Antonio Gramsci

Antonio Gramsci (1891-1937) italiensk politiker och socialistisk marxistisk filosof som var med och grundade italienska kommunistpartiet utvecklade en ickevåldsstrategi att underminera fascismen och borgerligheten. Den kan sammanfattas med listighet och går ut på att via infiltration ta över och om inte det går att skicka in mullvadar som kan härska genom att söndra eller läcka ut information.

Antonio Gramsci förordade således ett undergrävande av de institutioner som bar upp det borgerliga samhällets hegemoni. Det rörde vetenskapliga och akademiska institutioner, Public Service och de dominerande medierna, men även borgerliga politiska parter, näringslivets organisationer och myndigheter.

Taktiken fick namnet entrism: genom att utifrån en förutbestämd plan låta egna lojala medlemmar söka inträde i en annan organisation, för att där påverka och värva medlemmar till sin egen organisation, syftar till att bygga upp ett inflytande eller helt enkelt ta över den andra organisationen.

Annonser

Skeptisk om skeptiker / Skeptical about skeptics

Skeptisk om skeptiker / Skeptical about skeptics bildades i slutet av 2014 som efterföljare till ”Skeptical Investigations” på skepticalinvestigations.org som löpte 2004-2014.

Skeptisk om skeptiker är en internationell gruppering av forskare som har som syfte att motverka fientligt och dåligt underbyggda attacker som riktats av dogmatiska skeptiker mot banbrytande forskare och deras forskning.

Sund skepsis är en viktig del av vetenskap men pseudoskeptiker som kallar sig skeptiker, utnyttjar okunskap som ett vapen för att försvara sin rigida ideologi.

Denna ideologi har flera motiv och den är grundlagd och fastslagen av psykologiprofessor Paul Kurtz i ett antal manifest i CSICOP (Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal). Professor Marcello Truzzi som var med i CSICOP från början hoppade av då han insåg att detta var inte sund skepticism utan syftade till att prångla ut en uppfattning som saknade vetenskapligt stöd. Truzzi ansåg rörelsen vara dominerad av pseudoskepticism.

Konsekvensen av ett sådant förhållningssätt hämmar fri forskning. Den nyateism som följde i spåren på denna rörelse avfärdade en rad företeelser som rör inte bara andliga fenomen utan även medvetande och livets och människans egenskaper.

De tror enbart på rent materiella världen, ett universum fyllt med maskinliknande varelser. De tror att levande sinnen är inget annat än hjärnans kemi, att medvetandet är en illusion och avfärdar automatiskt några bevis på motsatsen.

Medlemmar av militanta skeptiska organisationer tänker ofta på sig själva som försvarare av vetenskap och förnuft mot vidskepelse. Detta är värdiga mål, men vi på Skeptisk mot Skeptiker anser att vetenskap och förnuft skall beakta bevisen för oförklarade fenomen vetenskapligt, snarare än att anta a priori att de inte existerar. Vi värdesätter vetenskap och skepsis, men inte vetenskaplig fundamentalism. Vårt syfte är att sätta strålkastare på dessa självutnämnda portvakter och motverka deras dogmatiska argument.

Militanta skeptiska organisationer kan också beskrivas som antihumanismens föreningar.

På Skeptical about Skeptics finns en sitemap som visar vilka pseudoskeptiker som granskats.

Historierevisionism

Historierevisionism avser att kritiskt granska historiska verk och olika uppfattningar om historiska händelser, ”document.write”, artefakter och dokumentationer. Detta har initialt en vetenskaplig ambition och metod.

Politisk historierevisionism

Ordet kan också syfta på politisk historierevisionism, där en makthavare eller ideolog låter skriva om historien efter en politisk agenda, för att kunna använda den nya berättelsen som propaganda. Det som nu sker via Wikipedia-guerillan på Wikipedia är således stor risk för en förvanskning av historien och politiken.

