”Större än Watergate.” Så reagerade den republikanska presidentkandidaten Donald Trump på nyheterna om att FBI-chefen James B. Comey hade skickat ett kort brev till olika amerikanska kongresskommittéer den 28 oktober för att informera dem om att FBI återupptar sin utredning om tidigare statssekreterare och demokratisk presidentkandidaten Hillary Clintonoch hennes användning av en privat e-postserver för officiell korrespondens.
Bakgrunden till Wikigate är Julian Assanges information till Trumpadministrationen i syfte att undergräva den demokratiska presidentkandidaten Hillary Clinton under presidentvalet i USA 2016. [1]
FBI hade tidigare avfärdat Clinton från straffrättsligt ansvar efter att ett massivt läckage av data och kommunikation stulits av hackare och släppts av WikiLeaks.
Mindre än tio dagar före valet av en ny president, har FBI frikänt den tidigare sekreteraren (HillaryClinton) från att åtalsskäl. FBI har genomfört en noggrann ”undersökning” om det hade gjorts ”felaktigheter”.
Trump kan ha rätt i att WikiLeaks är större än Watergate, men inte av de skäl som han vill att vi ska tro.
Watergate handlade om att det republikanska partiet skulle stjäla information från det demokratiska partiet i syfte att försvaga demokraternas chanser att vinna i presidentvalet 1972.
Wikigate involverar engagemang av utländska aktörer i en hacking/läckande operation för att påverka presidentkampanjen 2016.
Julian Assange, den australiensiska grundaren av Wikileaks, bär huvudansvaret för att sprida stulna uppgifter och kommunikation från Democratic National Committee (DNC) och demokratiska partitjänstemän, inklusive från Hillary Clintons mailkonto. [1]
Bland alla spektakulära ”läckor” är påståendet om att demokraterna utnyttjade en pizzeria för att i pedofilsyfte beställa barn som påstods vara inlåsta i källare under pizzerian. Detta undersöktes av lokala polisen och man fann inte ens någon källare under pizzerian och bakom dessa påståenden fann man ingen grund och inga bevis. Den ”stora lögnen” kom att kallas Pizzagate.
Påhittet om barn i grottor eller i källaren under en pizzeria hämtades sannolikt från Trumps egen förvaring av unga flickor i källaren till hans ”modellbyrå”. Trumpföljare som tror på detta Pizzagate visar hur stark ryktesspridning är och hur lättlurade de är som vill tro på ”den stora lögnen”.
Entrism är en infiltrationsstrategi som utnyttjas för att undergräva eller ta över ett utsatt mål. Det kan röra politiskt parti, media, myndighet, organisation mm. [1][2]
”Politisk praxis för medlemmar att i en viss politisk grupp ansluta sig till ett befintligt politiskt parti med avsikt att ändra dess principer och politik, istället för att bilda ett ny parti.” (The free dictionary)
Taktiken kan gå ut på att ansluta sig som medarbetare eller sympatisör fast man i själva verket har ett fientlig uppsåt och rent av är ute efter att erövra makt. Tillvägagångssättet kan gå ut på att värva medlemmar och bygga upp ett inflytande och slutligen ta över. Syftet kan också vara att försöka påverka i en viss riktning. Några associerade begrepp är: spioneri, infiltration, undergrävande, fientligt övertagande.
Antihumanisterna förvandlar sig till humanister
Med denna taktik skulle man komma att kapa humaniströrelsen och ersätta den med ateism, gudlöshet, materialism och rationell naturalism. [3]
Den röda faran
Kommunistiska (stalinistiska) och trotskistiska partier bedrev entrism inom det brittiska Labourpartiet under många år efter det att Labourpartiet formellt etablerat sig som ett anti-kommunistiskt parti i början av 1920-talet. På 1940-talet och början av 1950-talet, under det kalla krigets dagar, gjordes uppmärksammade försök där kommunister via entrism försökte ta över Labour. [4][5] Under dessa dagar blev det också en jakt på mullvadar inom engelska säkerhetstjänsten. Spektakulära spionavslöjanden orsakade ett tillstånd av intern misstro. Vem kunde man lita på? Länk Wikipedia
Entrism i svensk politik
En svensk politisk organisation som varit utsatt för entrism är SSU. På grund av anklagelser om entrism uteslöts ett stort antal SSU-medlemmar. En minoritet inom tidskriftsföreningen Offensiv gick ur organisationen 1992 och startade istället tidskriften Socialisten, som fortfarande finns kvar inom arbetarrörelsen.
