Neofascism – Nyfascism

Neofascism, fascistinspirerad politisk rörelse som uppstod i Europa decennierna efter fascismens nederlag under andra världskriget.

Liksom tidigare fascistiska rörelser innebär neofascism extrem nationalism, motståndare till liberal individualism, attack mot marxistiska och andra vänsterideologier, hyllar rasism och främlingsfientliga övergrepp och främjar populistiska högerextrema ideologiska och politiska inriktningar. I motsats till ursprungsfascisterna har emellertid neofascister flyttat rasistproblematiken från vänster och judar till icke-europeiska invandrare och särskilt muslimer. Man framhärdar inte militär erövring av andra stater utan gör stora ansträngningar för att framstå som demokratiska och ”mainstream”. National Front i Frankrike leddes fram till 2011 av Jean-Marie Le Pen och senare av sin dotter, Marine Le Pen, och Liberal-Demokratiska Partiet i Ryssland, som leddes av Vladimir Zhirinovsky, benämns ofta som neofascistiska.

Fastän fascismen i stor utsträckning diskrediterades i Europa i slutet av andra världskriget grundades fascistinspirerade rörelser i flera europeiska länder i slutet av 1940-talet. Liknande grupper skapades också utanför Europa, främst i Latinamerika, Mellanöstern och Sydafrika. I likhet med sina fascistiska föregångare föreslog de tidiga ”neofascisterna” militant nationalism och auktoritära värderingar och porträtterade sig som beskyddare av traditionell nationell kultur och religion och förhärligade våld och militärt hjältemod.

Neofascistiska partier skiljer sig dock från tidigare fascistiska rörelser i flera viktiga avseenden, många av dem har att göra med de djupa politiska, ekonomiska och sociala förändringarna som ägde rum i Europa under de första decennierna efter krigets slut. Emedan fascisterna anklagade bolsjevikernas, liberalerna och judarna för landets problem kom neofascisters att fokusera på folk från Mellanöstern och icke-europeiska invandrare från Asien och Afrika. Istället för ”lebensraum” kämpade de för ”stadsutrymme”, som i Tyskland innebar konflikter över statligt subventionerade bostäder tillägnade invandrare. Med ökande urbanisering kom också ett skifte i valbaserna för fascistorienterade rörelser och betydelsen av lantlig romantik (”blod och jord”) försvann ur neofascistisk politisk retorik. Slutligen minskade den gradvisa acceptansen bland västeuropeiska myndigheter och man krävde att neofascistpartier skulle göra en insats för att visa sig som demokratisk och ”mainstream”. Några neofascister inkluderade även ord som ”demokratiska” och ”Liberal” i namngivningen av deras rörelser. De flesta neofascister övergav de tidigare fascistiska partiernas yttre tecken, såsom paramilitära uniformer och romerska saluter, och många uttryckte sig fördömande av fascistisk politik eller förnekade att deras partier var fascistiska.

Notera denna omvandling, 1996 varnade Roger Eatwell:

”Akta dig för män och kvinnor som bär smarta italienska kostymer: färgen är nu grå, materialet är skuren för att passa tiden, men målet är fortfarande makt. … Fascism är på rörelse igen, även om dess mest sofistikerade former har lärt sig att klä sig för att passa tiden.

På liknande sätt beskrev historikern Richard Wolin dessa rörelser som ”design-fascism ”. [1]

Utveckling efter år 2000

Under 2000-talet har höger och neofascistiska rörelser i Västeuropa ökat i popularitet delvis på grund av en stor tillströmning av muslimska invandrare och genom fortsatt ilska mot Europeiska unionen (EU) i Storbritannien. I Tyskland vann 2017 det högerextrema partiet ”Alternativ för Tyskland” (Alternativ für Deutschland; AfD), som hade antagit en öppen anti-islamisk plattform, nästan 13 procent i riksdagsvalet och det följande året blev man det näst mest populära politiska partiet i Tyskland, efter kristdemokraterna.