McCarthyism

McCarthyism är en term som syftar på den antikommunistiska misstänksamheten i USA under 1940-talet och 1950-talet. Joseph McCarthy var en amerikansk senator från Wisconsin mellan 1947 och 1957 som under ”kalla kriget” och den röda faran efter andra världskriget byggde sin politiska karriär på vidlyftiga anklagelser om att alla amerikanska myndigheter hade infiltrerats av kommunistiska agenter (entrism) som arbetade för Sovjetunionen. Bevisföringen mot enskilda var i de flesta fall mycket tunn eller ingen alls annat är fabricerade påståenden. Rättsskipningen följde inkvisitionens mönster och många särskilt inom kultur och nöjesbranschen fick sina karriärer förstörda om de inte angav någon annan också oskyldig. [1]

Under McCarthy-eran, anklagades tusentals amerikaner för att vara kommunister eller kommunistsympatisörer och de blev föremål för aggressiva utredningar och förhör inför statliga eller privata branschpaneler, kommittéer och myndigheter. De primära målen för dessa misstankar var statsanställda, yrkesverksamma inom underhållningsbranschen, lärare och fackligt aktiva. Misstankar ansågs trovärdiga trots ofullständiga eller tveksamma bevis, och nivån på hotet från en persons verkliga eller påstådda vänsteraktivitet eller övertygelse var ofta kraftigt överdrivna. Många drabbades genom förlorade arbeten och / eller förstörelse av karriärer; vissa hamnade till och med i fängelse. De flesta av dessa straff kom till stånd genom rena justitiemord, rättegångs domar som senare drogs tillbaka, [2] lagar som senare förklarades strida mot grundlagen, [3] uppsägningar av skäl som senare förklarades olagliga [4] eller felaktiga [5] och utomrättsliga förfaranden som orsakade att de drabbade hamnade i vanrykte.

  1. See this online dictionary
  2. For example, Yates v. United States (1957) and Watkins v. United States (1957): Fried (1997), pp. 205, 207.
  3. For example, California’s ”Levering Oath” law, declared unconstitutional in 1967: Fried (1997), p. 124.
  4. For example, Slochower v. Board of Education (1956): Fried (1997), p. 203.
  5. For example, Faulk vs. AWARE Inc., et al. (1962): Fried (1997), p. 197.

Nättroll

Nättroll eller Internettroll kan vara en anonym eller flera anonyma där avsikten är att sprida desinformation och orsaka förvirring.
Retoriken går ut på att provocera fram känslomässiga svar, gräl eller utdragna ofruktbara diskussioner som inte leder någon vart.

Etymologi

Trolling är engelska för dragrodd, en fisketerm för att långsamt låta agnade krokar släpa efter båten. Personer som ”trollade” på nätet drog  sina lockbeteskommentarer tvärs igenom en grupp av diskuterande människor, i hopp om att någon skulle nappa. Begreppet this person is trolling our newsgroup (denna person fiskar i vår diskussionsgrupp), förkortades till this user is a troll (den här användaren är ett troll), vilket i sin tur associeras till troll i Nordiska sagor.

Att ”trolla” på Internet går ut på att skriva inlägg som ska åstadkomma en icke-konstruktiv respons från övriga.

Trollfabriker

Under Donald Trumps valkampanj var en av strategierna att låta ett stort antal troll från samordnade ”fabriker” såväl i öst som i USA undergräva främst Hillary Clinton för att bygga upp en väljarkår för Trump.

Länkar

Trollbeteende

Troll är ofta anonyma eller använder sig av en påhittad identitet, och använder sig ibland också av separata användarkonton just för detta syfte. Det finns även vissa trollforum där det organiseras gemensamma trollattacker där flera personer riktar in sig på ett utvalt mål och skriver en stor mängd trollinlägg. Mediet Terry Evans drabbades av sådana beteenden  på sin sida ”Terry Evans vänner” och på Wikipediaartikel om Terry Evans där troll trasade sönder hans sida.

Efter att ha granskat dessa troll och funnit att de härstammade från antihumanisterna, Vetenskap och Folkbildning (VoF) kunde flera av dem identifieras. Troll avskyr att deras nicknames avslöjas.

Några av de mest aktiva skeptikerna/trollen var Per Edman, Anders Nordström, Andreas Bäckström, Niklas Cedergren, Emil Hansson, Magnus Kroon, Håkan Grytzell, Per Edman, Lasse Andersson, Anders Jackson, Urban Fagerholm, Peter Olausson, Mikael Ulveklint, Pekka Strandroth, Johan Berg och Fredrik Fridsten

Terry Evans under attack medan TV-journalist blottlägger VoF-aktivister

Skeptisk om skeptiker / Skeptical about skeptics

Skeptisk om skeptiker / Skeptical about skeptics bildades i slutet av 2014 som efterföljare till ”Skeptical Investigations” på skepticalinvestigations.org som löpte 2004-2014.

Skeptisk om skeptiker är en internationell gruppering av forskare som har som syfte att motverka fientligt och dåligt underbyggda attacker som riktats av dogmatiska skeptiker mot banbrytande forskare och deras forskning.

