Situationsanpassat ledarskap

Situationsanpassat ledarskap  (situational leadership) [1] är ett begrepp som beskriver ett ledarbeteende som går ut på att kunna anpassa kommunikation och agerande till de människor som ingår i det arbetet som ska utföras. Det kan jämföras med det demokratiska ledarskapet och Livskompassbaserat ledarskap.

Historik

Olika ledarstilar är bättre i olika situationer och olika ledare lyckas bättre under olika kravförhållanden och med olika människor. En del är flexibla nog att kunna anpassa sin ledarstil till olika situationer. En situationsanpassad ledare är den som snabbt kan växla sin ledarstil efter hur situationen förändras.

Upphov

Paul Hersey, professor i management har skrivit boken Situational Leader, [2] och Ken Blanchard, skapade en modell för ett situationsanpassat ledarskap. Modellen bygger på att varje situation kräver sin typ av ledarstil.

Syfte

Situationsanpassat ledarskap beskrivs som en modell för att långsiktigt utveckla individer så att de kan uppnå sin högsta prestationsnivå i fråga om specifika ”Personliga mål” eller uppgifter. Det är en process som avser att hjälpa individer att motivera och styra sig själva.

Situationsanpassat ledarskap II, (SLII)

Efter att ha funnit att några av originalmodellens viktiga aspekter inte fungerade i praktiken skapade Ken Blanchard Situationsanpassat Ledarskap II . [3]

SLII bygger på förhållandet mellan individens uppgiftsrelaterade utvecklingsnivå (kompetens och engagemang) och den ledarstil (instruktion och stöd) som ledaren använder. Med rätt sorts ledarskap anses en person efterhand kunna bli allt mer självständig och kunna avgöra vad resultatinriktade mål kräver, i form av kompetens och engagemang.

Utvecklingsnivåer

De fyra utvecklingsnivåerna inom SLII representerar olika kombinationer av varierande kompetens och engagemang.

  • U1 – Låg kompetens/högt engagemang. Den entusiastiske, men oerfarne. Entusiastisk och ivrig att lära men har låg om ens någon erfarenhet.
  • U2 – Låg kompetens/lågt engagemang. Återhållen och ointresserad, rädd för att misslyckas
  • U3 – Måttlig till hög kompetens/varierande engagemang. Den skicklige, men försiktige. Osäker på sin egen kompetens.
  • U4 – Hög kompetens/högt engagemang. Den självständige och resultatinriktade. Självgående.

Den situationsanpassade ledarens tre färdigheter

  1. Diagnos – att kunna bedöma en medarbetares behov av instruktion och stöd (utvecklingsnivå)
  2. Flexibilitet – att ledigt kunna växla mellan olika ledarstilar
  3. Partnerskap för prestation – att nå överenskommelser om vad ledaren och individen behöver från varandra när de arbetar tillsammans.

Anpassad ledarstil

Ledarstil är de beteenden en ledare använder gentemot andra under längre tid. I SLII föreslås två grundläggande ledarbeteenden: instruktivt beteende och stödjande beteende. De olika ledarstilarna antas match olika utvecklingsnivåer.

  • S1 – Instruera och kontrollera (militärisk pedagogik). Praktisk utbildning. Visar och berättar. Kontrollerar förmåga.
  • S2 – Coachande. Instruktivt och stödjande. Förklarar varför, uppmuntrar.
  • S3 – Stödjande. Lite instruktivt och mycket stödjande beteende. Fattar gemensamt beslut, uppmuntrar.
  • S4 – Delegerande. Lite instruktivt och lite stödjande beteende. Tillåter självbestämmande och tillhandahåller resurser.

Bakgrund

Utbildning och spridning av Situationsanpassat ledarskap även in i det militära anses ha sitt upphov i de problem den amerikanska armén tidigt mötte i Vietnamkriget där ledarstilen bland befälen visade sig vara  föråldrad och inte fungerade för dem man skulle leda i strid. Efter att president Lyndon B Johnson svurits in som president 22 november 1963 höll han ett tal och lovade att amerikanska pojkar ska inte strida i Vietnam. Men istället medverkade han till upptrappning av kriget i Vietnam och det uppdagades svåra disciplinära problem i de amerikanska militära förbanden. Under de åtta veckorna efter Johnsons tal dödades 3 700 amerikaner i Vietnam och 18 000 sårade. [4] Det behövdes en ny ledarstil som tillät ett bättre samarbete mellan befäl och underordnade.

Det kom rapporter om att befäl dödades av sina egna soldater. Sådana lönnmord kom senare att kallas av ”Fragging,[5][6]  Antalet genom fragging dödade befäl i Vietnamkriget antas vara många tusentals, men de flesta hemligstämplade och de redovisade fallen antas i sammanhanget vara marginella.

Referenser
1) Situational Leadership 
2) Dr. Paul Hersey The Situational Leader Hardcover 1985, Link
3) Situational Leadership After 25 Years: A Retrospective Link
4) De-escalation, negotiation, and Vietnamization, Encyclopaedia Britannica Link
5) The Forgotten History Of ‘Fragging’ In Vietnam, Huffington Post. Link
6) Murder in Vietnam, Historynet, Link
Killed in Action, but Not by the Enemy, New York Times, LINK

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s