Samtidigt ledde en våg av högerpopulism i USA 2016 till det oväntade valet av den republikanska presidentkandidaten Donald J. Trumps. Hans kampanj riktade ett fientligt fokus mot muslimska och mexikanska invandrare. Trump lovade att avbryta invandring från muslimska länder på grund av hotet om terrorism; Att bygga en mur längs landets södra gräns för att förhindra illegal invandring av mexikaner och att utvisa alla 11 miljoner papperslösa invandrare i landet, varav majoriteten var från Latinamerika. Bland Trumps anhängare var vita supremacister (Altright) – Ku Klux Klan-självbeskrivna såsom ”vita nationalister”, och neo-nazister, ingen av dessa mötte något motstånd eller kritik från Trump tvärtom han twittrade med symboler som visade att han stod på deras sida. [2] Faktum är att medlemmarna i dessa grupper blev mer utåtriktade när Trumps kampanj fick fart och framför allt efter valet i november, med viss rättfärdigad tro att deras idéer äntligen fick en plats inom den ordinarie politiska diskursen. I omedelbar efterdyning av Trumps val och under det första åren av hans presidentskap rapporterades kraftigt ökade hatbrott mot minoriteter, inklusive Latinamerikaner, Muslimer och judar.

Efter slutet av andra världskriget hade fascismens ledare antagit olika termer för att beskriva sig som ”inte alls fascistiska eller neofascistiska,” men som visade egenskaper från historiska fascistiska rörelser och regimer. Bland de etiketter som tillämpades om dem blev ”kvasi-fascistiska”, ”proto-fascistiska”, ”semi-fascistiska” och ”gräns-fascistiska”. Forskare var överens om att Trump själv sannolikt inte var en fascist eller neofascist. Ändå var Trump utan tvekan en gränsfascist, i den mån som hans beteende och attityder liknade de historiska fascistiska ledarnas i vissa avseenden. Dessa likheter innefattade förakt för demokratiska värderingar och rättsstatsprincipen, demagogi, appellerande till rasism, kvinnoförakt, incitament till mobbing och våld, attacker på pressens legitimitet och etablerade institutioner och exploatering av offer för syndabockretorik. Länk

Sverige
Nordiska Motståndsrörelsen (NMR), förbjuden i Finland, är en uttalad nazistisk rörelse med också neofascistisk profil. [3]

Sverigedemokraterna har kritiserats för en fascistisk bakgrund. Forskning och Framsteg har intervjuat forskare inom ämnen som statsvetenskap, sociologi och historia och ställt följande fråga: I debatten kallas ibland Sverigedemokraterna för fascister/nyfascister. Är det en rimlig benämning – eller finns det bättre? Den sammanvävda slutsatsen menar att SD inte är fascistiskt även om de i vissa sammanhang anses befinna sig i gränslandet. Ett utsnitt av dessa intervjuer nedan: [4]

– SD är i mina ögon ett nationalistiskt, främlingsfientligt och rasistiskt parti, men till skillnad från fascistpartier har partiet inte antytt annat än att de vill verka inom demokratins ram, med demokratiska metoder (Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet)

– Enligt min uppfattning finns det inte fog för att kalla SD något som innefattar fascism. Partiets program har inte ett innehåll som är förenligt med något så när stringenta definitioner av fascism. (Anders Widfeldt, som är statsvetare vid University of Aberdeen och forskar om högerextrema rörelser i Europa)

Heléne Lööw, docent i historia vid Uppsala universitet, är expert på högerextremism. Hon har bland annat skrivit böckerna Hakkorset och Wasakärven, Nazismen i Sverige och Med sökarljuset på vitmaktrörelsen. – ”SD är enligt min uppfattning en ideologisk blandform av en rad olika strömningar som tillsammans skapade SD. En del är fascister, via Nysvenska rörelsen, en del är högerradikala via Sveriges Nationella Förbund. Så vi har en ärkereaktionär strömning, samt populister i form av alla de lokala och regionala populistpartier som de åt upp under 1990-talet. Dessutom finns en ursprunglig gren som kom från besvikna avhoppare från S och C och slutligen senare avhoppade från KD och M. Dessa skapade något vi egentligen inte har en bra term för ännu, menar Heléne Lööw.

