevant kompetens.

I modern tid har deras aktiviteter mer och mer inriktats på näthat, stalking och ryktesdestruering.

Organiserat motstånd mot pseudoskeptiker

Skeptikerskolan. Torbjörn Sassersson skapade den första svenska versionen av Skeptikerskolan 2007.

Orsaken till Skeptikerskolans uppkomst var observationen att skeptiska argumentationstekniker används på ett ohederligt sätt av skeptiker och lobbyister för att förkasta till exempel forskning och rön inom ämnesområden som kan uppfattas som politiskt inkorrekta, ifrågasätta etablerad vetenskap, konkurrera med skolmedicinen eller hota storindustrin. Argumentationsteknikerna i formen av ”pseudoskepsis” används i samhället för att påverka allmänhet, forskare, journalister, läkare, lärare, medier, politiker och press. Därför har ”pseudoskepsis” blivit ett problem som överskuggar god vetenskap, forskning och folkbildning. (Utsnitt Vetapedia Skeptikerskolan)

Skeptisk om Skeptiker

REFERENSER:

1) Charles Dudley Warner, Editor, Library Of The World’s Best Literature Ancient And Modern, Vol. II, 1896. Online at Project Gutenberg
2) Truzzi, Marcello (1987). ”On Pseudo-Skepticism”. Zetetic Scholar (12/13): 3–4. Retrieved 2008-10-10.
3) ”Marcello Truzzi: Helped form the Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal”, The San Diego Union Tribune, February 15, 2003
4) Leiter, L. David (2002). ”The Pathology of Organized Skepticism”. Journal of Scientific Exploration (Society for Scientific Exploration).
5) JE Kennedy, ”The Capricious, Actively Evasive, Unsustainable Nature of Psi: A Summary and Hypotheses”, The Journal of Parapsychology, Volume 67, pp. 53–74, 2003. See Note 1 page 64 quoting Blackmore, S. J. (1994). Women skeptics. In L. Coly & R. White (Eds.), Women and parapsychology (pp. 234–236). New York: Parapsychology Foundation.

LÄNK
Engelska Wikipedia