Arkeologi

Arkeologi (av grek. archaiologia ”fornkunskap”, av archaios ”urgammal”, ”forntida”), kunskapen om människans förhistoria, alltså den tid där det inte finns skriven text att tillgå. Arkeologi är studiet av djuren och människans materiella kultur, alltså studiet av dess lämningar eller artefakter.

Arkeologiska utgrävningar i Sverige har främst rört bronsåldern och järnåldern där den så kallad Vikingatiden fått stor uppmärksamhet med utgrävningar på ön Birka, på Gotland och i Skåne vid Foteviken och Trelleborg.

Annonser

Moral

Moral är ett begrepp för rättstänkande som ofta anses vara detsamma som etik. Detta rättstänkande anses också förutsätta gränsdragningar genom fostran och inlärning. – Inte förrän man själv blir slagen med spaden i sandlådan förstår man att det gör ont men inte förrän barnet blir bestraffat med att bli av med spaden förstår barnet att beteendet medför ogillande hos föräldern och omgivningen. Moralen utvecklas således genom relationer och omgivningens gillande och ogillande. Barnets psykiska utveckling och förståelse av moral gäller förmågan att uppfatta om handlingar accepteras eller inte.

Jean Piaget (1896-1980) fann att barn i förskoleåldern är övertygade om att regler, föreskrifter och lagar alltid har funnits och att man inte kan ändra på dem.

Forskaren Lawrence Kohlberg har utgått från Piagets tanke om att moraliska omdömen kommer ur individens förmåga att varsebli, förstå och värdera intryck och tillämpat det även på det moraliska tänkandet. I en serie av studier frågade han försökspersonerna vad de tänkte om olika moraliska dilemman.

1. Tidig barndom
Stadium 1. Orientering mot straff och lydnad – barnet undviker straff och hänvisar till makt som värde i sig själv. Moral uppfattas som baserad på själviskt intresse. Goda och onda handlingar bestäms av de fysiska konsekvenser de får i form av straff eller belöning, oavsett av betydelser som människor lägger i dessa konsekvenser.

Stadium 2. Orientering mot nyttovärde – barnet koncentrerar sig på sig själv som mottagare av belöning för rätt handlande. Ett tänkande av ömsesidighet utvecklas: om du gör något för mig så gör jag något för dig.

2. Sen barndom och tidig ungdom
Generellt innebär denna nivå att barnet vill ha beröm och undvika klander och detta bildar grunden för moralen. Lagar och regler betraktas som värden i sig själv.

Stadium 3. Orientering mot hur människor förhåller sig till varandra och upplevelsen av harmoni, jämvikt och att vara godkänd eller ”duktig pojke/duktig flicka” – barnet drivs av beteenden som ger trevlig effekt eller hjälper andra och samtidigt genererar beröm.

Stadium 4. Orientering mot lag och ordning – barnet och den tidiga tonåringen blir noga med att bibehålla en social ordning och vidmakthålla auktoriteten och de strikta reglerna för det sociala livet.

3. Den senare tonåren och framåt
Personer i denna ålder börjar tänka på moral som abstrakta principer. De kan skilja på den egna identifikationen inom en grupp och moraliska principer och moraliska värden i sig som kan förknippas med olika grupper.

Stadium 5. Orientering mot sociala kontrakt, rättslig orientering – tonåringen inser att människor handlar efter olika normer och att det blir viktigt att söka hitta konsensus inom en grupp.

Stadium 6. Orientering mot universella etiska principer – tonåringen börjar sitt sökande efter ett egen informerat samvete och en egen förnuftig övertygelse om vad som är rätt i sig. Moraliskt ansvar blir allt viktigare och en stark betoning på universellt och absolut giltiga normer, på konsistens och logisk hållbarhet.

Referens
Rachels, James: The Elements of Moral Philosophy. 2 uppl. McGraw-Hill, New York 1993.

Sinnen

Sinne har flera betydelser, här diskuteras förmågan att ta emot intryck och varsebli signaler. Aristoteles som formulerade de antika fem klassiska sinnena syn, hörsel, lukt, smak och fysisk känsel menade till skillnad från Platon att det inte finns någonting som är mer verkligt än det som vi får kunskap om genom våra sinnen. Inte bara Platon utan även Descartes kom att formulera tvivel på sinnens sanningsenliga förmedling av fakta och trots detta kom Aristoteles uppfattning att få en stark akademisk inställning till hur livet uppfattar sin omgivning, interagerar och kommunicerar. Descartes å andra sidan menade att sinnen kan bedra intrycket och det inte är med våra sinnen utan med vårt förnuft vi förnimmer tingen.