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, är kritisk till fascismetiketten: – ”Nej, fascister är inte en rimlig benämning. Det är bättre att beskriva partiet som främlingsfientligt, nationalistiskt, konservativt och populistiskt.”

Andreas Johansson Heinö, statsvetare vid Göteborgs universitet, författare till boken Gillar vi olika? och expert på högerextrema partier:
– ”Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti, inte ett fascistiskt. Det är oseriöst att låtsas som om nationalism och fascism är synonymer. Det är olyckligt om betydelsen av begrepp som fascism och rasism devalveras. Menar man allvar med att Sverigedemokraterna är ett nyfascistiskt parti – och därmed per definition ett hot mot demokratin i Sverige – borde den logiska följden vara att det blir Säpos, inte de övriga partiernas, uppdrag att bekämpa dem.” [4]

Källor och referenser

1) Neofascism-The postwar period to the end of the 20th century Länk
2) Extremhögern – Trump – Tjänarinnans berättelse Länk
3) Finland förbjuder Nordiska Motståndsrörelsen! Humanism & Kunskap Länk
4) Fascister eller inte – vad anser forskarna?. Forskning & Framsteg Länk

Annonser

Rädslans kultur

Den amerikanska sociologen Barry Glassner, menade att rädslakulturen (eller klimat av rädsla) innebär konceptet att förstärka rädsla hos allmänheten för att uppnå politisk makt eller dominera medarbetare och skrämma till lydnad genom känslomässig påverkan, förstärkning av fördomar och tvinga fram accepterande av förhållanden och beteenden som leder till att individen anpassar sig till övergrepp och underordnar sig maktmissbruk.

”Rädslans kultur” har i sådana sammanhang en auktoritär struktur och omfattas av ickehumanistiska värderingar med avsikten att förminska människors frihet, utestänga medmänsklighet och förhindra medborgerliga rättigheter. Det kan leda till mer eller mindre omänskliga förhållanden som undergräver både trygghet, samhälle och demokratin. [1]

Auktoritära förhållande gäller även så kallade ”hederskulturer” som tvingar särskilt kvinnor att efterleva stränga regler för att inte bestraffas och även dödas om de anses bryta mot oskrivna hederslagar.  [2]

Det förekommer också en diskussion om en rädslans kultur som kan drabba journalister och politiker som leder till en ”Tystnadens kultur” och där yttrandefriheten beslås med rädsla för att uttrycka sin mening. Se debattartikel [3]

I vissa fall kan särskilda områden få uttryck för rädslans kultur som beror på koncentration av minoriteter eller grupper av människor med uttalade sociala problem och där både den fysiska och sociala miljön kan tvinga föräldrar från att släppa ut sina barn. [4]

Referenser

1) Petty tyranny in organizations, Ashforth, Blake, Human Relations, Vol. 47, No. 7, 755–778 (1994)

2) Hedersrelaterat våld och förtryck – Kriminalvården PDF

3) En rädslans kultur, om zebrafolket Länk

4) Fridell, Andreas ; Gansmark, Fredrik  (2016) Rädslans kultur: En empirisk studie gällande barns självständiga utomhusvistelse, studie

De Galna Mödrarna

Madres de Plaza de Mayo junto a ATE en la Marcha Federal de 2016 en Argentina. Public Domain CC BY-SA 4.0

De galna mödrarna,[1] är smeknamnet för argentinska mammor som under militärdiktaturen (1976-1983) började samlas på Plaza de Mayo i Buenos Aires, Argentina, och skramlade med kastrullock för att protestera mot den argentinska diktaturens bortförande av deras barn och om möjligt att få information om deras öde. [2] Dessa mammor kallades också ”Madres de la Plaza de Mayo” (spanska för Mödrarna av Plaza de Mayo) och de bildade efterhand en förening för att kunna organisera eftersökningen av sina barn och även att ställa ansvariga för bortföranden till svars. Deras kamp ledde till att man lyckades få fram fakta och bevis för vad som hänt flera av dessa försvunna barn. [3]

Motivet för militären var att krossa en vänsterrörelse och påstådda kommunister men i själva verket kunde vem som helst fängslas, torteras och dödas bara man hade den minsta koppling till något oppositionell aktivist och på så sätt försvann även frisörer, butiksbiträden som sålt ett bröd till en aktivist osv.

