Antihumanismen uppstod som en ideologisk diskussion inom kommunismen i början av 1900-talet och man tog då idépolitisk strid mot den borgerliga humanismen som betraktades som ett opium för folket likställt med religion. Att vara antihumanist (Definition: Mirriam webster) innebar intolerans mot humanismen särskilt synen på andlighet och emotionell irrationalitet och religiositet. En rationalistisk ideologi innebar således avståndstagande från andlighet och mänskliga rättigheter som åsikts- och trosfrihet. I sin förlängning även uteslutande av natur- och folkmedicin till förmån för industrimedicin.
Julian Huxley, socialistisk (kommunistisk) ideolog som bildat FN-organisationen Unesco ville genomföra antihumanismens visioner globalt men insåg att antihumanismen inte var ett gångbart begrepp. Istället ville han genom entrism överta begreppet humanism men lägga in antihumanismens värdering: Materialism, rationalism, ickeandlighet, ateism. [nyateism]
Processen att kapa humanismen igångsattes av Julian Huxley (dåvarande generalsekreterare i Unesco) genom bildandet av ”Humanists International” 1952 under namnet International Humanist and Ethical Union (IHEU). Den fick sitt nuvarande namn ”Humanists International” 2019. Det är en internationell paraplyorganisation för den antihumanism som man vill kalla sekulär humanism och dess följare är främst pseudoskeptiker, nyateister och antihumanistorganisationer.
Julian Huxley tillsammans med professor Paul Kurtz, bildade CSICOP. De kallade denna form av antihumanism sekulär humanism vilket också är ett kapat begrepp där marxismen genom Aldous Huxley och Paul Kurtz tagit bort toleransen för yttrande- och trosfrihet och förvandlat den till planekonomins övergrepp på mänskliga fri- och rättigheter.
Genom att Huxley också hade bildat UNESCO redan 1945 och var dess generalsekreterare åren 1947-49, fick rörelsen direkt inflytande i FN. Man kan redan här se en agenda som skulle komma att mynna ut i kommande ateistiska naturalister under den förvillande beteckningen humanister. [8] Åren 1963 – 1970 var Huxley ordförande i Storbritanniens humanistiska förbund, British Humanist Association:
”Humanism: En inställning som sätter människan och hans tankar i förgrunden. Modern humanism, undanröjer traditionell kristendom och kännetecknas av sin tro på människors makt att skapa sin egen framtid, kollektivt och personligt. (Julian Huxley, Citat) KOMMENTAR: Inget kommunistisk styrt land har lyckats med denna vision. Tvärtom har det lett till inskränkningar av människors frihet och ofta till diktatorisk polisstat som i Nordkorea och Kina.
Paul Kurtz blev ordförande i Humanistunionens styrelse och medverkade till bildandet av skeptikerföreningen CSICOP. Kurtz skulle bli Huxleys vapendragare i den slutliga omformningen mot en ren nyateistisk agenda. Han finansierades av Rockefeller vilket ju kan tyckas märkligt då han utgav sin för att vara marxist. Men här förenades ambitionen om ett globalt maktövertagande med marxism, monopolkapitalism och fascism.
I och med kapningen av Humanist Manifesto och ersättandet av dess innehåll med version II, 1973 (författad av Kurtz) blev kampen för nyateism och mot religion själva utgångspunkten för rörelsens verksamhet. I detta ingick att infiltrera strategiskt viktiga institutioner i samhället, liksom att annektera motståndarnas begrepp och slagord.
Här föddes skeptikerrörelsen som skolades att attackera andlighet och gudstroende. Kurtz blev också den som anstiftade kritiken mot och förföljelsen av det paranormala och han skrev A Skeptic’s Handbook of Parapsychology (1985).
Den engelska tidningen New Humanist (2011) har en rubrik på framsidan som säger: ”Du har rätt att bli trakasserad och vi har rätten att trakassera dig!”
Denna text sammanfattar antihumanismen huliganliknade aktioner och förföljande av människor med avvikande åsikter eller livsåskådningar.
