Sir Julian Sorell Huxley, född 22 juni 1887 i London, död 14 februari 1975 i London, var en brittisk biolog. Han var sonson till Thomas Henry Huxley och bror till författaren Aldous Huxley samt halvbror till nobelpristagaren Andrew Fielding Huxley. Han var en forskare inom zoologi, fysiologi och evolutionsbiologi. Hans forskning innebar jämförande embryologi, relativ tillväxt och grundarbete med den moderna syntesen mellan Charles Darwins teori om naturligt urval och Gregor Mendels ärftlighetslagar.
Eugenics society, ”Goda ras sällskapet”
Julian Huxley gav i början av sin karriär uttryck för en kommunistisk ideologi som kom att handla om att undanröja religion, andlighet och Gudstro, hinder som han ansåg stod i vägen för ”sann vetenskap”. I denna rensade ”vetenskap” förklarades även biologisk evolution och arvshygien avgörande för människans framtid. Huruvida det också omfattar en rasistisk ideologi kan var omtvistat. Julian Huxley blev alltmer opportunistisk och pragmatisk för att kunna genomföra sina visioner om global makt.
Julian Huxley skrev vid 73 års ålder att enbart människor med egenskaper värdefulla för samhället skulle få ”reproducera sig”:
”Vetenskapliga kalkyler visar att en 1,5 procents höjning av IQ-genomsnittet skulle leda till att antalet människor med ett IQ på 160 eller mer skulle öka med 50 procent, vilket tvivelsutan skulle skapa en bättre värld” (”Eugenics in evolutionary perspective”, John Huxley,1962)
I ett berömt tal inför Eugenics Society 1936 underströk Huxley att kapitalism, nationalism och klasskillnader var förödande för den mänskliga genpoolen. Eugenik var bara möjlig, enligt Huxley, i ett socialistiskt samhälle med lika möjligheter för alla människor[1], en åsikt som han upprepade i boken The Uniqueness of man, 1941.
Internationella humanistunionen slog fast att Humanisterna arbetade för ”en universell tillämpning av vetenskapliga metoder på den mänskliga välfärdens problemfält”. Organisationen marknadsförde också Julian Huxleys mer lättlästa propagandaskrift ”Essays of a humanist”. Den internationella styrelsen menade att den speglar Humanisternas vetenskapssyn. Sakta men säkert skull man omvandla begreppet humanism med antihumanismens värderingar.
Julian Huxley omdefinierade innehållet och gav därmed begreppet humanism en ny innebörd.
Humanismen som filosofi, psykologi som läran om medvetande och ande, och vetenskapen som förankrats i olika metoder underkändes och stämplades som villovägar.
Ateismen skulle bli den nya världsreligionen och naturvetenskapen dess profet. [2] (Freedom from religion Foundation)
Den internationella humanistunionens mål blev att reglera det biologiska urvalet och ge förutsättningar för att framtidens människa avlades fram till ett gudlöst geni.
Här kan vi finna orsaken till att dagens ”sekulära humanister” visar sådan intolerans och aggressivitet mot dem med livsåskådningar som accepterar andra verkligheter än dem som ”sekulära humanister” beordrar. Även sekulär humanism är ett av antihumanismen kapat begrepp då det ursprungligen stod för att hålla isär tro från vetenskap (Unitarianism).
Tanken på den germanska ”rasens” överhöghet och utvaldhet uppstod under 1800-talet och kulminerade i Adolf Hitlers rasförföljelser under Andra världskriget. Rasteoretikerna Joseph Arthur Gobineau och dennes lärjunge Houston Stewart Chamberlain skapade termen ”den ariska rasen” som man ansåg vara överlägsen andra raser. Dessa tankar upptogs av nazisternas raslära.
Julian Huxley blev besatt av övertygelsen om att ”den vetenskapliga metoden var den sanne humanistens själ”. En inseminationspolitik och ett arvshygieniska program skulle leda till selektering av önskade mänskliga egenskaper såsom altruism, intelligens, gott ledarskap och konstnärlig förmåga.
Men vänta nu altruism, gott ledarskap och konstnärlig förmåga lyser ju med sin frånvaro hos dem som representerar Internationella humanistunionen som Huxley tog initiativ till och som i Sverige representeras av Vetenskap och Folkbildning/Förbundet HUmanisterna. Snarare visar man upp flera egenskaper för en antihumanistisk sekt.
Källor
1) Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr
2) The Atheism of Bertrand Russell and Julian Huxley,
Vetamera 
En kommentar på “Julian Huxley”