Olika livsformer och kroppar har utvecklat olika känsligheter hos fysiska sinnesorgan som ögon, öron, näsa, mun och hud eller särskilda känselspröt.

Tron på att varseblivning och analys av omgivningen kräver nämnda fysiska sinnesorgan och sinnen som följer med dem har visat sig inte bara otillräcklig utan även felaktig.

Beteenden hos encellig organismer visar att det finns en förmåga att avläsa omvärlden och anpassa sig till den utan att dessa mikroorganismer uppvisar förekomsten av vare sig sinnesorgan eller hjärna. Det indikerar en varseblivningsförmåga att avläsa omgivningen utan nämnda etablerade sinnen och därmed förenade neurologiska kognitionsprocesser. [1]

Ett exempel på en sådan encellig mikroorganism är en slemsvamp, som har en förmåga att kommunicera och samverka och överleva och föröka sig genom att klumpa sig samman med andra individer av samma art. Den uppvisar även minneskapacitet. Den är känslig för ljus men saknar ögon och hypotetiskt kan det röra sig om att den kan ”varsebli” lukt, smak och fysisk känsel. Vetenskapen har ännu ingen förklaring till detta.

”Kroppsliga sinnen”
Mikroorganismers beteende indikerar kroppsliga sinnen innan huvud och hjärna har kommit till.
Börje Peratt har föreslagit ”EKO”-sinnen som skulle hypotetiskt finnas i kroppen även hos mikroorganismer och representerar Emotion, Kommunikation och Orientering. Detta skulle kunna ge en förklaring till exempelvis slemsvampens förmåga att samarbeta för att söka och finna föda.

Från kroppen ”oberoende sinnen”

När det rör att antagandet om att kunna fånga upp signaler som omöjligt kan göras av fysiska sinnen så finns en möjlig förklaring som kallas översinnlighet, transpersonell upplevelse, paranormalt fenomen eller oberoende sinnen och ett från den fysiska kroppen ”oberoende medvetande”.

Möjligheten av att kunna varsebli sådana signaler antas hos människor vara mer tillgängliga hos vissa högsensitiva och det har angetts olika förklaringar till det. Arv, några är födda med det, andra kan ha fått förmågan i samband med en nära döden upplevelse, några har ”utvecklat” dessa sinnen efter sjukdom eller svåra olyckor eller fysiska överbelastningar som att föda barn.

Källor

1) R. Damasio. Self Comes to Mind: Constructing the Conscious Brain, Pantheon, 2010. ISBN 978-1-5012-4695-1

 

Medialitet

Medialitet innebär att varsebli bilder, signaler och budskap på mental och emotionell nivå utan att [kända] fysiska sinnen (ögonens syn, öronens hörsel, tungans smak, näsans lukt, hudens känslighet) är inkopplade och refererar därför till extrasensorisk perception, det vill säga översinnlig varseblivning som också beskrivs under parapsykologi. Den mediala kan således se, höra, känna smak och lukt och fysisk känsel utan att dessa fysiska sinnen är inblandade.

Fenomen som kan hänga samman med medialitet beskrivs också som transpersonella upplevelser och studeras inom transpersonell psykologi.

På engelska kallas en medial person som verkar som medium också för psychic. Flera vetenskapliga studier inom hjärnforskning (neuroscience) har utförts på medier. [1][2][3][4][5]

Bland olika förklaringar till dessa ”översinnliga” förmågor finns ärftlighet och således att man fötts med dem. Andra säger sig ha fått tillgång till sin medialitet i samband med stor anspänning som vid svår sjukdom eller olycka. Kay Fahlstrom arbetar som psykiskt medium och hypnoterapeut och upptäckte att hon fick denna förmåga efter en nära döden upplevelse (NDU). ”Efter att ha överlevt oavsiktlig kolmonoxidförgiftning, blev Kay återfödd som ett medium. Tokiga saker började hända. Hon började få besök från människor som gått över till andra sidan.” [6][7]