Många av militären kidnappade och torterade människor avrättades. Bland vidrigheterna över dessa tillvägagångssätt finns militär som erkänt hur man transporterade kidnappade ut över havet i flygplan. Väl en bit ut i havet slängdes de kidnappade i vattnet chanslösa att rädda sig. Link. Det viktigaste för förövarna var att spåren efter dem försvann. Den 16-åriga svenskan Dagmar Hagelin var en som försvann. Link Mödrarna av Plaza de Mayo hade också gravida döttrar som förts bort. [4] Efterföljande polisundersökningar visar att militären lät havande kvinnor vara kvar i fångenskap tills de fött sina barn. Väl efter födseln avrättades kvinnorna. Barnen adopterades bort till ”dugliga” familjer. Närmare 500 barn anses vara ”stulna” från denna tid. Link

I början av 1984 började rättsmedicinska undersökningsgrupper att använda DNA-testning för att identifiera hittade kroppar av ”försvunna”.

Regeringen genomförde en nationell kommission för att samla vittnesmål om de ”försvunna” och hörde hundratals vittnen. År 1985 inleddes åtal mot män som anklagades för brott där flera höga militära officerare åtalades och dömdes. Militären hotade då med en kupp för att förhindra utvidgningen av åtal.
År 1986 fick kongressen genom en lag om den ”slutgiltiga punkten” – ”Ley de Punto Final”, som temporärt förhindrade åtal. Men år 2003 upphävde kongressen lagarna, och år 2005 förklarade den argentinska högsta domstolen Ley de Punto Final icke författningsenliga. Åtal mot krigsförbrytelser återupptogs. Tidigare höga militära och säkerhetsansvariga har åklagats och dömts i nya fall. Bland åtalspunkterna är de stulna nyfödda från de försvunna döttrarna. Den mest framträdande som 2006 åtalades för mord, tortyr och kidnapping var Miguel Etchecolatz. De flesta av Junta-medlemmarna fängslades för brott mot mänskligheten.

Latinamerika har en tragisk historia av brott mot mänskliga rättigheter som efter ”det smutsiga kriget” i Argentina uppmärksammats i forskning och vetenskapliga studier. [5]

Referenser

  1. [1]. Denver University, Case Specific Briefing Paper, ”Mothers of the Plaza de Mayo: First Responders for Human Rights”, 2011. Accessed: May 4, 2015.
  2. [2]. ”Purdue University Press”, article, ”Textual Strategies to Resist Disappearance and the Mothers of Plaza de Mayo”, 2007. Accessed: May 4, 2015.
  3. [3]. ”Gariwo”, article, ”Azucena Villaflor: A Mother of the Plaza de Mayo”. Accessed: May 4, 2015.
  4. Stover, Eric; Timerman, Jacobo; Talbot, Tolby (1982). ”Prisoner without a Name, Cell without a Number”. Human Rights Quarterly. 4 (2): 299. doi:10.2307/762134. ISSN 0275-0392.
  5. 1948-, Meade, Teresa A.,. A history of modern Latin America : 1800 to the present (Second ed.). Chichester, West Sussex. ISBN 9781118772485. OCLC 915135785.

 

 

Republik

Republik (av latin res publica, allmän sak) innebär i dess mest generella betydelse en stat vars politiska makt innehas av eller utgår från en statschef som företräder folket eller påstår sig göra det.

Moderna republiker grundar sig på idén att suveränitet vilar hos folket, men vem som ingår och undantas från kategorin av folket har varierat över historien. Eftersom medborgare inte styr staten själva men genom representanter kan republikerna särskiljas från direkt demokrati, även om moderna representativa demokratier kan vara republiker.

Termen republik kan också tillämpas på någon form av regering där statschefen inte är en ärftlig monark.