När försöket att överta Socialdemokratiska partiet misslyckade har man sannolikt riktat in sig på mindre partier och med den förändring som Centern genomgått under 1990 och framförallt 2000-talet pekar mycket på att de utsatts för entrism.[6] Den nya rörelsen anses vara en ohelig allians av marxism och extremliberalism som har sin tillväxt inom Vetenskap och Folkbildning (VoF) och Förbundet (anti)Humanisterna. De senare har beskrivits företräda en vetenskaplig inkvisition i Sverige.
Miljöpartiet har också diskuterats huruvida det varit utsatt för entrism från islamskt håll. [7]
Entrism i medievärlden [8]
Public Service [9][10] har sannolikt utsatts för entrism från antihumanistiskt håll i antagandet ingår att man har etablerat ett antal celler inom public service i syfte att få redaktioner att rapporterar i enlighet med ”uppdragsgivarna”. Detta blev synligt under svininfluensakampanjen [11] där Smittskyddsinstitutets fabricerade siffror ansågs ha prånglats ut som fakta fast det var uppenbart att de inte stämde med verkligheten. [12] Senare visade det sig att WHO [13] varit utsatt för entrism från läkemedelsbolag som GlaxoSmithKline (GSK) [14] vars konsulter hade tagit över som rådgivare och via mediekampanjer piskat på hotstämningen och forcerat fram ett vaccin som många stater köpte in för att massvaccinera befolkningen. GSK fälldes 2014 för mutor i Kina och bestraffades med mångmiljondollarböter (490 milj $). [15]
Herbert Tingsten (1886-1973) var Dagens Nyheter chefredaktör (1946–1959) och kom att kraftfullt ifrågasätta totalitära regimer men också socialdemokratins planhushållningsidéer och även statskyrkan. [14]. Huruvida detta sått frön till DN’s nyateistiska agenda under 2000-talet, om det är en dold medveten eller präglad av influenser från antihumanismens två ledande organisationer, är spekulationer. Men det kan också röra sig om entrism från dessa organisationer. [16]
Internettidningen Newsvoice förvandling kring 2016 pekar också på att den har utsatts för entrism och innehållet gick från en socialliberal bevakning till högerviktad med kommentarer av demokratifientlig karaktär.[17] Redaktören upptäckte detta och har verkat för att få en fortsatt öppen sida för olika åsikter.
Referenser
1) Entryism as a Threat to Stable Communities September 9, 2016 by Angelo EliadesLänk
2) Musical and Political Subculture : A Review of Attempts of Entrism Länk
3) B. Peratt (2015) Rädda Humanismen Länk
4) The Militant Tendency and entrism in the Labour Party: Länk
5) ‘The Trojan Horse’: Communist entrism in the British Labour party Länk
6) https://borjeperattexplorer.wordpress.com/2015/02/03/centerpartiet-utsatt-for-entrism/
7) https://virtuellpolitik.se/2016/04/24/nagra-ord-om-miljopartiet-och-entrism/
8) B. Peratt. Journalister i ledband Länk
9) Folkbildning genom public service – Sex filter som styr svenskar till rätt åsikter Newsvoice (2011)
10) Prof Sven-Ove Hansson sprider rädsla inom Public Service anser Börje Peratt Newsvoice, 2014-11-26. Länk
11) Catrin Nicolausson (2010), Svininfluensa En kritisk diskursanalys av medias rapportering Linnéuniversitetet. PDF
12) Börje Peratt (2010): Svininfluensa bluffen avslöjad Länk
13) WHO Scientists Corruption Scandals Appear Endemic Länk
14) GlaxoSmithKline fined $490m by China for bribery Länk
15) När ateismen erövrade Sverige : Ingemar Hedenius och debatten kring tro och vetande, Johan Lundborg. Länk
16) Är DN forum för nyateisterna? Newsvoice 2012-16-09 Börje Peratt. Länk
17) Börje Peratt: NewsVoice har tappat greppet och kört ner i högerdike, Newsvoice 2018-08-25 Länk
Demokratiindex är ett index som sammanställts av brittiska Economist Intelligence Unit, Democracy Ranking, som mäter tillståndet för demokratin i 167 länder, varav 166 är suveräna stater och 165 är FN: s medlemsstater. Indexet baseras på 60 indikatorer indelade i fem olika kategorier som mäter pluralism, medborgerliga friheter och den politiska kulturen. Förutom en numerisk poäng och en rangordning, kategoriserar indexet länder som en av fyra regimtyper: fulla demokratier, bristfälliga demokratier, hybrid regimer och auktoritära regimer.
