Centrala sinnen

Centrala sinnen har i Peratts antagande om ett (inre) kroppsmedvetande (Tolv Sinnen sid 110) också beskrivits som EKO-sinnen nämligen: Emotionssinne, Kommunikationssinne och Orienteringssinne. (Succébo sid 189)

Den klassiska beskrivningen av ett sinne är annars att det är fysiskt och dess specifika varseblivning av omvärlden påverkar hjärnans möjligheten att registrera omgivningen och nervsystemet ger förutsättning för att kunna uppleva de intryck dessa sinnen ger.

Fysiska sinnen såsom syn, hörsel, lukt, smak och hudkänslighet* förutsätter samtliga yttre fysiska attribut såsom ögon, öron, näsa, mun och hud. Om vi då granskar våra fysiska sinnen så kan vi förstå att dessa inte räcker för all vår varseblivning. Dessutom förutsätter kunskapsinhämtning förmågan att tolka och förstå varseblivningen och även en minneskapacitet och en kapacitet att reflektera över vad intrycken innebär. Vilka faror och möjligheter de indikerar.
* Vanligtvis beskriv det femte sinnet som känsla men det är alldeles för vidlyftigt då man i praktiken menar hudens känslighet och inte emotioner, därav förtydligandet med hudkänslighet.

Centrala sinnen eller ekosinnen antas ha uppstått i kroppen innan dessa yttre fysiska attribut var tillgängliga och naturligtvis antas dessa centrala sinnen finnas kvar även med utvecklingen av fysiska sinnen. Centrala sinnen finns därmed i kroppen och ger förutsättningar för ett kroppsmedvetande. [1] Det skiljer sig från identitetens kroppsmedvetande (psykologiguiden) som genererar en kroppsbild och kroppsuppfattning som handlar om hur man kan kontrollera kroppens rörelser. Att identifiera sig med en spegelbild antas kräva en viss intelligensnivå. Dokumentärer om djur visar att svartbjörn kan ha sådant kroppsmedvetande.

Det jag kallar centrala sinnen, emotioner, kunskap och kommunikation är nödvändiga för alla organismers förutsättningar till medveten aktiv förändring av livsbetingelserna. Detta gäller även på mikroorganismnivå. Forskning på Slemsvampen Physarum polycephalum visar att denna encelliga proteist har tillgång till kommunikation och orienteringssinne,  sannolikt även ett emotionssinne då den kan undvika hot.

Det första av centrala sinnen är emotionssinnet. Emotioner är avgörande för hur vi förhåller oss till oss själva och till andra. Orienteringssinnet bestämmer hur vi tar in omgivningen och oss själva. Intuitionen utvecklas också här. Det Kommunikationssinnet innebär att kroppens celler signalerar vad som behövs och vad som krävs internt men också externt till andra organismer.
Signaler säger mer än ord och kan påverka hur andra uppfattar innebörden av sådana signaler.
Lögndetektorn har utvecklats för att kunna registrera en del av sådana signaler.

De fysiska sinnena räcker inte för att förklara hur vi tar emot och uttrycker emotioner, hur vi omvandlar intryck till kunskap och hur vi kommunicerar med eller utan ljud och ord. Vissa djurarter kommunicerar med subsoniska frekvenser som är ohörbara för människan ändå kan även människan reagera på dem med emotioner.
Sinnen tar emot intryck men våra föreställningar, minnen och förväntningar påverkar hur vi tolkar intrycken. Vad är det som förmedlar dessa föreställningar och utifrån vilken slags påverkan? Det som vetenskapen nu mer allmänt börjar förstå är att den emotionella varseblivningen medverkar till hur vi hanterar intryck. Vi behöver också reda ut begreppet känslor. När vetenskapen pratar om känselsinnet menar man hudsinnet som ger fysiska upplevelser. Det vill säga kroppens reaktion på vibration, kyla, värme, fukt och smärta och här ingår kanske även hunger och mättnadskänslan och lustkänseln vid tillfredsställelse av fysiska behov. Men att frysa av skräck är en emotion och tillhör ett annat sinne än att frysa av köld eller feber. Att rysa av en smekning är hud- eller känselsinnet och att rysa av vacker musik är emotionssinnet.
Vi varseblir och tillgodogör oss information således även via andra kanaler än de fysiska elementära sinnena. Fysiologen Walter B. Cannon identifierade det sympatiska nervsystemet katastrofreaktion, som förberett kroppen att utöva höga nivåer av fysisk energi (Cannon 1929).