Historik

Före 1700-talet användes termen för vilken stat som helst, med undantag för tyranniska regimer. Härledd från det latinska uttrycket res publica (”den offentliga saken”) kan republik omfatta inte bara demokratiska stater utan också oligarkier, aristokratier och monarkier. ”Tyrannier uteslutes emellertid från denna definition, eftersom deras syfte inte är det gemensamma goda utan den privata nyttan hos en individ.”

Under 17 och 18 århundradena framträdde republikens mening utifrån det växande motståndet mot absolutistiska regimer och deras nepotistiska dynastier. Efter en serie revolutioner, från åttioårskriget (1568-1648) till den amerikanska revolutionen (1775-83) och den Franska revolutionen (1787-89)  kom termen republik att betyda en form av regering där ledaren periodiskt utses under en konstitution i motsats till ärftliga monarkier.

Trots dess demokratiska implikationer hävdades termen under 1900-talet av stater vars ledarskap i praktiken var despoter och innehade mer makt än de flesta traditionella monarker, inklusive militära diktaturer som Republiken Chile under Augusto Pinochet och totalitära regimer som Demokratiska Folkrepubliken Korea.

En republik har därför historisk inte garanterat mer eller bättre demokrati än något annat styrelseskick.

Referenser

https://www.britannica.com/topic/republic-government

Irakkriget

Irakkriget (Operation Iraqi Freedom) var en USAledd militär intervention i Irak, som inleddes den 20 mars 2003. Det officiella motivet skulle vara att Irak hade massförstörelsevapen, men påståenden om Irak som kärnvapenhotande och med kemiska förstörelsevapen kunde aldrig bevisas. Trots massiva eftersökningar.

Den mot Folkrätten olagliga invasionen genomfördes av en koalition av länder där Storbritanniens och framförallt USA:s insatser var mest omfattande. Kriget avslutades när de sista amerikanska soldaterna lämnade Irak den 18 december 2011.

Redan att hota med krig för att det eventuellt fanns förstörelsevapen i landet är otillbörligt. Att hindra FN´s arbete och sätta in egen militär är ett internationellt övergrepp. Att oprovocerat angripa en stat är kriminellt och att upprätthålla makten och utnyttja den till ekonomiska fördelar är imperialistiskt (Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, 1966).

Irakkriget är ett exempel på brott mot folkrätten. En USAledd koalition under president Bush intervenerade Irak 2003 bryter mot de folkrättsliga principerna om ett lands suveränitet. FN kan bryta mot den externa och interna suveränitetsprincipen om FN:s säkerhetsråd anser att situationen i landet utgör ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet.

FN: s generalsekreterare Kofi Annan sade i september 2004 att:
”Jag har angett att den [Irakinvasionen] inte överensstämmer med FN-stadgan. Från vår synvinkel och FN: s stadsperspektiv var det [kriget] olagligt” uttryckligen deklarerade att det USA-ledda kriget mot Irak var olagligt.[1][2][3]

Den demokratiska principen enligt Folkrätten är att eftersträva att avväpna farliga motståndare, minimera rörelseförmåga och låsa in brottslingar.

Västerlandet rättsprinciper ger alla rätt till juridiskt försvar om de åtalas. Genom USA´s och Storbritanniens agerande under Irakkriget raserades principer om mänskliga rättigheter.

Militären valde att i kallt blod avrätta även civila irakier hellre än att ta dem tillfånga och ställa dem inför rätta.

Civila som dödats av våldet under Irakkriget

The Iraq Body Count (IBC) har registrerat antalet civila dödade sedan invasionen av Irak 2003 baserat på en ”omfattande undersökning av kommersiella medier och icke-statliga rapporter, tillsammans med officiella handlingar som har släppts ut i den offentliga sfären . Rapporterna sträcker sig från specifika incidensbaserade uppgifter till siffror från sjukhus, begravningsinrättningar och andra dokumenterande datainsamlingsbyråer. ” Nuvarande IBC-siffror, till december 2010, uppskattar antalet civila dödade vid 99.151-108.234. Andra dokument visar att det totala antalet irakiska dödsfall sedan invasionen 2003 var över 150 000, varav ca 80% var civila. [4]

Antalet civila dödsfall från Irak har senare funnits vara 173 666 – 193 965.  [5]