Sund skepsis är en viktig del av vetenskap men pseudoskeptiker som kallar sig skeptiker, utnyttjar okunskap som ett vapen för att försvara sin rigida ideologi.

Denna ideologi har flera motiv och den är grundlagd och fastslagen av psykologiprofessor Paul Kurtz i ett antal manifest i CSICOP (Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal). Professor Marcello Truzzi som var med i CSICOP från början hoppade av då han insåg att detta var inte sund skepticism utan syftade till att prångla ut en uppfattning som saknade vetenskapligt stöd. Truzzi ansåg rörelsen vara dominerad av pseudoskepticism.

Konsekvensen av ett sådant förhållningssätt hämmar fri forskning. Den nyateism som följde i spåren på denna rörelse avfärdade en rad företeelser som rör inte bara andliga fenomen utan även medvetande och livets och människans egenskaper.

De tror enbart på rent materiella världen, ett universum fyllt med maskinliknande varelser. De tror att levande sinnen är inget annat än hjärnans kemi, att medvetandet är en illusion och avfärdar automatiskt några bevis på motsatsen.

Medlemmar av militanta skeptiska organisationer tänker ofta på sig själva som försvarare av vetenskap och förnuft mot vidskepelse. Detta är värdiga mål, men vi på Skeptisk mot Skeptiker anser att vetenskap och förnuft skall beakta bevisen för oförklarade fenomen vetenskapligt, snarare än att anta a priori att de inte existerar. Vi värdesätter vetenskap och skepsis, men inte vetenskaplig fundamentalism. Vårt syfte är att sätta strålkastare på dessa självutnämnda portvakter och motverka deras dogmatiska argument.

Militanta skeptiska organisationer kan också beskrivas som antihumanismens föreningar.

På Skeptical about Skeptics finns en sitemap som visar vilka pseudoskeptiker som granskats.

Pseudoskepticism

Begreppet pseudoskepticism utgörs av pseudo och skepticism.

Pseudo– pseudo- [ps 3 ´vdo] (av grek. pseud ´s ‘lögnaktig’, ‘falsk’), pseudo- , förstavelse som används för att beteckna något som falskt, oäkta eller skenbart.

Skeptisk: tvivlande,  misstrogen,  klentrogen,  kritisk,  misstänksam,  ifrågasättande.

Pseudoskepticism hänvisar till en inställning som verkar vara skeptisk och ibland även vetenskapligt skeptisk, men som i själva verket misslyckas med att vara det. I praktiken förnekar man även bevis och fakta som strider mot egen ofta fördomsfull och okritiska behandling av påståenden. Begreppet kom att användas i vetenskapliga sammanhang av professor Marcello Truzzi som var med och startade Skeptics men fann att de aktiva drevs av fördomar och bias och han valde då att lämna organisationen och formulerade vad som står för en ”sann skeptiker”.

Historik

En tidig användning av ordet har spårats till den schweiziska filosofen Henri-Frédéric Amiel som i sin dagbok skrev:

”Min instinkt är i harmoni med pessimismen hos Buddha och Schopenhauer. Det är ett tvivel som aldrig lämnar mig, till och med i mina stunder av religiös glöd. Naturen är verkligen för mig en Maïa, och jag ser på henne, så att säga, som med ögonen på en artist. Min intelligens är fortfarande skeptisk. Men vad då, vad tror jag  på? Jag vet inte. Och vad är det jag hoppas på? Det är svårt att formulera. Dumhet! Jag tror på godhet, och jag hoppas att goda kommer att segra. Djupt inom denna ironiska och besvikna [jagtillvaro] finns ett barn gömt – en uppriktig, ledsen, enkel varelse, som tror på det ideala, i kärlek, i helighet, och i all himmelsk vidskepelse. Ett helt millennium av idylliska platser i mitt hjärta, jag är en pseudo-skeptiker, en pseudo-bespottaren.” [1]

Nyateismen och antihumanismen

Pseudoskepticismen utvecklades som ett organiserat beteende främst inom nyateistiska organisationer. [2]

1976 grundade professorerna Marcello Truzzi och Paul Kurtz skeptikerrörelsen CSICOP, Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal, (senare förkortat till CSI). [3]