Indexet sammanställdes första gången 2006, med uppdateringar för 2008, 2010 och de följande åren sedan dess. De tidigare versionerna ger helt öppet tillträde, Från 2015 dokumentet krävs registrering.
Demokratiindex är ett viktat genomsnitt baserat på svaren från 60 frågor, var och en med antingen två eller tre tillåtna alternativa svar. De flesta svaren är ”experters bedömningar”; rapporten anger inte vilka typer av experter, eller deras antal, inte heller om experterna är anställda i Economist Intelligence Unit eller om de är oberoende forskare, och inte heller experternas nationalitet. Vissa svar tillhandahålls av offentliga opinionsundersökningar från respektive land. När det gäller länder där undersökningsresultaten saknas, har expertbedömningarna använts för att fylla i luckorna.
Frågorna är fördelade i fem kategorier: valprocessen och pluralism, medborgerliga friheter, fungerande regering, politiskt deltagande och politisk kultur. Varje svar översätts till ett numeriskt värde. Med de undantag som anges nedan, är de värden som tillsätts i varje kategori, multiplicerat med tio, och dividerat med det totala antalet frågor inom kategorin. Det finns några modifierande beroenden, som förklaras mycket mer exakt än huvudregeln förfaranden. I ett fåtal fall, ger ett svar noll för en fråga; t ex om valet till den nationella lagstiftaren och huvudet av regeringen inte anses fritt (fråga 1), då är nästa fråga: ”Är valet … rättvist?” Anses det inte vara det, markeras automatiskt noll. Likaså finns det några frågor som anses så viktiga att ett lågt betyg på dem ger ett straffavdrag på den totala poängsumman för respektive kategorier, nämligen:
”Huruvida nationella val är fria och rättvisa”;
”Säkerheten för väljarna”;
”Påverkan av främmande makter på regeringen”;
”Möjligheten för tjänstemän att genomföra politik”.
Demokrati index per land (2015) De 40 första av 167 redovisade
PolitiFact är en fakta-kontrollerande webbplats som drivs av Florida tidningen Tampa Bay Times. Webbsidan utsågs 2009 till årets vinnare av Pulitzerpriset för nationell rapportering. [1] PolitiFacts har till syfte att dokumentera och verifiera påståenden som gjorts av framstående offentliga personer. Times journalister och anslutna reportrar och redaktörer från andra media kontrollerar uttalanden mot fakta från medlemmar av kongressen, Vita huset, lobbyister och intressegrupper.[2]
De går till källan och publicerar ursprungliga uttalanden och graderar sanningshalten i dessa på PolitiFact.com webbplats, och ger varje uttalande/påstående en ”Sannings”-gradering (rating). Graderingen varierar från ”True” för helt korrekta uttalanden till ”Pants on Fire” som betyder ungefär: storlögnare, lögnhals, bedragare och det refererar även till ”vargen kommer”, spridare av falskt alarm, skjuta skrämskott, och fara ut med tomma hotelser och annat som står för falska och löjliga påståenden. [3]
På webbplatsen finns också en ”Obameter”, som spårar president Barack Obamas prestanda med avseende på vallöften. Här finns också en ”GOP Pledge-O-Meter”, som spårar republikaners ”löften till Amerika”.
PolitiFact.com har lokala dotterbolag som håller liknande koll på uttalanden och personer av regional betydelse, vilket framgår av Politi Tennessee ”Haslam-O-Meter” som spårar Tennessee guvernören Bill Haslam ansträngningar [4] och Wisconsin ”Walk-O-Meter” spårar Wisconsin guvernören Scott Walkers insatser. [5]
Medan Politifact har vunnit flera priser, har platsen fått både beröm och kritik av oberoende observatörer, konservativa och liberaler. Både liberal och konservativ partiskhet har påståtts vid olika tillfällen, och kritik har lett till att Politifact anklagats för att faktakontrollera uttalanden som inte kan ”faktakontrolleras”. [6] [7]
Historik
PolitiFact.com startades i augusti 2007 av Times Washington Bureau Chief Bill Adair, i samband med kvartals kongressen är i huvudsak en amerikansk version av FactsCan.