Nürnbergrättegången efter andra världskriget fastslog principen om angriparens skuld och att alla inblandade i ett angreppskrig oprovocerat riktat mot ett annat land kunde ställas inför rätta. Möjligheten att rättsligt pröva politiker och militärer har efter detta även utvecklats inom ramen för folkrätten. Fascismens strategi är att sätta sig över demokratiska principer, humanismens och rättvisans ideal. Alldeles oavsett motiven så är Irakkriget exempel på brott mot flera konventioner och doktriner. Dessa konventioner grundade på ideal som upprättats för att förhindra ett återupprepande av den aggressionspolitik som låg bakom andra världskriget. Det moraliska, intellektuella och filosofiska förfall som uppvisades till försvar för angreppskriget öppnar för hämndaktioner. [6][7]

Referenser

  1. ”Iraq war illegal, says Annan”. BBC News. 16 September 2004.
  2. Ewen MacAskill and Julian Borger in Washington (16 September 2004). ”Iraq war was illegal and breached UN charter, says Annan”. London: Guardian.
  3. At last, a law that could have stopped Blair and Bush invading Iraq, The Guardian
  4. Krause, Keith (2017-04-01). ”Bodies count: the politics and practices of war and violent death data”. Human Remains and Violence: An Interdisciplinary Journal. 3 (1): 90–115.
  5. Hagopian, Amy; Flaxman, Abraham D.; Takaro, Tim K.; Esa Al Shatari, Sahar A.; Rajaratnam, Julie; Becker, Stan; Levin-Rector, Alison; Galway, Lindsay; Hadi Al-Yasseri, Berq J.; Weiss, William M.; Murray, Christopher J.; Burnham, Gilbert; Mills, Edward J. (October 15, 2013). ”Mortality in Iraq Associated with the 2003–2011 War and Occupation: Findings from a National Cluster Sample Survey by the University Collaborative Iraq Mortality Study”. PLoS Medicine. 10 (10): e1001533. doi:10.1371/journal.pmed.1001533. PMC 3797136. PMID 24143140.
  6. De nya axelmakternas angreppskrig mot Irak
  7. FN maktlös i irakkriget

Magna Charta

Magna Charta (enligt korrekt latin Magna Carta, ”det stora fördraget”)[1] kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna men det hade stor betydelse för alla medborgare och är ett dokument som inspirerat till idag gällande grundlagars fri- och rättighetskataloger och till konventioner om mänskliga rättigheter.

”Ingen fri man får häktas, fängslas, berövas sina rättigheter eller tillgångar eller dömas till fredlöshet eller landsflykt eller på annat sätt ofredas eller förföljas annat än efter laga dom av sina jämlikar och enligt landets lag.”[2]

Petition of Rights (1628) var ett uttryck för medborgerliga fri och rättigheter och  kom att tillsammans med Magna Charta ses som grunden till Englands parlament. I skrivelsen hävdades 4 principer:

  1. Inga skatter får åläggas utan parlamentets godkännande.
  2. Ingen undersåte får fängslas utan att orsaken anges.
  3. Inga soldater får inkvarteras hos medborgare.
  4. Krigslagar får inte användas i fredstid.

I Sverige var det Magnus Ladulås lag från 1280 Alsnö stadga som gav frälset sina första rättigheter mot kungens makt. Här stadgades även hårda straff för brott mot mötesfrid.

Se även

  • Bill of Rights
  • Alsnö stadga

Referenser

  1. ^ Lundberg, Björn, red (2012). ”Magna Charta-original värt många miljoner”. Allt om Historia (2): sid. 5. ISSN 1653-3224.
  2. ^ ”Clause 39” (på engelska). The Magna Carta Project.   ”No free man is to be arrested, or imprisoned, or disseised, or outlawed, or exiled, or in any other way ruined, nor will we go against him or send against him, except by the lawful judgment of his peers or by the law of the land.”

Brott mot mänskligheten

Brott mot mänskligheten är vedervärdiga handlingar som medvetet begås som en del av en utbredd eller systematisk attack eller enskild attack mot någon civil eller en identifierbar del av en civilbefolkning. [1] Det första åtalet för brott mot mänskligheten ägde rum vid Nürnbergprocessen.