Kritik

”Den medeltida inkvisitionens uppståndelse som sekulär variant i modern tid!”
Fenomenet är omgivet av mystik och skepticism och kända medier har blivit utsatta för grovt förtal och förföljelser.
Alla kategorier av människor och yrkesarbetare har sina karaktärsegenskaper, begåvningar och tillkortakommanden. Det finns inom de flesta yrkeskategorier ärliga och fuskare så också bland medier. Men få är så utsatta som inom denna grupp eftersom det finns en internationell organisation CSI (Csicop) som samlar människor som inte tror (nyateister, antihumanister) och som har tagit till uppgift att just avslöja och förfölja alla som utger sig för att ha en tro eller vara mediala. [8]

”Mobbing, förföljelser och terror av oliktänkande och mot människor med ovanliga förmågor och talanger har alltid förekommit men idag är den organiserad och har fått en ateistisk, sekulär, akademisk mask.” [9]

Källor
1) Study Finds the Unexpected in the Brains of Spirit Mediums, Psychology today Länk
2) CIA files: Uri Geller has real powers – Ynetnews Länk
3) Do Psychic Phenomena Exist? Länk
4) So Are Psychics Real or What? Länk
5) SCIENTISTS STUDY PSYCHIC EVIDENCE Länk
6) Ranking San Francisco’s Top Psychics Link
7) Three cases of near death experience: Is it physiology, physics or philosophy? US National Library of Medicine
National Institutes of Health NCBI Link
8) Nyateismen diskvalificerar sig själv, Claphaminsititutet Länk
9) Vår tids inkvisition Länk

Slemsvamp Physarum polycephalum

Physarum polycephalum, betyder bokstavligen ”flerhuvudsvamp”, och är en slemsvamp som föredrar skuggiga, svala, fuktiga områden, såsom multnande löv och stockar. Liksom slemsvampar i allmänhet är den känslig för ljus.

Slemsvampen Physarum polycephalum är en liten mikroorganism som lagrar minnen, mäter tid och förutsäger torrperioder! En encellig protist med ett ”primitivt” utseende som varken är ett djur, en växt eller en svamp, har förmågan att uppträda både individualistiskt och att kommunicera i samverkan. Den huvudsakliga vegetativa fasen av P. polycephalum är plasmodiumet (den aktiva, strömmande förflyttningen i svampform). Plasmodium består av ett nätverk av mikroorganismer i protoplasmiska vener och med många individuella kärnor. Det är under detta stadium som organismen söker efter mat. [1]

Den har i grupp en förmåga att gå i takt. Den slår sig samman med ett stort antal andra och rör sig mot föda. I denna form kan den också lära sig kortaste vägen genom en labyrint! I ett experiment lade man ut Tokyo som en stor hög veteflingor och förstäder som mindre vetehögar. Slemsvampen sökte snabbt upp alla dessa högar och på två timmar hade den skapat motsvarande tågspårsnät som omger Tokyo. Ett arbete som tog ingenjörer år att analysera och bygga (Tero, 2010). [2]

Physarum polycephalum har egenskaper som liknar dem som ses i encelliga eusociala insekter. [3] När det presenteras mer än två livsmedelskällor löser P. polycephalum uppenbarligen ett mer komplicerat transportproblem. Med mer än två källor producerar ”amöban” också effektiva nätverk. [4] I ovan nämnda studie (2010) spreds havreflingor på en ”karta” för att representera Tokyo och 36 omgivande städer. [5][6] P. polycephalum skapade ett nätverk som liknar det befintliga tågsystemet, och ”med jämförbar effektivitet, feltolerans och kostnad”. Liknande resultat har nåtts baserade på vägnät i Storbritannien [7] och den iberiska halvön (dvs. Spanien och Portugal). [8]

Bilder wikicommons

Källor

 