Under 2013 fick Adair titeln Knight professor i praxis för journalistik och offentlig politik vid Duke University, och avgick som Bureau Chief vid Times och som redaktör på PolitiFact.com. [8]
Tampa Bay Times senior reporter, Alex Leary, tog över efter Bill Adair som Bureau Chief den 1 juli 2013 [8] och Angie DROBNI? Holan utsågs som redaktör för Politi i oktober 2013. Adair kvarstod som bidragande redaktör för PolitiFact.com. [9]
PolitiFact.com expanderade under 2010 till Austin, Texas och kallades Politi Texas, omfattande frågor som är relevanta för Texas och Austin-området. Samma år 2010 lanserade The Miami Herald, Politi Florida, som fokuserar på Florida frågor.
Sedan dess har PolitiFact.com utvidgats till andra tidningar, såsom The Atlanta Journal-Constitution, Milwaukee Journal Sentinel, The Plain Dealer, Richmond Times-Dispatch, Knoxville News Sentinel och The Oregonian. Knoxville News Sentinel och The Plain Dealer har avslutat samarbetet med PolitiFact.com pga oförmåga att tillgodose kravet på ”de regelbundna och nödvändiga Politi undersökningar per vecka”. [11]
”Lie of the Year” – Årets lögn
Sedan 2009 har PolitiFact.com deklarerat ett politiskt uttalande från varje år för att vara ”Årets lögn” – ”Lie of the Year”.
2009
”Årets lögn” blev Sarah Palins påstående att Patientens skydd- och kostnads- försäkringslag 2009 skulle leda till regerings-”dödspaneler” som skulle diktera vilka typer av patienter som skulle få behandling. [12]
2010
Påståendet bland vissa motståndare angående Patientens skydd- och kostnads- försäkringslag att det representerade ett ”statligt övertagande av hälso- och sjukvård”. PolitiFact.com hävdade att detta inte var fallet, eftersom all hälso- och sjukvård och försäkring skulle förbli i händerna på privata företag. [13]
2011
Ett uttalande från Demokratiska Congressional Campaign Committee (DCCC) att ett förslag till 2011 års budget från kongressledamoten Paul Ryan, med titeln Vägen till välstånd fick till effekt att ”Republikaner röstade för att avsluta Medicare ”. [14] Politi fastställde att, även om den republikanska motplanen skulle göra väsentliga förändringar i Medicare, skulle det inte avsluta det. Politi hade ursprungligen märkt nio liknande uttalanden som ”genuint falska” eller ”tomma hot” sedan april 2011. [15]
2012
Den republikanska presidentkandidaten Mitt Romneys påstående att president Obama ”sålde Chrysler till italienare som kommer att bygga Jeepar i Kina” på bekostnad av amerikanska jobb. [16] (”italienare” i citatet hänvisade till Fiat, som hade köpt en majoritetsandel av Chrysler under 2011 efter att den amerikanska regeringen genomfört en räddningsaktion av Chrysler.) [17]
Politifacts betygsatte påståendet som ”Pants on Fire” i oktober. [18]
Politifacts bedömningen bygger på en talesman från Chrysler som klargjorde att: ”Jeep har inte för avsikt att flytta produktionen av sina jeep modeller från Nordamerika till Kina.” [16]
Under 2016 sattes 96,7 procent, av jeepar som säljs i USA, ihop i USA [19] med ungefär 70 procent nordamerikanska delar. Fordon med flest nordamerikanska delar innehåll ligger på 75%. [20]
2013
President Barack Obamas löfte att ”Om du gillar din hälsovårdplan, kan du behålla den”. [21] Som bevis, hänvisar Politifact.com till 4 miljoner avbokningsbrev till amerikanska sjukförsäkringskonsumenter.Politifact.com noterade också att i en online-enkät, att läsare var överväldigande överens om den låga betygsgraderingen. [21]
2014