Brott mot mänskligheten har sedan lett till åtal vid andra internationella domstolar (till exempel Internationella domstolen, Internationella krigsförbrytartribunalen för fd Jugoslavien och Internationella brottmålsdomstolen) samt i hemliga åtal. Lagen om brott mot mänskligheten har främst utvecklats inom sedvanlig internationell rätt. Brott mot mänskligheten kodifieras inte i en internationell konvention, även om det för närvarande finns en internationell ansträngning för att upprätta ett sådant fördrag som leds av initiativet för brott mot mänskligheten.

Till skillnad från krigsförbrytelser kan brott mot mänskligheten begås under fred eller krig. [1] De är inte isolerade eller sporadiska händelser, men är en del av en regeringspolitik (även om gärningsmännen inte behöver identifiera sig med den här politiken) eller som tolereras av en regering eller en myndighet. Krigsförbrytelser, mord, massakrer, dehumanisering, folkmord, etnisk rensning, deportationer, oetiskt mänskligt experiment, utomrättsliga bestraffningar, inklusive summariska avrättningar, användning av massförstörelsevapen, statlig terrorism eller statens sponsring av terrorism, dödsskvadroner, kidnappningar och tvångsförsvinnanden, militär användning av barn, otillbörlig fängelsebestraffning, slaveri, kannibalism, tortyr, våldtäkt, politisk förtryck, rasdiskriminering, religiös förföljelse och andra brott mot mänskliga rättigheter kan tillämpas i brott mot mänskligheten om de ingår i en utbredd eller systematisk praxis.

Typer av brott mot mänskligheten

De olika typerna av brott som kan utgöra brott mot mänskligheten skiljer sig åt mellan definitioner både internationellt och på hemmaplan. Isolerade omänskliga handlingar av viss natur som begåtts som en del av en utbredd eller systematisk attack kan i stället utgöra grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller – beroende på omständigheterna – krigsförbrytelser men inte klassificeras som brott mot mänskligheten. [2]

Apartheid

Den systematiska förföljelsen av en rasgrupp av en annan, som inträffade under den sydafrikanska apartheidregeringen, erkändes som ett brott mot mänskligheten av FN: s generalförsamling 1976. [3] Förenta nationernas stadga (artikel 13, 14, 15) gör generalförsamlingens åtgärder rådgivande för säkerhetsrådet. [4] När det gäller apartheid i synnerhet har FN: s generalförsamling inte gjort några fakta, och det har inte heller utförts apartheidrelaterade försök för brott mot mänskligheten.

Våldtäkt och sexuellt våld

Varken Nürnberg eller Tokyo Charters innehöll en uttrycklig bestämmelse som erkände sexuella och könsrelaterade brott som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten, även om kontrollrådslag nr 10 erkände våldtäkt som brott mot mänskligheten. I stadgan för Internationella krigsförbrytartribunalen för fd Jugoslavien och Internationella krigsförbrytartribunalen för Rwanda ingår våldtäkt som brott mot mänskligheten. Internationella brottmålsdomstolen är det första internationella instrumentet som uttryckligen innefattar olika former av sexuellt och könsbestämd brottslighet – bland annat våldtäkt, sexuellt slaveri, tvångsprostitution, tvångsgraviditet, tvångssterilisering och andra former av sexuellt våld – som både en underliggande brottslig handling mot mänskligheten och krigsbrott som begåtts i internationella och / eller icke-internationella väpnade konflikter. [5]

År 2008 antog FN: s säkerhetsråd resolution 1820 som noterade att våldtäkt och andra former av sexuellt våld kan utgöra krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten eller en konstitutiv handling med avseende på folkmord. [6]

Juridisk status för brott mot mänskligheten i internationell rätt

Till skillnad från folkmord och krigsförbrytelser, som har erkänts och förbjudits i internationell straffrätt sedan etableringen av Nürnberg principer [7] [8] har det aldrig funnits en övergripande konvention om brott mot mänskligheten [9], även om sådana brott utövas kontinuerligt över hela världen i många konflikter och kriser. [10] [11] [12] Det finns elva internationella texter som definierar brott mot mänskligheten, men de skiljer sig alla något från definitionen av dessa brott och dess rättsliga element. [13]