  1. ”Life at the Edge of Sight — Scott Chimileski, Roberto Kolter | Harvard University Press”. http://www.hup.harvard.edu. Retrieved 2018-01-26.
  2. Tero et al. (2010) Rules for Biologically Inspired Adaptive Network Design. Science 10.1126/science.1177894
  3. Nakagaki, Toshiyuki; Yamada, Hiroyasu; Tóth, Ágota (2000). ”Intelligence: Maze-solving by an amoeboid organism”. Nature. 407 (6803): 470. doi:10.1038/35035159. PMID 11028990.
  4. Nakagaki, Toshiyuki; Kobayashi, Ryo; Nishiura, Yasumasa; Ueda, Tetsuo (November 2004). ”Obtaining multiple separate food sources: behavioural intelligence in Physarum plasmodium”. Proceedings of the Royal Society B. 271 (1554): 2305&ndash, 2310. doi:10.1098/rspb.2004.2856. PMC 1691859. PMID 15539357.
  5. Tero, Atsushi; Takagi, Seiji; Saigusa, Tetsu; Ito, Kentaro; Bebber, Dan P.; Fricker, Mark D.; Yumiki, Kenji; Kobayashi, Ryo; Nakagaki, Toshiyuki (January 2010). ”Rules for Biologically Inspired Adaptive Network Design”. Science. 327 (5964): 439&ndash, 442. Bibcode:2010Sci…327..439T. doi:10.1126/science.1177894. PMID 20093467.
  6. Moseman, Andrew (2010-01-22). ”Brainless Slime Mold Builds a Replica Tokyo Subway”. Discover Magazine. Retrieved 2011-06-22.
  7. Adamatzky, Andrew; Jones, Jeff (2010). ”Road planning with slime mould: If Physarum built motorways it would route M6/M74 through Newcastle”. International Journal of Bifurcation and Chaos. 20 (10): 3065&ndash, 3084. arXiv:0912.3967. Bibcode:2010IJBC…20.3065A. doi:10.1142/S0218127410027568.
  8. Adamatzky, Andrew; Alonso-Sanz, Ramon (July 2011). ”Rebuilding Iberian motorways with slime mould”. Biosystems. 5 (1): 89&ndash, 100. doi:10.1016/j.biosystems.2011.03.007.

 

Roger Sperry

Roger Wolcott Sperry
Född 20 Augusti, 1913
Hartford, Connecticut, U.S.
Död 17 April, 1994 (ålder 80)
Pasadena, California, U.S.

Roger Wolcott Sperry (1913 – 1994) var en amerikansk neuropsykolog, neurobiolog och nobelpristagare som tillsammans med David Hunter Hubel [1] och Torsten Nils Wiesel, vann Nobelpriset 1981 i fysiologi och medicin för sitt arbete med split-brain (delad hjärna) hjärnforskning.[2][3][4][5][6][7][8][9][10][11] En Review of General Psychology undersökning, publicerad 2002, rankade Sperry som den 44:e mest citerade psykologen under 1900-talet.[12]

Sperry mottog flera utmärkelser under sin livstid, bland annat årets Oscar Scientist of the Year 1972, National Medal of Science 1989, Wolf Prize in Medicine 1979 och Albert Lasker Medical Research Award 1979 och Nobelpriset för medicin / fysiologi 1981 som han delade med David H. Hubel och Torsten N. Wiesel. Sperry tilldelades denna utmärkelse för sitt arbete med ”split-brain” -patienter.

Hjärnan är uppdelad i två hemisfärer, vänstra och högra hjärnhalvan, som är hopkopplade i mitten av en del av hjärnan kallad corpus callosum. Patienter som lider av epilepsi, en sjukdom som orsakar intensiva och ihållande anfall, kunde få färre anfall om corpus callosum delades. Ett anfall börjar i en halva och fortsätter in i den andra halvan. Avskärning av corpus callosum förhindrar att anfallet flyttar från en halva till den andra, vilket både minskar och förhindrar anfall , och gör det möjligt för patienterna att fungera normalt i stället för att lida av kontinuerliga anfall.

Sperry blev först intresserad av ”split-brain” -forskning när han arbetade med ämnet interokulär överföring, som uppstår när ”man lär sig med ett öga hur man löser ett problem och sedan med det ögat täckt och vet det andra ögat, redan hur man löser problemet ”. [13]  Sperry ställde sig frågan: ”Hur kan lärandet med ett öga framträda med användandet av det andra?” [14] Sperry skar nerver i katternas ögon så att vänstra ögat var anslutet till vänstra hjärnhalvan/hemisfären och högra ögat var kopplad till den högra hjärnhalvan; han skar också corpus callosum. Katterna lärdes sedan att skilja en triangel från en fyrkant med det högra ögat täckt. [13] Sedan presenterades katterna inför samma problem med det vänstra ögat täckt. Katterna hade då ingen aning om vad de just hade lärt sig med vänstra ögat då de hade lärt sig att skilja en kvadrat från en triangel med det högra ögat. Beroende på vilket öga som täcktes skulle katterna antingen skilja ett kvadrat från en triangel eller en triangel från en kvadrat, vilket visar att vänster och höger hemisfär lärde sig och kom ihåg det som två olika händelser. Detta ledde Sperry till att tro att den vänstra och högra hemisfären fungerar separat när de inte är anslutna via corpus callosum.