Referenser

1) Papers: ”Cellintelligence”, ”The Functional anarchy of Gnomes.” Guenter Albrecht-Buehler, Ph.D. Robert Laughlin Professor of Cell Biology (Northwestern University Medical School, Chicago) http://www.basic.northwestern.edu/g-buehler/summary.htm

Egna Publikationer

Börje Peratt (2011) Succébo – Fröet till Framgång, Visam.
Börje Peratt (2012, andra upplaga 2015)Tolv Sinnen

Humanistisk psykologi

Humanistisk psykologi utvecklades under 1960-talet som en opposition mot såväl Freuds psykodynamik som Skinners behaviorism. Några framskjutna representanter för den humanistiska psykologin är Carl Rogers, Rollo May, Abraham H. Maslow och även Alfred Adler och Carl Gustav Jung som var Sigmund Freuds elever men som gick i opposition mot Freuds teoribildning och där Jung utvecklade analytisk psykologi och där båda dessa psykodynamiskt skolade psykologer medverkade till eller inspirerade till den humanistiska psykologin. Den kännetecknas av en holistisk syn på människan utifrån humanism.

”Helheten är mer än summan av delarna”

Denna nya riktning inom psykologin kom att kallas den tredje kraften se (psykologilexikon) och var således en reaktion på de tidigare rådande psykologiska teorierna psykodynamik och behaviorism. Förgrundsgestalterna för den tredje kraften presenterade ett nytt sätt att se på människan som inkluderar det fria valet, fokus på självet och en tanke om självförverkligande. Man betonade det unika, individuella och det subjektiva hos människan.

På väg mot den transpersonella psykologin

Ledande gestalter inom humanistisk psykologi kom också att forska i hur människan kommunicerar och hur medvetandet fungerar. Med detta följde också forskning i olika kulturers sätt att se på människans medvetande och världen och då även den icke materiella världen och möjlighet till andliga upplevelser och till ett oberoende medvetande.

Nya frågeställningar inom den humanistiska psykologin ledde till en fjärde riktning som kom att benämnas Transpersonell psykologi sannolikt myntat av Roberto Assagioli.

Existentialism

Ur humanistisk psykologi eller parallellt med denna vetenskap har även utvecklats Existentialism som fokuserar på meningen med människans existens och vars kanske mest kända företrädare är Jean Paul Sartre och hans bok ”Existentialismen är en Humanism.” Man ska vara medveten om döden men innan dess så kan man forma sitt eget öde och är ansvarig för vad man gör av sitt liv.

Inom Humanistisk psykologi tar några avstånd också från att mäta och värdera individen. Mest känd för detta är Rollo May som skrev den ”Omätbara människan”.

Personligheten är inte objektivt mätbar, hon kan inte helt fångas in i ett vetenskapligt system. Bakom varje teori upptäcker vi individen, den människa som allt detta händer med. Här finner vi de djupaste och mest fundamentala frågorna om kärleken, meningen med livet, individens frihet, ansvar, lidande och död.

Influerad av bland andra Kierkegaard, Heidegger och Jung förordar May en existentialistisk psykoterapi där det förbehållslösa mötet mellan verkliga, medkännande människor är det väsentliga. Terapeuten bör, liksom varje medmänniska, lyssna till den andre och hjälpa honom att upptäcka sina möjligheter och komma i kontakt med sin sanna existens. Även den psykodynamiskt skolade Alfred Adler som avvisade statistikens krav på att generalisera mot ”liknande fall” kan har påverkat May. När Freud hänvisade till 1000 liknande fall för att dra slutsatser om ett nytt kritiserade Adler detta och menade att de 1001:a fallet kan vara unikt. Adlers avvikande uppfattningar ledde till att han lämnade Freuds cirkel [Sigmund Freud, Case Histories II (PFL 9) p. 41n].