Under 2008 lanserades ”initiativet för brott mot mänskligheten” av professor Leila Nadya Sadat vid Whitney R. Harris World Law Institute för att ta itu med detta gap i internationell rätt. Initiativet utgör den första samordnade ansträngningen för att hantera det gap som finns i internationell strafflag genom att räkna upp en omfattande internationell konvention om brott mot mänskligheten. [14]

Den 30 juli 2013 röstade FN: s internationella rättskommission för att inkludera ämnet brott mot mänskligheten i sitt långsiktiga arbetsprogram. I juli 2014 flyttade kommissionen detta ämne till sitt aktiva arbetsprogram [15]  baserat på en rapport som framförts av Sean D. Murphy. [16] Professor Sean D. Murphy, Förenta staternas medlem i FN: s internationella rättskommission, har utsetts till den särskilda rapportören för brott mot mänskligheten.

Det finns en del debatt om vad statusen för brott mot mänskligheten enligt sedvanlig internationell rätt är. M. Cherif Bassiouni hävdar att brott mot mänskligheten är en del av jus cogens och som sådan utgör en icke-undantagen internationell rättsregel. [11]

Referenser

  1. Citerat av Guy Horton in Dying Alive – A Legal Assessment of Human Rights Violations in Burma April 2005, co-Funded by The Netherlands Ministry for Development Co-Operation. See section ”12.52 Crimes against humanity”, Page 201. He references RSICC/C, Vol. 1 p. 360Margaret M. DeGuzman,”Crimes Against Humanity” RESEARCH HANDBOOK ON INTERNATIONAL CRIMINAL LAW, Bartram S. Brown, ed., Edgar Elgar Publishing, 2011
  2. International Convention on the Suppression and Punishment of the Crime of Apartheid Archived October 11, 2009, at the Wayback Machine. dopted and opened for signature, ratification by General Assembly resolution 3068 (XXVIII) of 30 November 1973. Entry into force 18 July 1976, in accordance with article X (10)
  3. ”Charter of the United Nations” Archived April 17, 2009, at the Wayback Machine.
  4. ”ICC Prosecutor’s Policy Paper on Sexual and Gender-Based Crimes” June 2014
  5. ”SECURITY COUNCIL DEMANDS IMMEDIATE AND COMPLETE HALT TO ACTS OF SEXUAL VIOLENCE AGAINST CIVILIANS IN CONFLICT ZONES, UNANIMOUSLY ADOPTING RESOLUTION 1820 (2008)”. Un.org. Retrieved 2013-02-01.
  6. ”Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide” Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights.
  7. ”The Geneva Conventions of 1949 and their Additional Protocols” International Committee of the Red Cros
  8. Zgonec-Rožej, Miša (July 2013). ”International Criminals: Extradite or Prosecute?” (PDF). Briefing Papers. Chatham House. p. 16.
  9. ”Explained: Election Pledge on New Crimes Against Humanity Initiative” Archived 2015-09-04 at the Wayback Machine. AEGIS
  10. ”International Prosecutors Call for Convention on Crimes Against Humanity” The Jurist
  11. Richard, Goldstone (2011). ”Foreword”.
  12. M. Cherif Bassiouni,”Crimes Against Humanity” Archived 2015-03-20 at the Wayback Machine. The Crimes of War Projec
  13. Evans, Gareth, ”Crimes Against Humanity and the Responsibility to Protect” Archived January 5, 2015, at the Wayback Machine. International Crisis Group
  14. Cecilia Marcela Bailliet, ”UN International Law Commission to Elaborate New Global Convention on Crimes Against Humanity” IntLawGrrls
  15. William A. Schabas, ”International Law Commission to Work on Draft Articles on Crimes Against Humanity” PhD studies in human rights
  16. Murphy, Sean (February 2013). ”Proposal for New Topic: Crimes Against Humanity, Working Group on the Long-Term Program of Work”. International Law Commission, Sixty-fifth session. p. 2