Magna Charta (enligt korrekt latin Magna Carta, ”det stora fördraget”)[1] kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna men det hade stor betydelse för alla medborgare och är ett dokument som inspirerat till idag gällande grundlagars fri- och rättighetskataloger och till konventioner om mänskliga rättigheter.
”Ingen fri man får häktas, fängslas, berövas sina rättigheter eller tillgångar eller dömas till fredlöshet eller landsflykt eller på annat sätt ofredas eller förföljas annat än efter laga dom av sina jämlikar och enligt landets lag.”[2]
Petition of Rights (1628) var ett uttryck för medborgerliga fri och rättigheter och kom att tillsammans med Magna Charta ses som grunden till Englands parlament. I skrivelsen hävdades 4 principer:
- Inga skatter får åläggas utan parlamentets godkännande.
- Ingen undersåte får fängslas utan att orsaken anges.
- Inga soldater får inkvarteras hos medborgare.
- Krigslagar får inte användas i fredstid.
I Sverige var det Magnus Ladulås lag från 1280 Alsnö stadga som gav frälset sina första rättigheter mot kungens makt. Här stadgades även hårda straff för brott mot mötesfrid.
Se även
- Bill of Rights
- Alsnö stadga
Referenser
- ^ Lundberg, Björn, red (2012). ”Magna Charta-original värt många miljoner”. Allt om Historia (2): sid. 5. ISSN 1653-3224.
- ^ ”Clause 39” (på engelska). The Magna Carta Project. ”No free man is to be arrested, or imprisoned, or disseised, or outlawed, or exiled, or in any other way ruined, nor will we go against him or send against him, except by the lawful judgment of his peers or by the law of the land.”
Vetamera 