”Överdrifter om Ebola”, med hänvisning till 16 separata uttalanden av olika kommentatorer och politiker om ebolaviruset är ”lätt att få, att illegala invandrare kan bära viruset över den södra gränsen, att det var en del av en ”regerings- eller organisationskonspiration”. Dessa påståenden spreds mitt i av ebolavirusets epidemi i Västafrika när fyra fall diagnostiserades i USA hos resenärer från Västafrika och sjuksköterskor som behandlade dem.Politifact skrev, ”De påståenden – var alla fel – och förvrängde debatten om ett allvarligt folkhälsoproblem”. [22]
2015
Årets lögn blev Donald Trump som ”Årets lögnare” med ”olika uttalanden” från den republikanska presidentkandidaten.Politifact.com fann att 76% av Trumps uttalanden var ”Mestadels falska”, ”falska” eller ”ren lögn”. Uttalanden som graderades ”Pants on fire-Tomma hot” inkluderade hans påstående om att den mexikanska regeringen sänder ”dåliga människor över” gränsen till USA, och hans påstående att han såg ”tusentals” människor som hejade på under kollapsen av World Trade Center den 9/11. [23]
2016
Årets lögn 2016 var ”Pizzagate konspirationsteori” och andra fabricerade lögner. [24]
Näthatet riktar sig ofta mot enskild person men kan också rikta sig mot grupp och kultur. Det kan ha olika motiv och upphov. Det kan utföras av en enskild eller en grupp sammansvurna med intoleransen som gemensam nämnare.
Förutsättningen för näthat är tillgång till media och internet antingen via dator, läsplatta eller mobil. Näthatet kan således komma till uttryck via mail, sociala forum, blogg och även sms. Det kan även spridas via TV och radio.
Begreppsvärld
Osakliga och orimliga påståenden blandas med invektiv. Det handlar om illvilja förpackad på ett raljerande och förnedrande sätt. I botten således en önskan om att trycka dit eller hänga ut någon man tycker illa om eller en grupp man avskyr. Vid personlig mail/smskontakt handlar det om att skrämmas och komma under skinnet på den man attackerar. När det gäller offentligt hat på bloggar och forum är avsikten att minska förtroendet, sänka statusen och tillintetgöra personen/gruppen inför andra.
Personangrepp [ref 1]
Vanligtvis används nedsättande könsord, kränkande tillmälen, ogrundade anklagelser, fabricerade påståenden, halvsanningar och rena lögner, anklagelser om bedrägeri och bluff, skvaller och ryktesspridning.
Näthatarprofil
En analys av dem som står för hot- och hatinlägg på nätet tydliggör en profil.
Näthataren klarar inte av att uppmärksamma eller identifiera sig med andras känslor och behov.
Näthataren har dålig självinsikt och oförmåga att hantera kritik.
Näthataren tål inte oliktänkande och anser sig stå över andra och deras värld.
Näthataren är arrogant i sitt beteende, i sina attityder och i sina omdömen om andra.
Näthataren är avundsjuk på andra och omvandlar det till att störa och förstöra för dem som har det man själv saknar.
Näthataren vägrar acceptera oönskade fakta och kallar andra för lögnare och bedragare.
Näthatare har ett behov av att förminska andra, deras relationer och vad de gör. Man kan säga att Jantelagen präglar näthataren.
Associerade uttryck
Stalking, (nätstalking), näthuliganism och mobbning kan ha samma källa och samma profil. Även kränkande klotter, event med hån som utgångspunkt, oprovocerat våld, skolskjutning och viss terrorism kan diskuteras om de i grund och botten baseras på motsvarande förakt, avund och hat.
Organiserat näthat
Opinionsbildande föreningar och politiska partier med starka åsikter har anklagats för att bedriva näthat mot oliktänkande, vilket sprids på tillhörande eller associerade forum och bloggar (ofta anonyma) och via webb-TV samt webbradiokanaler.
Juridik
Anmälan kan göras för förtal, ärekränkning, ryktesspridning, olaga hot, uppvigling, stalking, fridsbrott, upphovsrättsbrott.
En särskilt utsatt grupp tycks vara journalister.