Världsregering
Ett syfte med att kapa humaniströrelsen var att inrätta en världsregering:
”Vi eftersträvar utvecklingen av en global lagstiftning och en världsordning som bygger på transnationell* federal regering. ” We look to the development of a system of world law and a world order based upon transnational federal government.”
Med denna vision fick Huxley stöd av Rockefeller att genera stöd till Världshälsoorganisationen WHO som skulle komma att bli ett viktigt instrument för global makt och över världens hälsovårdsmyndigheter och genom dem makten kunna styra över staters direktiv. Detta blev tydligt under svininfluensan 2009 och här lades grunden till världsstyre som implementerades 2019 under EVENT 201.
*Jämför med Transnationell brottslighet som är beteckningen inom folkrätten för ett slag av internationell brottslighet, där brottet begås i mer än ett land, utövas i ett land men planeras i ett annat, begås i ett land av medlemmar i en sammanslutning som även verkar i ett annat land, eller begås i ett land men substantiellt påverkar ett annat land. Detta kan likställas med hur antihumanismen fungerar.
Internationell spridning
I Sverige representeras Humanists International av Förbundet Humanisterna i samverkan med systerorganisationen Vetenskap och Folkbildning.
Dessa antihumanistiska organisationer deltar i försvar för vaccineringsprogram som svininfluensan och motverkar aggressivt alternativa hälsometoder som homeopati och även vitaminers kapacitet att medverka till hälsa där det också aktivt undergräver forskning som ger stöd för naturmedicin.
I praktiken bildar man aktionsgrupper för aktiviteter som gynnar läkemedelsindustrier och aktioner för antihumanismens globala världsstyre med såväl mental som konkret kontroll av befolkningen.
Rörelsens verksamhet har i modern tid gått ut på att angripa och näthata människor som förespråkar rätt att forska och ställa frågar utanför deras avgränsade områden och deras begränsade uppfattningar om vetenskap. De utmanar också rätten till vars och ens egen livsåskådning och till att uttrycka sig fritt. De utgör därmed ett allvarligt hot mot mänskliga rättigheter.
Förföljelsen av läkare och forskare som inte lyder Rockefeller
Då Rockefeller i början av 1900-talet ville skapa monopol inom olja och kol avslöjades det av journalisten Ida Tarbell. Det fick till konsekvens att Rockefeller gjorde vad han kunde för att etablera kontroll över medier och journalister så han köpte upp dessa [1] och tog makten över Mainstream Media. [2] Rockefeller upptäckte också att man med oljebaserade läkemedel kunde tjäna stora pengar och samarbetet med läkemedelsindustrin ledde till att ta kontrollen över sjukvården. Genom att finansiera sjukvårdsutbildning och sjukhus kunde Rockefeller också styra över den konkreta vården och receptförskrivningen till patienter. På detta sätt förvandlades skolmedicin till industrimedicin vilket är den korrekta beskrivningen av sjukvårdens metoder idag. När det visade sig att antihumanismen hade samma mål såg Rockefeller till att ge stöd till denna rörelse (i Sverige Vetenskap och Folkbildning och Förbundet Humanisterna), och så fick han en frivilligrörelse av så kallade skeptiker (i praktiken pseudoskeptiker). Med det följde myndigheter och medier som angrep, förföljde och bestraffade forskare, läkare, journalister och författare med avvikande uppfattning och på det sättet angreps även naturmedicin. Genom att Rockefeller fick allt större makt kunde han påverka lagstiftning och styra läkare. Den läkare som använde sådan naturmedicin förlorade legitimationen. Detta har lett till att bland annat EU har förbjudit naturmedicinpreparat och att antihumanisterna i Sverige lyckats tränga bort hälsokostbutiker och anläggningar som Vidarkliniken och Tallmogården. Svenska läkare som utsatts för mediedrev är Dr Erik Enby och Dr Annika Dahlqvist.
Ideologisk bakgrund
Från Kapitalet till Marx’ filosofi
Antihumanisms bakgrund
Anti-humanism har sin bakgrund i ideologisk, politisk, filosofisk föreställning med rötter i marxistisk filosofi: Louis Pierre Althusser, Edmund Husserl och ateistisk existentialism: Martin Heidegger, och står i kritiskt förhållande till den traditionella humanismen med dess förhållande till moral, synen på människan som andlig varelse och mänskliga rättigheter.