Fenomenologi

En riktning som utvecklades åt det håll May förordade var Fenomenologi som lyssnar till individens subjektiva verklighet, individens egna upplevelser och hur hon beskriver dem. Det väsentliga är här inte att hitta gemensamma drag eller ens en allmängiltig förståelse utan att ge stort utrymme till individens eget sätt att berätta om det hon upplever och känner. Att fritt få framställa sitt inre är det centrala. Svårigheterna med denna riktning är att skapa en vetenskaplig samsyn och ens förståelse för de resultat som presenteras eftersom det är den andres ord som gäller oavsett om de är begripliga eller inte. Med avståndstagande från begreppslig samsyn kan det bli svårt att göra jämförelser eller värderingar. Och inom fenomenologin är man inte heller intresserad av den slags vetenskap som ställer sådana krav. ”Var och en har rätt att lägga sin betydelse i ord.”

Självförverkligandepsykologi

Maslow argumenterade i sina stora verk, Motivation and Personality (1954) och Mot en psykologi av att vara (1962), för att varje person har en hierarki av behov som måste tillgodoses, allt från grundläggande fysiologiska krav till kärlek, uppskattning och slutligen självförverkligande.
Maslows behovstrappa, har bland annat använts i Försvarsmaktens ledarskapsutbildning. Teorin har dock fått kritik i och med att den inte ansetts kunna verifieras empiriskt. Trots detta har Maslows teori gett stora influenser på forskning om motivation. Han var också påverkad av Alfred Adler, Kurt Lewin, Henry A. Murray och Kurt Goldstein.

Alfred Adler
Alfred Adler anses ha haft banbrytande påverkan, dock ej allmänt erkänd, på den humanistiska psykologin. Efter splittringen med Freud skulle Adlers strategi få stor effekt på disciplinerna för rådgivning och psykoterapi när de utvecklades under 1900-talets gång (Ellenberger, 1970). Han påverkade även efterföljande psykoterapiskolor som Rollo May, Viktor Frankl, Abraham Maslow och Albert Ellis. [Stein, H.T. (2008). ”Adler’s Legacy: Past, Present, and Future”. Journal of Individual Psychology. 64 (1): 4–20.]
Hans skrifter föregick och var ibland överraskande förenliga med verken av Otto Rank, Karen Horney, Harry Stack Sullivan och Erich Fromm. [Ruth L. Munroe, Schools of Psychoanalytic Thought (1957) p. 437]

Källor /Referenser

Carl Rogers on personal power: Inner Strength and Its Revolutionary Impact’. New York: Delacorte p. 1977. Libris länk. ISBN 0-440-00980-4
Rogers, Carl (1951). Client-centered therapy: Its current practice, implications and theory.. London: Constable. ISBN 1-84119-840-4

Rollo May
Kärlek och vilja (Love and will) (översättning Philippa Wiking, Aldus/Bonnier, 1972)
Makt och oskuld – och frågan om våldets orsaker (Power and innocence) (översättning Margareta Edgardh, Aldus/Bonnier, 1974)
Modet att skapa (The courage to create) (översättning Margareta Edgardh, Aldus, 1976)
Ångest: en utmaning: teorier, fallstudier (The meaning of anxiety) (översättning Margareta Edgardh, Bonnier, 1980)
Friheten och ödet (Freedom and destiny) (översättning Margareta Edgardh, Bonnier fakta, 1983). Ny uppl. 1995 med titeln Frihet och öde
Den omätbara människan: om människosynen i existentialistisk psykologi och terapi (The discovery of being: writings in existential psychology) (översättning Margareta Edgardh, Bonnier, 1986)
Ropet efter myten: om den moderna tidens mytologi (The cry for myth) översättning Suzanne Almqvist, Rabén & Sjögren, 1992