Undersökning: 4 av 10 journalister utsatta för näthat [Referens 2]
Eventuellt ska en ny myndighet bildas [Referens 3]
”Läkaren som vägrade ge upp” är en dokumentärfilm om Dr Erik Enby av filmaren Börje Peratt med premiär den 24 maj 2016, Bio Victor, Filmhuset i Stockholm. Filmen har under 2019 inbjudits till ett flertal filmfestivaler och fram till maj 2020 vunnit sex priser.
Filmen handlar om Göteborgsläkaren Erik Enby och hans ungdomskärlek Gunnel Enby som fick polio, 16 år gammal. Han bestämde sig för att bli läkare och forska på sjukdomens orsak. Han fann en naturmetod att hjälpa även svårt sjuka och har behandlat ca 40 000 patienter. Här ställs frågor om varför han har stoppats och av vilka.
Historik
Journalisten Ulla Premmert tog initiativ till att förmå Börje Peratt bli intresserad av projektet. Peratt sökte information och startade en Wikipediaartikel för att se om den kunde visa på ett intresse för Erik Enby. Peratts motiv att göra filmen stärktes enligt Peratt då artikeln deleatades av Wikipediaguerillan/ VoF. En nystart av en Wikipediaartikel säkrades sedan på Vetapedia. Detta låg till grund för att blockera Peratt från Wikipedia och det blev enligt Peratt avgörande för att ta beslut att göra dokumentären.
Genomförande
Börje Peratt som står för alla intervjuer och är filmens berättare, ville inledningsvis först av allt intervjua Erik Enbys kritiker för att få en bild av vad denna kritik stod för.
Dan Larhammar avstod intervju med motiveringen att filmen skulle vara vinklad dock innan den ens hade börjat produceras. Hans motivering till sitt avståndstagande var, enligt hans artikel upplagd på VoF 20 juli 2015, att Peratt gjort artiklar om homeopati. I själva verket hade Peratt kontaktat Larhammar för att få reda på hur ett event i Almedalen var upplagt där Fuglesang skulle ”ta självmord med homeopatiskt sömnmedel”. Peratt redogör i den publicerade mailväxlingen med Larhammar för att han inte kan det medicinska området och inte kan ta ställning till eventuella resultat av sådan medicin utan vill veta den vetenskapliga designen bakom eventet. Det visar sig inte finnas någon sådan utan det är ett ”rent spektakel som slutar med att Fuglesang sluddrar i TV”, något som Peratt m fl har redogjort för i artiklar. [1]
Peratt undersöker inför filmens genomförande vad som driver Larhammars deltagande i mediedrevet riktat mot Erik Enby. Slutsatsen, i filmiska termer, leder fram till att Larhammar är antagonisten eller rent av skurken.
Peratt menar att Larhammar i stort sett är den som först anonymt initierat förtalen mot Enby med starten av en tråd den 7 dec 2005 på VoFs forum kallad ”Kvacksalvaren Erik Enby”. Samma dag kommer två artiklar i Expressen där Larhammar går till attack mot Enby. Indicierna för att det är samma person eller på initiativ av Larhammar är så starka att det utesluter ett slumpmässigt sammanhang.
Under sitt ordförandeskap för VoF ser Larhammar till att premiera Robert Aschberg som Årets folkbildare. Året därpå genomför Aschberg i TV3 programmet Insider (6 april 2006) ”ett frontalangrepp” mot Erik Enby där man använder sig av en falsk patient och dold kamera för att ”avslöja” Enby. Detta är också ett samordnat mediedrev med Expressen som motor. 22 juni 2006 kan man i GT/Expressen läsa artikeln med rubriken Socialstyrelsen: Dra in Erik Enbys läkarlegitimation. Det leder till att HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd) deslegitimerar Enby dvs tar läkarlegitimationen från Enby. Det är enligt professor Per-Arne Öckerman ett justitiemord, ett bevis på att svenska myndigheter sätter sig över lagen, ”en bananrepulik i juridiken”. Där man använder sig av mantrat ”vetenskap och beprövad erfarenhet” som om det vore en lag för myndighetsutövning vilket det inte är.