I slutet av 1800-talet var humanismens filosofi upplysningstidens hörnsten. Från tron på en universell moralisk kärna av mänskligheten följde det att alla människor är i sig fria och likställda. För liberala humanister som Immanuel Kant var den universella lagen av förnuft en vägledning mot total frigörelse från någon form av tyranni. [1]
Kritik av humanism som överdrivet idealistisk framfördes under 1800-talet av filosofer som Friedrich Nietzsche för honom var humanismen ingenting annat än ett tomt talesätt [2] – en sekulär version av gudstro. Max Stirner uttryckte en liknande position i sin bok The Ego and Its Own, publicerad flera decennier före Nietzsches arbete. Nietzsche hävdar i Zur Genealogie der Moral (Moralens anor) att mänskliga rättigheter existerar endast som ett medel för de svaga att begränsa de starka; som sådan underlättar de inte frigörandet av livet, utan förnekar det. [3]
Karl Marx betraktas antihumanist [4] med kraftfull kritik av mänskliga rättigheter som idealistiska eller utopiska. Marx ansåg att mänskliga rättigheter var en produkt av den individualisering som hans egen teori var avsedd att motsätta sig genom kollektivism. Med tanke på att kapitalismen tvingar individer att uppträda på ett egoistiskt sätt, står de i ständig konflikt med varandra och borde istället underordna sig kollektivet i syfte att skydda sig själva. Sann emancipation, hävdade han, kunde bara komma genom etableringen av kommunismen, som avskaffar det privata ägandet av alla produktionsmedel. [5]
Under 20-talet utmanades synen på människan såsom förnuftsmässigt självständig (rationellt autonom) av Sigmund Freud, som menade att människor i stor utsträckning drevs av omedvetna irrationella önskningar. [6]
Martin Heidegger betraktade humanismen som en metafysisk filosofi som tillskriver mänskligheten ett universellt väsen och privilegier över alla andra former av existens. För Heidegger innebar humanismen ett medvetandet som lägger lock på filosofin som sitt eget paradigm, vilket leder till en subjektivism och idealism som måste undvikas. Heidegger liksom Hegel före honom, förkastade Kants begrepp om autonomi, och påpekade att människor var sammanflätade i ett medvetande av sociala och historiska varelser. Heidegger behåller likväl trådar både till humanism och existentialism trots hans ansträngningar att avstå från de båda i sitt humanistiska brev (1947). [7]
Antihumanismens grundidé
”Bortsett från att det är nödvändigt för människor att engagera sig i produktiva relationer med andra människor och med sin omgivning för att producera sina existensmedel, finns det inget [specifikt] mänskligt vare sig i natur eller väsen.”
Kärnan i Althussers ”anti-humanistiska” position är att människan är ett själlöst djur utan särskilda andliga eller mänskliga egenskaper. Stanford encyclopedia of philosophy
Antihumanismens grupperingar
Internationella Humanistunionen (IHEU)
Antihumanismens föreningar
Nyateister
Pseudoskepticism
Pseudiker
Antihumanismens historik
Antihumanismen har sitt ursprung inom marxismens men har även rötter i andra till synes motsatta ideologier såsom fascism och extremliberalism.
Fascismens antihumanistiska ursprung
Friedrich Nietzsche (1844-1900) är en filosof, som betonade viljans betydelse. Han räknas ibland till den ateistiska existentialismen men skiljer sig från exempelvis Sartre genom synen på viljan. Satre betonade ansvaret och menade att människonaturen skulle vara vår essens och att denna essens också skapas av oss själva genom våra val.
Enligt Nietzsche är värdebegreppen endast fiktioner och saknar objektiv grund. Människan anammar den moral som är gynnsam. Inställningen att värdena inte motsvaras av något faktiskt, objektivt, brukar kallas värdenihilism. I verket Bortom gott och ont (Jenseits von Gut und Böse, 1886) undersöker Nietzsche begreppen genom historien och urskiljer motsatta moraliska ståndpunkter:
Herremoralen, som menar att den gode är den ädle, framstående och högsinnade och den onde den som är föraktlig.