Abraham H. Maslow
Motivation and Personality (1954) PDF
Mot en psykologi av att vara (1962)
A Theory of Human Motivation

ARTIKLAR
Kersti Wistrand (21 november, 2013) Maslow och den humanistiska psykologin, Humanism & Kunskap Länk
Kersti Wistrand 9 december, 2013. Den transpersonella psykologi, Humanism & Kunskap Länk
Torbjörn Sassersson 17 november, 2012 Fakta: Humanism som psykologi, Humanism & Kunskap Länk1, Länk2

Kultur

Videoinspelning av dokumentärfilm på KI, Foto Lars af Sillén

Kultur härstammar från latinets cultura och betyder ‘bearbetning’, ‘odling’ och ‘bildning’. Begreppet har vid betydelse och avser vad som kan känneteckna all mänsklig aktivitet och resultaten av människans sociala uttryck som präglat en grupp människor, ett folk eller en nation.

Kultur kan således studeras utifrån de artefakter som människor efterlämnar men också de dokument som ger vittnesbörd om levnadssätt, ritualer, trosuppfattning, institutioner och konstnärliga uttryck och även materiella ting oavsett det rör dagliga användningsföremål eller byggnader, skulpturer och konst.

Kultur definieras även som livsmönster, språk och värderingar hos en population som överförs socialt från generation till generation. Kultur har kallats ”levnadssättet [och seder] hos ett helt samhälle”.

Det humanistiska kulturbegreppet
Det humanistiska kulturbegreppet kallas även för det kvalitativa kulturbegreppet och avser hur vi skapar, hur vi förmedlar gemensamma upplevelser och hur vi förhåller oss till varandra utifrån tankar, drömmar, existentiella och andliga frågeställningar. Frasen ”andlig odling” hör därför  hemma här. Kulturellt skapande kan röra litteratur, konst, musik, dans, scenkonst, och film men även formgivning och arkitektur.

Den humanistiska kulturen visar upp hur vi är i mångfald, samspel och konflikter./BP

Synen på kultur skiftar ofta med ideologi och politik.

När jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver

Repliken ifråga tillskrivs ofta felaktigt någon av nazistledarna Hermann Göring, Heinrich Himmler eller ibland Joseph Goebbels: ”Wenn ich Kultur höre … entsichere ich meinen Browning.”, vilket ordagrant betyder: ”När jag hör kultur… osäkrar jag min Browning!” (akt 1, scen 1).
Upphovet är den tyske författaren Hanns Johst och hans pjäs Schlageter (1933), där repliken läggs i rollfiguren Friedrich Thiemanns mun.

I auktoritärt styrda länder kan kulturen få ett propagandistiskt innehåll och uttryck i syfte att glorifiera en diktator eller den ideologi som man anser ska prägla landets konstnärliga uttryck. Exempel på det är Sovjetunionen, Kina, Saddam Husseins Irak och ledarna som styr dagens Nordkorea.
Despoter på vägg.png

Källor

”Kultur”. Nationalencyklopedin.
Giddens, Anthony (1994). Sociologi. ”vol. 1”. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-46051-1
Triandis, Harry (1994). Culture and Social Behavior. New York: McGraw-Hill. ISBN 0-07-065110-8
Hofstede, Geert (1991). Cultures and organisations: software of the mind (3). New York: McGraw-Hill. ISBN 978-0-07-166418-9

Sekulär humanism

Sekulär humanism är i sin ursprungliga betydelse en religion. Detta står i motsats till den förvanskade form som återfinns på Wikipedia. Här beskrivs enbart den nyateism som efter 1952 successivt introducerades av Julian Huxley och som efter hans död 1975 realiserades av Paul Kurtz inom CSICOP dvs –antihumanism.