Sperrys forskning med ”split-brain” -katter bidrog till att upptäcka att skärning av corpus callosum är en mycket effektiv behandling för patienter som lider av epilepsi. Man fann från början, efter att patienterna återhämtade sig från operationen, inga tecken på att operationen orsakade några förändringar i deras beteende eller funktion. Denna observation ledde till frågan: Om operationen inte hade någon effekt på någon del av patientens normala funktion, vad är syftet med corpus callosum? Var det helt enkelt för att hjärnans båda sidor inte skulle kollapsa, som Karl Lashley skämtsamt uttryckte det? Sperry blev ombedd att utveckla en serie test som utfördes på patienter med ”split-brain” för att bestämma om operationen orsakade förändringar i patientens funktion eller ej. Man fann bevis på detta utanför laboratoriet när en patient rapporterade att, ”medan deras vänstra hand knäpper upp  skjortan, kunde den högra handen följa med bakom och knäppa igen den.” [15]

Upptäckten av att ord och tal främst behandlas i vänstra hjärnhalvan

Sperry uppmanade flera av sina ”split-brain” -patienter att arbeta med sin doktorand Michael Gazzaniga för att frivilligt delta i en studie för att avgöra om operationen påverkat deras funktion. Dessa test var utformade för att undersöka patienternas språk, syn och motoriska färdigheter. När en person tittar på något i det vänstra visuella fältet (det är på vänster sida av kroppen), reser informationen till höger hemisfär i hjärnan och vice versa. I den första testserien skulle Sperry presentera ett ord till antingen vänster eller höger visuella fält under en kort tidsperiod. Om ordet visades till det högra visuella fältet togs det emot av vänstra hemisfären och då kunde patienten benämna och rapportera ordet. Om ordet visades till det vänstra visuella fältet, vilket betyder att den högra hemisfären skulle behandla det, kunde patienten inte benämna eller rapportera att man såg ordet. Detta ledde Sperry till att tro att endast vänstra sidan av hjärnan kunde formulera ord. Men i ett uppföljningsexperiment upptäckte Sperry att högra hjärnhalvan har vissa språkförmågor. I detta experiment hade patienterna sina vänstra händer placerade  i ett fack full av föremål placerade under en skärm så att patienten inte skulle kunna se föremålen. Därefter visades ett ord på patientens vänstra visuella fält, vilket då behandlas av höger sida av hjärnan. Detta ord beskrev ett av föremålen i en låda till vänster framför patienten, så patientens vänstra hand tog upp objektet som motsvarade ordet. När deltagande patienter tillfrågades om ordet och föremålet i deras hand hävdade de att de inte hade sett ordet och hade ingen aning om varför de höll föremålet. Den högra sidan av hjärnan hade erkänt ordet och berättat för vänstra handen att hämta föremålet, men eftersom hjärnans högra sida inte kunde tala och den vänstra sidan av hjärnan inte hade sett ordet kunde patienterna inte uttrycka vad de hade sett.

I en annan serie försök som undersökte hur de olika hjärnhalvorna var specialiserade genom lateraliseringen av språket i vänster och höger hemisfär, presenterade Sperry ett objekt mot det vänstra visuella fältet och ett annat objekt mot ”split-brain” patienternas högra synfält. Patientens vänstra hand placerades bakom en skiljevägg och sedan blev patienten ombedd att rita med sin vänstra hand vad de hade förevisats. Patienterna skulle således rita vad de hade sett i sitt vänstra visuella fält, men när de tillfrågades vad de hade ritat skulle de beskriva vad som hade förevisat för deras högra visningsfält. Dessa tester visade att när corpus callosum avskiljs bryts  sambandet mellan vänstra och högra hemisfären, vilket gör att de inte kan kommunicera med varandra. Inte bara kan de inte kommunicera med varandra, men även utan corpus callosum som förbinder dem har ena hemisfären ingen aning om att den andra hemisfären ens existerar. (Se exempel då patient vars vänster hand knäpper upp skjortan emedan höger hand följer efter och knäpper igen skjortan [15])