Slavmoralen, som värdesätter sympati, ödmjukhet och kärlek till nästan, medan styrka och självständighet ses som förkastliga egenskaper.
Nietzsche menade att genom kristendomen segrar slavmoralen, vilket leder till att flockmentaliteten gynnas och individen, den som vill vara herre över sitt eget liv, förkvävs.
För Friedrich Nietzsche var humanism inget annat än en sekulär version av theism. Han hävdar att de mänskliga rättigheterna är ett medel att försvaga och att begränsa den starka. De förnekar snarare än underlättar frigörelse.
Nietzsche ser viljan till makt som tillvarons drivkraft. Övermänniskan bejakar denna vilja genom att leva fullt och utan förbehåll och ängslan och utan att förlita sig på ett liv efter döden (postexistens).
Jagets illusion om kontrollen av intellektet. Språket blir ett filter genom vilket människan förstår världen och bruket av personliga pronomen första person singularis ”jag” ger individen den falska föreställningen om att kunna kontrollera sitt tänkandet. Detta är en falsk föreställning eftersom tänkandet och besluten till stor del är omedvetna (jmf Freud). Nietzsche ansåg också att människan i praktiken är ett djur, styrt av sina drifter och instinkter.
Nietzsches tankegångar kom att utnyttjas av totalitarismen främst fascismen i Italien och nazismen i Tyskland.
Socialismen och antihumanism
Under 1900-talet växte en ny materialistisk och rationell rörelse fram med starka rötter inom marxism och socialism. Den marxistiske filosofen Louis Pierre Althusser föredrog begreppet ”antihumanism” om denna speciella idéströmning, eftersom han inte kunde se att marxismen var förenlig med humanismens ideal. Han presenterar och förklarar antihumanism i ett verk om Marx, där han tar avstånd från begrepp som ”mänskligt värde”, vilket han tillskriver en borgerlig tankevärld.
Parallellt med den politiskt/ideologiska avståndstagande till humanism växte också ett vetenskapligt avståndstagande fram i en filosofisk naturalism grundad i naturvetenskapens positivistiska förhållningssätt. Innebörden är att: Alla observationer kan och bör förklaras med naturliga orsaker, de förklaringar som inte kan föras dit är abstraktioner som bör betraktas som förvillelser. Samhället bör koncentrera sig på att rationellt och metodiskt rensa ut religionen.
Man drar slutsatser om den högsta nyttan som skulle ge det högsta goda vilket kritiserades av G.E. Moore (moralfilosof) som det naturalistiska misstaget (1903, Principia Ethica). Det moraliska dilemmat förklaras i att det som är av godo för den ena behöver inte vara det för en annan.
Centralt i antihumanism är en auktoritär ideologi som vill bestämma över människor livsåskådning och trosföreställningar. Begrepp som ”den mänskliga naturen” bör avvisas. Andlighet och människans existentiella frågor kring meningsfullhet och Gud anses vara irrelevanta för förståelse av människan. Mänskliga rättigheter anses vara en abstraktion med motsatt verkan för människan i samhället. Detta ligger till grund för nyateismen och den rigiditet som givit upphov till pseudoskepticism. [1]
Antihumanistisk kritik mot humanismen
Det urskiljer sig under 1800- och 1900-talet två uppenbarligen motsatta ståndpunkter nämligen försvaret för den unika individen och dess frihet och å andra sidan försvaret för kollektivets makt över individen. Detta leder till motsättningar som kommer att vävas samman i antihumanismen där marxismen och kommunismen förenas i ateismen och naturalismen.