Sekulär humanism som begrepp användes inom Unitarianism redan under 1800-talet, en religiös rörelse som ville klargöra skiljelinjen mellan religionens sfär och vetenskapens sfär och samtidigt förklara hur de förhåller sig till varandra.

Definitionerna av sekulär humanism och religiös humanism kan ha sitt ursprung i och med publiceringen av ”Mänsklighetens religion” (The Religion of Humanity, 1875) av Octavius ?? Brooks Frothingham (1822-1895), son till den framstående unitariska prästen, Nathaniel Langdon Frothingham (1793-1870), pastor i First Unitarian Church of Boston, 1815-1850. I själva verket, hävdade man att humanismen var ”den nya religionen”.

Unitarianisterna kallade sig själva för ”religiösa sekulära humanister”. De ansåg att samhället behövde andlighet, mänskliga rättigheter men också sekularisering av religion och fri vetenskap vilket kan beskrivas som åtskillnad av tro och vetande. Trosföreställningar skulle inte påverka vetenskapens metod och arbete.
Rörelsen skulle verka för samförstånd, inte splittring.

Raymond Bennett Bragg (1902-1979), unitiarisk präst, tog på 1930-talet initiativ till att bilda den internationella Humaniströrelsen.

Ett Humanist Manifesto som publicerades 1933. undertecknades av 34 på sin tid berömda och inflytelserika personer, varav 15 tillhörde den unitaristiska kyrkan.

På 1950-talet sökte humanister och fick skattefri status som religiösa organisationer. Även Högsta domstolen i USA, talade 1961 i termer av sekulär humanism som en kristen religion. Från 1962-1980 var detta inte en kontroversiell fråga.

Men andra kristna riktningar ansåg att unitarianismen inte höll måttet då unitarianism inte accepterade treenighetsläran. Därför motsatte sig religiösa skeptiker Sekulär Humanism som ”etablering av religion”.

Unitarier har gått i spetsen för införandet av sekulär humanism i det moderna livet. Deras uppenbara samband med religion har gett dem en mantel av religiös fromhet som kan bedra. Det har skapat dem en ideologisk bro över vilken har färdats, från tyska och amerikanska filosofiska ”tankesmedjor” i samhällets huvudfåra och mynnat ut i den mest avantgardistiska sekularism. När sekulär humanism gör stora framsteg, vare sig i den politiska, sociala eller religiösa sfären, kan du vara säker på att det finns unitariska figurer som antingen arbetar ute i det fria eller bakom kulisserna för att åstadkomma dessa framsteg.

Truth Magazine Daniel H. King Lakeland, Florida
Guardian of Truth XXVIII: 14, pp. 419-422 July 19, 1984

Förändringen av innebörden i sekulär humanism ägde sedan främst rum inom Internationella Humanistunionen. 

Det ledde till att man kapade begrepp sekulär vilket nu blivit allmängiltigt som icke religiöst. Således ett slags bedrägeri.

Treenighetsläran

De borromeiska ringarna har använts för att gestalta treenigheten. Här i ett manuskript från 1200-talet, återfunnet i Chartres/Frankrike (Public Domain)

Treenighetsläran, är en teologisk teoribildning inom kristendomen som utvecklades kring uppfattningen att Gud är en, men samtidigt också Fader, Son och Ande – Gud är ”treenig” (äldre svenska ”trefaldig”).

I Bibeln finns ingen utvecklad lära om Guds treenighet men olika anknytningspunkter, främst dopbefallningen i Matteusevangeliet 28:19 – ”döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn”. Andra hänvisningar som tagit stöd i denna treenighetslära är att Jesus undervisade om Gud som Fader och Jesus kallades av lärjungarna för Guds son.