De experiment som Sperry utförde fokuserade på fyra huvudidéer som också kallades ”turnarounds”: potentialutjämning , split brain studier, nervregeneration och plasticitet och medvetandets psykologi. [16]

Referenser

  1. Shatz, C. J. (2013). ”David Hunter Hubel”. Nature. 502 (7473): 625. doi:10.1038/502625a. PMID 24172972.
  2. Voneida, T. J. (1997). ”Roger Wolcott Sperry. 20 August 1913–17 April 1994: Elected For.Mem.R.S. 1976”. Biographical Memoirs of Fellows of the Royal Society. 43: 463–470. doi:10.1098/rsbm.1997.0025.
  3. Miller, J. G. (1994). ”Roger Wolcott Sperry. Born August 20, 1913—died April 17, 1994”. Behavioral science. 39 (4): 265–267. PMID 7980367.
  4. Trevarthen, C. (1994). ”Roger W. Sperry (1913–1994)”. Trends in Neurosciences. 17 (10): 402–404. doi:10.1016/0166-2236(94)90012-4. PMID 7530876.
  5. Hubel, D. (1994). ”Roger W. Sperry (1913–1994)”. Nature. 369 (6477): 186. doi:10.1038/369186a0. PMID 8183336.
  6. Bogen, J. E. (1999). ”Roger Wolcott Sperry (20 August 1913-17 April 1994)”. Proceedings of the American Philosophical Society. 143 (3): 491–500. PMID 11624452.
  7. ”Roger Wolcott Sperry”. Nobelprize.org. 1997-07-23. Retrieved 2015-11-11.
  8. ”Roger W. Sperry – Biographical”. Nobel.se. Retrieved 2015-11-11.
  9. ”A Science Odyssey: People and Discoveries: Roger Sperry”. Pbs.org. Retrieved 2015-11-11.
  10. Humankind Advancing, Vol.5, No.1 January 21994 Special Issue on Roger Sperry Archived July 27, 2007, at the Wayback Machine.
  11. Sperry, Roger Wolcott (1987). ”The science-values relation: impact of the consciosness relation” in Religion, Science, and the Search for Wisdom. Proceedings of a Conference on September 1986, Bishops’ Committee on Human Values National Conference of Catholic Bishops.
  12. Haggbloom, Steven J.; Warnick, Jason E.; Jones, Vinessa K.; Yarbrough, Gary L.; Russell, Tenea M.; Borecky, Chris M.; McGahhey, Reagan; et al. (2002). ”The 100 most eminent psychologists of the 20th century”. Review of General Psychology. 6 (2): 139–152. doi:10.1037/1089-2680.6.2.139.
  13. Voneida, Theodore. ”Roger Walcott Sperry”. nap.edu. Archived from the original on 9 May 2013. Retrieved 9 May 2013.
  14. Bogen, Joseph. ”Roger Walcott Sperry”. Archived from the original on 9 May 2013. Retrieved 1 April 2013.
  15. Mook, Douglas (2004). Classic Experiments in Psychology. Westport, CT: Greenwood Press. p. 67. ISBN 0313318212.
  16. Kimble, Gregor A. and Wertheimer, Michael (eds.) (2000). Portraits of Pioneers in psychology, vol. 4. ISBN 0805838546

Lateralisering

Hjärnhalvornas specialisering på olika uppgifter kallas lateralisering. Människohjärnan består av två hjärnhalvor, som är strukturellt lika men funktionellt olika. Halvornas specialisering gör att människan bearbetar information och varseblivning på olika sätt.

Lateraliseringen uppmärksammades redan på 1800-talet, då forskare märkte att hjärnskador i vänstra hjärnhalvan ofta leder till svårigheter med den språkliga bearbetningen, afasi.
 

  • Skador i främre delen av vänstra hjärnhalvan: svårigheter att producera tal – förstår dock andra. BROCAS OMRÅDE. …motorisk afasi
  • Skador längre bak i vänstra hjärnhalvan: talet är smidigt men innehållslöst – svårt att förstå andra. WERNICKERS OMRÅDE. …sensorisk afasi
  • Högra hjärnhalvan ger visuell och spatial information. Det ger en visuellt en helhetsbild (upplevelse) och en mångsidig perception av ljudet uppfattar vilket gör att man uppfattar nyanser i språket.
    Vänster hjärnhalva uppfattar vad som är fakta och får en mer teknisk redovisning, inte ”upplevelse”.