Epistemologi

Enligt Platon är kunskap en delmängd av det som är både sanning och trosföreställning.

Epistemologi (kunskapsteori), läran om kunskap, kommer av grekiskans episteme, ”kunskap”, ”lärande” och logia, ”lära”, av logos, ”ord”.

Med ”kunskap” menas oftast vetande som kan formuleras om andra, omvärlden, eller en färdighet, exempelvis att kunna köra bil eller spela tennis.

Den traditionella synen på kunskap har varit att personen A
1) vet något som är bekräftat som sant.
2) är övertygad om att något är sant.
3) har goda, tillfredsställande eller tvingande skäl för att tro att något är sant.[1]

När dessa tre sammanstrålar i en gemensam punkt (se bilden) frambringar de en giltig kunskap, en ”sann och rättfärdigad tro”.[2]

Denna beskrivning av kunskap visar att kunskap sällan kan nå upp till 100% faktabaserad sanning när det gäller personer, deras beteende och motiv. Det föreligger oftast frågetecken som inte alltid kan rätas ut.

Däremot kan man belägga kunskap om fasta föremål såsom äpple, sten och vatten. Mer osäkert blir det så fort det rör sig om av människohand skapade föremål. Ett frimärke, en tavla eller en bil kan alla ha tveksamheter som vi inte ser vid första anblicken.

Vetenskapsteorin som gränsar till kunskapsteorin ställer frågor som huruvida vetenskap är en rationell verksamhet, som ger oss tillförlitlig kunskap om världen och i vilken grad vetenskapen är påverkad av olika ideologier eller kulturer.

Referenser

1) ^ Uppslagsordet kunskap från Filosofilexikonet (1988)
2) Grundläggande argumentationsanalys, vad är kunskap? – Lunds universitets filosofiska institution

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s