Kritik

”Guds son” var på Jesus tid en vanlig benämning för var och en som stod nära Gud och var troende. Faraonerna kallade sig också ”Guds son”, liksom många andra före Jesus. Utifrån ett människohistoriskt perspektiv är det därför förmätet att hävda en enda religion som den enda sanna. Som om andlighetens rätta ansikte skulle ha visat sig för människan först för 2000 år sedan! Inte ens judendomen är särskilt gammal utifrån detta perspektiv. Det finns bevis för att både egyptisk och grekisk mytologi har historier som beskriver en Kristusliknande gestalt många tusen år tidigare. Mot den bakgrunden finns det sannolikt fler gestalter hos andra folk, möjligen också i bortre Asien, som under årtusenden varit vägledande. (Tolv Sinnen s. 214 f)

Jesus ord ”Guds rike bor inom var och en av er” ger flera tolkningsmöjligheter. En sådan är att alla är Guds barn, Guds son, Guds dotter. Se Jesus syn på människan som den framställs i Lukasevangeliet 17:20 och Johannesevangeliet 18:36. (Tolv Sinnen s. 227). ”Älska din näste som du älskar dig själv (Jesus)

En svårighet för många kristna blev att förklara treenigheten. Ur detta uppstod unitarianismen. Vid tiden för Kristi födelse utvecklades en religiös rörelse som kring 1500 kom att kallas unitarism. Här accepterade man inte att Jesus var Gud utan särskilde på Gud och Jesus som en egen person. Vilket går i linje med hur Judendom och Islam betraktar Jesus. Under den medeltida inkvisitionen kom människor som hävdade misstro mot treenigheten (Gud-Jesus-ande) att brännas på bål. (12 Sinnen s. 23)

Referenser
Bibeln
B Peratt, 12 Sinnen
Matthew F. Smith, ‘Unitarians’ (short article) in Christianity: The Complete Guide, Continuum, (London 2005) ISBN 0-8264-5937-4.

 

Akronym

 Akronym (grekiska ἄκρος, akros, ytterst, och ὄνομα, onoma, namn) eller initialförkortning är en förkortning av ett namn eller ett mångordigt begrepp som bildas av begynnelsebokstäverna i flera ord eller ordled.

Antonovskys ”Sence of Coherense” är förkortat till Soc. På svenska har det blivit ”Känsla av sammanhang” med en tvivelaktig akronym KASAM då man gjort tre versaler av sammanhang. Detta är dock inte en akronym, utan kallas i stället teleskopord. Det innehåller mer än en av ordens begynnelsebokstäver, exempelvis Copco: Compagnie Pneumatique Commerciale, sista delen av företagsnamnet Atlas Copco.

Jag (BP) föreslår för ”Sence of Coherense” istället ”Betydelse av sammanhang” och akronymen BAS.

Andra exempel på akronymer är:

Saab: Svenska Aeroplanaktiebolaget

Laser: Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation

OSA: Om Svar Anhålles

UFO: Unidentified flying object

 

Salutogenes – hälsans ursprung

Antonovskys ”Sence of Coherense” (SOC) översätts ofta till ”Känsla av sammanhang” men här istället med ”Betydelse av sammanhang” (BAS) då begreppet omfattar mer än känsla./ BP

Salutogenes betyder hälsans ursprung (latin salus, hälsa och grekiska genesis, ursprung). Det salutogena perspektivet fokuserar på vilka faktorer som orsakar och vidmakthåller hälsa mer än vad som orsakar sjukdom (patogenes).

Begreppet salutogenes myntades av Aaron Antonovsky (1923-1994), professor i medicinsk sociologi vid Ben Gurion University of the Negev, Beersheba, Israel. Antonovskys hade kommit fram till att människans upplevelse/uppfattning av sin hälsa-ohälsa påverkades på avgörande sätt av ”Betydelse av sammanhang” (BAS). Viktiga faktorer är samhörighet och meningsfullhet. Upplevelse av förmåga och uppfattning om rimlig kontroll som ger trygghet. Men också uppfinningsrikedom, mod, välbefinnande och tacksamhet. Dessa faktorer har studerats av en rad forskare och deras efternamn kan man se i bilden ovan efter varje faktor. Faktorerna är strukturerade enligt Livskompassen (Peratt) vilket förenklat innebär att logik och tankar är till vänster och upplevelser och känslor är till höger.