Det är den enskilde yrkesutövaren själv som avgör om handlandet i en given situation står i överensstämmelse med ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Socialstyrelsen och HSAN (och sedermera IVO) har följaktligen förvandlat begreppet till en lag som man anser sig ha rätt att styra över och använder sig av ”experter” för att bestämma om andra håller sig inom denna ”lag”. [Se Kommentar]
Under kommande år publicerar särskilt GT/Expressen och reporter Patrik Micu, regelbundet nedgörande artiklar med kränkande rubriker som fuskläkare, farligaste läkare, kvacksalvare etc, riktade mot Enby och Expressen använder sig under kommande tio åren av närmare 20 reportrar/journalister för dessa drev. Terminologin är Larhammars. Utomstående anmäler artiklarna till PO och PON (Pressens Opinionsnämnd). Texterna kritiseras för att de saknar källgranskning, sprider lögner och med en journalistik som är grovt oetisk. Ett exempel på det är då Expressen lägger upp en artikel om en läkare som fällts för våldtäkt på en nedsövd patient och intill bilden av honom sätter en bild på Enby under rubriken ”Sveriges farligaste läkare”. Enby har bevisligen inget med artikeln att göra. PON lämnar anmälan utan åtgärd. (En nidversion av Expressen kallad hEXPRocESSEN plagierar den oetiska metoden. Detta omnämns inte i filmen.)
När Enby på uppmaning av ca 4000 underskrifter, som anser att Enby ska få tillbaka sin licens, gör en sådan ansökan initierar hans motståndare (Larhammar) ett radioprogram i ”Kropp och själ” (1 april 2014).
Programmet används ändå för att starta en förundersökning till åtal mot Erik Enby. Peratt avslöjar att även programmet bygger på förtal och lögn där han i en intervju granskar chefsjuristen Anders Alexanderson IVO (Institutionen för vård och omsorg) och beskriver hur Gunnar Moa avdelningschef på IVO, har förberett denna anmälan innan programmet. Men Alexandersson motiverar anmälan med det som kommer fram i programmet. Åklagaren Per Udén startar en förundersökning som emanerar i en husrannsakan hemma hos familjen Enby där fyra poliser före julen 2014 tar Enbys dator, patientkalender och patientkort och sedan bedriver ytterligare en åtta månader lång undersökning med förhör av Enbys patienter. Peratt gör en rekonstruktion av denna husrannsakan och lägger upp den på Youtube.
Peratt intervjuar åklagaren Per Udén om orsaken till och resultaten av förundersökning där Udén avfärdar alla frågor, vilket också spelas in och ingår i filmen. Några veckor efter detta läggs förundersökningen ned.
Peratt gör telefonintervjuer med programledare för Kropp och Själ, Ulrika Hjalmarson Neideman anställd av produktionsbolaget FILT. Hon vill inte vara med i dokumentären men får ändå utstå Peratts rannsakan och det tydliggörs att hon inte gör nödvändig källgranskning av de påståenden som läggs fram i programmet. Även Läkarförbundets tidigare ordförande Eva Nilsson Bågenholm får utstå en liknande oönskad intervju där det visar sig att hon uttalat sig i TV-programmet Insider och i Expressen om att man bör dra Enbys legitimation samtidigt som hon säger sig inte ha alla fakta. Detta står ordagrant i Cancerfondens tidning Rädda Livet nr 3-09, 7 okt 2009, av JENS EKELUND: Läkarförbundet ordförande EVA NILSSON BÅGENHOLM ger inte mycket för Enbys metoder.
Mened och lögner
Peratt undersöker vad som ligger bakom den fällande dom som leder till deslegitimeringen och finner av dokumenten att skälen inte håller juridiskt och att den mest avgörande anklagelsen bygger på mened. De som står för detta är dels en väninna vars brev (”vittneserklärung”) till Socialstyrelsen bevisligen innehåller felaktigheter som hon svär är sanna och en anhörig till samme patient som enligt den anhörige är ansvarig för vållande till sin dotters död. Trots att denne anhörig senare tillstår att dottern inte avlidit av cancer (1 år efter ett besök hos Enby) utan av självmord.
Rekonstruktioner
Ett antal scener är rekonstruerade för att kunna återge skeenden som är av nyckelbetydelser. Det är inledningsvis då Gunnel och Erik som tonåringar möter varandra för första gången och då Gunnel sedan får polio. Josefin Karlsson spelar ung Gunnel och Börje Lundborg agerar hennes pappa. Nästa nyckelscen är kontroversen med överläkare Ragnar Hultborn på Jubileumskliniken vid Sahlgrenska sjukhuset 1983. I den rekonstruktionen görs två versioner där skådespelarna Pontus Olgrim gestaltar en ung Erik Enby och Mats Wängelin agerar som ung Ragnar Hultborn. Den sista rekonstruktionen är husrannsakan där Anna Hallgren spelar Gunnels assistent och Gustav Santesson polisledare.