Karl Marx (1818-1883) kritiserade politisk frigörelse som den uttrycktes i form av humanism och mänskliga rättigheter. Han såg istället dessa rättigheter som ett tecken på den avhumanisering den var tänkt att motverka. Kapitalismen tvingar människor att bete sig egoistiskt och utsätter sig ständigt för konflikt. Mänskliga rättigheter blir då enligt Marx ett sätt att skydda kapitalismen och inte människorna. Sann frigörelse, hävdade han, kunde bara komma genom inrättandet av kommunismen, som avskaffar det privata ägandet av alla produktionsmedel. Marx ansåg de mänskliga rättigheterna som idealistiska och utopiska. Marx ansåg också att begreppet ”mänskligheten” är en overklig abstraktion. Även ”rättigheterna” är då abstrakta liksom den rättvisa och jämlikhet de avses skydda. I praktiken möjliggör de enligt Marx istället extrema ojämlikheter. Slutsatsen blir att han jämställer humanism med religion nästintill också som ett opium för folket. (Karl Marx, Kapitalet, 1867)
Martin Heidegger (1889-1976) betraktade humanismen som en metafysisk filosofi som tillskriver mänskligheten en universell essens och privilegier framför alla andra former av existenser. Han ansåg att humanismen blev ett paradigm för filosofin, som tog över medvetandet något som orsakade en oundviklig och destruktiv subjektivism och idealism. Heidegger avvisade Kants begrepp om autonomi och människans nödvändiga självständighet och hävdade istället att människor är beroende av kollektivet och den kultur de växer upp i som sociala varelser. Heidegger formulerade sitt avståndstagande från humanism i ”Brev om humanism” (1947). Han ansåg att humanismen hör hemma i en modern subjektsfilosofisk tradition och är grundad i metafysiken inte i verkligheten.
Louis Pierre Althusser (1918-1990) skriver så här (Från Kapitalet till Marx’ filosofi):
”Jag skulle vilja hävda, att marxismen ur teoretisk synvinkel inte är mera historicism än den är en humanism (jfr För Marx, s.224 ff.); att humanism och historicism i många fall vilar på samma ideologiska problematik; och att marxismen, teoretiskt, på en och samma gång och i kraft av den vetenskapliga brytning som grundar den, är en antihumanism och en antihistoricism. Strängt taget borde jag säga a-humanism och a-historicism. Jag använder alltså medvetet denna dubbla negativa formulering (antihumanism, antihistoricism), för att ge full kraft till förklaringen om en öppen brytning, en brytning som inte alls är särskilt behändig utan tvärtom ganska sträv att svälja. Jag använder alltså denna dubbla negativa formulering istället för en enkel privativ form. Ty den senare formen är inte tillräcklig för att tillbakavisa det humanistiska och historicistiska angrepp, som ständigt hotar marxismen sedan fyrtio år tillbaka i vissa kretsar.”
Den oheliga alliansen mellan liberalister och marxism
Liberalister och marxister förenas i en till synes ohelig ateistisk allians som kom att kallas nyateism. Det tidigare målet för antihumanismen som var kampen mot storkapitalet erbjuder nu istället bundsförvanter vilket blir tydligt i samverkan med läkemedels- och livsmedelsindustrierna. Det är till en del en pragmatisk utveckling då flera forskare (lierade med antihumanistiska föreningar) är beroende av finansiering som man får från storkapitalets håll. Ett resultat ser vi i hur de antihumanistiska föreningarna (I Sverige VoF och Förbundet Humanisterna) medverkade i och marknadsförde svininfluensakampanjen för att läkemedelsbolagen skulle kunna sälja vaccin. [2] Storkapitalet bakom antihumanismen benämns Hydran.
Referenser
1) The Rockefellers, Morgans and the Global Media Censors Länk
2) The Mainstream Media Forging a New Global Consciousness. Länk
1) J. Childers/G. Hentzi eds., The Columbia Dictionary of Modern Literary and Cultural Criticism (1995) sid. 95-6
2) Tony Davies, Humanism (1997) sid. 37
3) ”Chapter III §14”. On the Genealogy of Morality. Tyska: Zur Genealogie der Moral.
4) Marxist Humanism
5) Karl Marx On the Jewish Question (1843)
6) Peter Gay, Freud (1989) sid. 449
7) Martin Heidegger, ”Letter on Humanism” (1947) reprinted in Basic Writings :What becomes of the Human after Humanism?
8) Growth of Ideas. The evolution of thought and knowledge. Ed. Sir Julian Huxley, 1965, sid. 99, 336.
Källor
1) Näthat toppen på isberget Del 9 – Vetenskapsakademin nyateismens forum
Vetamera 
10 kommentarer på “Antihumanism”