Det rådande perspektivet i sjukvården kretsar kring patogenes, det vill säga hur och varför sjukdomar uppkommer. Det salutogena perspektivet fokuserar på vilka faktorer som gör att man är vid god hälsa. Tonvikten läggs på hälsobringande faktorer.

Exempel på arbete med ungdomsvård

Antonovsky var gästforskare vid institutionen för barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet och inspirerade till att utveckla arbetet vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i en mer salutogen inriktning.[3]

Tidigare arbetade man i Lund utifrån ett patologiskt och problemorienterat perspektiv. Detta innebar att man fokuserade på det avvikande beteendet. I observationer och bemötande utgick man oftast från vad som inte fungerade. Dialogen med ungdomarna blev då negativt laddad och destruktiv för både ungdomar och personal.

Ungdomarna visste ganska väl vilka brister de hade och vad de inte kunde. Det bekräftades också genom observationer, samtal och tester.

Ungdomarna var inte själva  medvetna om sina talanger och förmågor eller visste vilket socialt stöd som fanns i deras närhet. Detta gjorde att ungdomarnas bilder av sig själva inte var speciellt nyanserade, vilket i sin tur ledde till att de ofta agerade med en negativ förväntan både på sig själva och på sin omgivning. Detta leder enligt systemteori (som ser mer till cirkulära orsakssammanhang än linjära) till att både omgivning och ungdomar får negativa förväntningar på varandra.

Insikten om det salutogena perspektivet och fokuseringen på olika ”hälsobringande” faktorer innebar möjligheter att koncentrera sig på ungdomarnas resurser. Ganska snabbt insåg behandlingspersonalen den positiva effekten av det salutogena synsättet. Eftersom ungdomarna ständigt fick nya positiva bilder av sig själva ändrades deras attityder både till sig själva och sin omgivning. Interaktionen med vuxna blev mer positiv, vilket gjorde att de blev mer mottagliga för förändringar.

Det centrala begreppet i den salutogena modellen är en betydelse av sammanhang (man använder här ”känsla av sammanhang” och KASAM) som innehåller delkomponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Ingrid Claezon definierar i sin bok ”Mot alla odds” [4] dessa komponenter som:

”Begriplighet syftar på i vilken utsträckning inre och yttre stimuli är gripbara, det vill säga är det en information som upplevs som ordnad och tydlig snarare än kaotisk och oförklarlig. När informationen inte är förutsägbar utan kommer som en överraskning krävs det att den i alla fall ska gå att ordna och förklara.” ”Hanterbarhet handlar om att kunna möta utmaningar, att ha vissa resurser under kontroll, vare sig det är egna eller andras, som man kan lita på. Om man har en hög känsla av hanterbarhet riskerar man inte att känna sig som ett offer för omständigheterna”. ”Meningsfullhet är den komponent som hänvisar till vikten av att vara delaktig, att livet har en känslomässig, värdefull innebörd som det är värt att investera energi och engagemang i, även när det gäller problemlösning. Detta är KASAMs motivationskomponent. Denna är ett nödvändigt villkor för genuin och bestående begriplighet och hög hanterbarhet.”

Kritik av översättning av Sense of Coherense (SOC) till Känsla av sammanhang och akronymen KASAM

Peratt föreslår och har myntat ”Betydelse av sammanhang” (BAS) eftersom ”Känsla av sammanhang” begränsar Antonovskys begrepp till emotioner och dessutom med en meningslös förkortning som ser ut som en akronym (KASAM) som inte förmedlar något av begreppets innebörd.
Ju starkare Betydelse av sammanhang -BAS- desto bättre förmåga att hantera problemsituationer. Social kompetens, självförtroende, integritet och hur man hanterar stress (coping) med begriplighet, dvs logik, är också centrala för en BAS.