CSI påstod sig vilja undersöka sanningen angående paranormala fenomen, men målet var att bekämpa dem som hade tro på det andliga och det övernaturliga. Inom några år tog Truzzi avstånd från organisationen. Han ansåg att den bestod av falska skeptiker som inte var intresserade av att undersöka sanningen utan drevs av fördomar och fanatism, i strid mot naturvetenskapliga ideal. Truzzi tog till vara på uttrycket ”pseudoskepticism” och ansåg att medlemmarna bestod av pseudoskeptiker. Denna nya rörelse betraktades som antihumanistisk. [4]

Truzzi tillskrev pseudoskeptiker följande egenskaper:

  • Förneka, när endast tvivel har etablerats
  • Dubbelmoral i tillämpningen av kritik
  • Tendensen att misskreditera snarare än att undersöka
  • Presenterar otillräckliga evidens eller bevis
  • Förutsätter att den egna kritiken inte kräver bevis
  • Gör ogrundade motkrav
  • Motkrav baserade på orimliga påståenden snarare än empiriska bevis
  • Antyder att föga övertygande bevis ger anledning till att helt avfärda ett påstående

”True” skepsis kännecknas enligt Truzzi av:

  • Accepterande av tvivel när varken påstående eller förnekande har fastställts
  • Ingen bevisbörda för att ta en agnostikers position
  • Överenskommelse att corpus [omfattande och strukturerad text] av etablerad kunskap måste bygga på vad som är bevisat, men innebär samtidigt att erkänna dess ofullständighet.
  • Även godtycklighet i kravet på bevis, oavsett dess implikation [dvs oavsett följdresonemang]
  • Acceptera att ett misslyckande av ett bevis i sig bevisar ingenting
  • Fortsatt granskning av resultaten av experiment, även när brister upptäcks

Susan Blackmore, som förlorade sin  tro på parapsykologi  blev 1991 CSICOP medlem, men fann där vad hon beskrev som ”värsta sortens pseudoskepticism”:

”Det finns några medlemmar i skeptikernas grupper som tydligt tror att de vet det enda rätta svaret innan utredningen gjorts. De verkar inte vara intresserad av att väga alternativ, undersöka  påståenden,  pröva psykiska erfarenheter eller förändra sig själva (Gud förbjude!), utan enbart ge stöd för sin egen speciella tro [uppfattning], struktur och sammanhang [världsbild].” [5]

I Sverige representeras (pseudo)skeptikerna av Vetenskap och Folkbildning och Humanisterna. De kallar sig humanister men är egentligen naturalistiska ateister med ursprung i antihumanism. Trots deras självhävdande vetenskapliga utgångspunkt saknar många av dem akademisk utbildning och relevant kompetens.

I modern tid har deras aktiviteter mer och mer inriktats på näthat, stalking och ryktesdestruering.

Organiserat motstånd mot pseudoskeptiker

Skeptikerskolan. Torbjörn Sassersson skapade den första svenska versionen av Skeptikerskolan 2007.

Orsaken till Skeptikerskolans uppkomst var observationen att skeptiska argumentationstekniker används på ett ohederligt sätt av skeptiker och lobbyister för att förkasta till exempel forskning och rön inom ämnesområden som kan uppfattas som politiskt inkorrekta, ifrågasätta etablerad vetenskap, konkurrera med skolmedicinen eller hota storindustrin. Argumentationsteknikerna i formen av ”pseudoskepsis” används i samhället för att påverka allmänhet, forskare, journalister, läkare, lärare, medier, politiker och press. Därför har ”pseudoskepsis” blivit ett problem som överskuggar god vetenskap, forskning och folkbildning. (Utsnitt Vetapedia Skeptikerskolan)

Skeptisk om Skeptiker

REFERENSER:

1) Charles Dudley Warner, Editor, Library Of The World’s Best Literature Ancient And Modern, Vol. II, 1896. Online at Project Gutenberg
2) Truzzi, Marcello (1987). ”On Pseudo-Skepticism”. Zetetic Scholar (12/13): 3–4. Retrieved 2008-10-10.
3) ”Marcello Truzzi: Helped form the Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal”, The San Diego Union Tribune, February 15, 2003
4) Leiter, L. David (2002). ”The Pathology of Organized Skepticism”. Journal of Scientific Exploration (Society for Scientific Exploration).
5) JE Kennedy, ”The Capricious, Actively Evasive, Unsustainable Nature of Psi: A Summary and Hypotheses”, The Journal of Parapsychology, Volume 67, pp. 53–74, 2003. See Note 1 page 64 quoting Blackmore, S. J. (1994). Women skeptics. In L. Coly & R. White (Eds.), Women and parapsychology (pp. 234–236). New York: Parapsychology Foundation.

LÄNK
Engelska Wikipedia