Intervjuade
Antagonister: Professor Mats Wahlberg KI, Docent Ragnar Hultborn Jubileumskliniken Sahlgrenska sjukhuset. Tillfrågade som avböjt: Dan Larhammar och senare även Robert Aschberg som först tackat ja. Avdelningschef för IVO och ansvarig för anmälan av Enby heter Gunnar Moa, han gör sig enligt Peratt oåtkomlig för intervju.
Journalistiskt och vetenskapligt perspektiv: Journalist, kulturchef, chefredaktör och publicist Karl Beijbom
Juridiskt och vetenskapligt perspektiv: Professor Per-Arne Öckerman
Patienter:Siv Wernborg (också medhjälpare till research och crowdfunding) Viola Janson (också medhjälpare till dokumentation av andra patienter), Carina Udd, Roberto Vargas
Budget
Filmen är crowdfunded och målbudgeten 150 000 överskreds och gav ca 164 000. Samtidigt var den planerad för en 45-50 minuters dokumentär och det blev istället en långfilmsdokumentär på 1 timme och 52 minuter.
Produktion
Manus AV-produktion AB är ansvarig för produktionen, inspelning och teknik.
Föreningen Humanism & Kunskap har i samverkan med Föreningen Kulturnätet medverkat för att genomföra crowdfunding och sprida information. Studiefrämjandet har supportat evenemang.
Fotografer:
Lars Af Sillén
Hans Welin
Börje Peratt
Joel Sundqvist, steadycam
Lokalansvarig Göteborg:
Anna Hallgren, dessutom casting och medverkan i scenen Husrannsakan.
Postproduktion:
Anders Dahl
Grafisk design och poster:
Kim Peratt
Musik:
Kim Peratt
Distribution
Filmen sprids först via biografer. Efter Stockholmspremiären 24 maj följer Göteborgspremiär 2 juni 2016. Filmen är finansierad av folket och meningen är att den också ska spridas av folket. Se visningar.
Kommentar
Myndigheter som Socialstyrelsen och HSAN (och sedermera IVO) tar sig rätten att utifrån missbruk av Hälso och sjukvårdslagen (1982:763) bestraffa dem som man anser gör bruk av ”irrläror”. Nämnda myndigheter har i strid mot Lissabonfördraget (EU), demokratiska principer om rättssäkerhet och även i strid mot FNs mänskliga rättigheter undanröjt lagens ursprungliga mening och eliminerat enskilda personers ”vetenskap och beprövade erfarenhet”.
Rättsstatsprincipen innebär att ingen får stå över eller under lagen, att staten är skyldig att följa gällande rätt och att det finns garantier mot missbruk av statsmakten.
När det gäller Enby handlar det om, vid tillfället för deslegitimeringen av Enby, 30 års systematiserad forskning och behandling. Det är ur vetenskaplig synpunkt tillräcklig empiri för att råda under begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. 2]
Evidensbaserad journalistik är baserad på korrekta fakta, relevans och proportioner snarare än allmänt tyckande, vinklingar, faktaförvrängningar och hittepå.
Journalister som arbetar med evidensbaserad journalistik är noggranna med att kontrollera fakta, referenser och trovärdigheten hos källor.
Besläktat med evidensbaserad journalistik
Evidensbaserad journalistik står mycket nära god undersökande journalistik (även kallat granskande journalistik eller grävande journalistik). Den raka motsatsen till evidensbaserad journalistik är förslagsvis skvallerjournalistik som enbart baseras på anekdoter, rykten och hörsägen utan kontroll om det finns fakta bakom påståenden.
Evidensbaserad journalistik skiljer sig från vetenskapsjournalistik som endast är en inriktning på ämne dvs mot vetenskap och nyheter inom vetenskap. De brukar oftast vara populärvetenskaplig snarare än fackvetenskaplig. Besläktat med vetenskapsjournalistik är vetenskaplig publicering som handlar om publikation av forskningresultat.
Vetamera 