Historik

Antonovsky publicerade den salutogena modellen i Health, Stress and Coping år 1979. [2] Han utförde en undersökning på en grupp israeliska kvinnor där han fann att de judiska kvinnor som överlevt nazismens koncentrationsläger hade en förmåga att bevara sin hälsa trots alla de fasor som de hade genomlidit och på ett bättre sätt än kontrollgruppen av kvinnor som levt ett mer normalt liv.

Antonovsky intresserade sig mer för vad som gör/håller en individ i ett frisk/hälsosamt tillstånd, trots olika typer av kriser under sin livstid. ”Varför klarar vissa människor att hantera stress och lidande bättre än andra?” Hans resultat visade att kvinnor som hade utvecklat betydelse av sammanhang, byggt på deras hanterbarhet av yttre påfrestningar också hade gjort dem uthålliga och fysiskt och psykisk starka.

Begriplighet, hanterbarhet meningsfullhet och delaktighet
Med begriplighet menar man att tillvaron är meningsfull och har ett sammanhang. Förmågan att hantera krav och kriser innebär att kunna se lösningar för att inte bli offer för omständigheter.

Delaktighet innebär att individer ingår i ett positivt sammanhang. Meningsfullheten genererar motivation, vilket i sin tur resulterar i ett engagemang. Det ger styrka att handskas med problematik och klara av nödvändig förändring. Förmågan att hantera och lyckas med knepiga situationer ”programmerar” människan att klara av att möta svåra händelser använda sitt intellekt för att finna nya vägar och sätt, ha förmåga till att disciplinera sitt sinne och skapa lugn och samtidigt bibehålla sin moral och integritet. Här är barndomens framgångar och misslyckanden viktiga. [5]

I händelse av sjukdom fokuserar det salutogena perspektivet på tre grundläggande aspekter: problemlösning, generella motståndsresurser (GMR) och ”Betydelse av sammanhang” (BAS). Generella motståndsresurser, GMR, är biologiska, materiella och psykosociala faktorer som ger styrka att hantera stress och hotbilder. Exempel på Generella motståndsresurser kan vara socialt stöd, kunskap, intelligens, en stark jagkänsla osv. Generella motståndsresurser har stor betydelse för upplevelsen av sammanhang. En människa med en stark BAS är självständig och kapabel att framgångsrikt hantera krissituationer.

Antonovsky anser att den mänskliga tillvaron är kantad av pressande krav (stressorer) och att de flesta människor klarar sig relativt väl trots en hög belastning av press vilket gör att stress inte behöver utlösas. Dessutom menar Antonovsky att det inte räcker med att främja hälsa endast genom att klara press och undvika stress. Det handlar om människans förmåga att hantera med- och motgångar och att finna lösningar som innebär att göra det bästa av tillvaron.

Förverkliga dig själv filosofier och litteratur

Ett litet urval av litteratur på temat att lyckas och att förverkliga sig själv är:

  • Hur du vinner vänner och påverkar din omgivning : om kommunikation människor emellan – Carnegie Länk
  • Tänk rätt bli framgångsrik – Napoleon Hill Länk
  • Coacha Unga med Livskompassen – Börje Peratt Länk
  • Bäst när det gäller – Willi Railo Länk
  • Lars-Eric Uneståhl – Mental träning stort antal böcker Länk

Referenser:
1. Antonovsky, A. Health, stress, coping. San Fransisco: Jossey Bass. 1979.
2 . Antonovsky, A. Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur. 1991.
3. Det salutogena perspektivet lägger tonvikt vid friskfaktorer, Vårdfokus nr 6, 1997-6. Länk
4. Claezon, I. Mot alla odds. Barn till narkotikamissbrukare berättar om sin uppväxt.  Stockholm: Mareld. 1996.
5. Cederblad, M., Dahlin, L., Hagnell, O. & Hansson, K. Salutogenic childhood factors reported by middle-aged individuals. Follow up of the children from the Lundby study grown up in families experiencing three or more childhood psychiatric risk factors. Eur Arch Psychiatry Clin Neurosci, 244, 1–11. 1994.