C.G Jung benämnde mannens feminina mentala element för ”anima” och kvinnans maskulina mentala element för ”animus”.[1] Orden betyder själ eller ande. Enligt Jung är animus kvinnans manliga komponent av sin själ och anima är mannens kvinnliga komponent för sin själ”.[2][3]
Animus är de manliga aspekterna i kvinnan. Anima är på motsvarande sätt de kvinnliga aspekterna i mannens själ. Detta gör det möjligt för oss att uttrycka oss på olika sätt, att vara både mjuka och hårda om man så vill. I symbolen för teatern har vi den glada masken och den ledsna masken. Den som får bekräftelse och den som blir ratad. Här finns svaret på människans kluvenhet. Vi vill älska och känna kärlek och vi visar medkänsla på olika sätt. Samtidigt finns här avunden över att andra får uppmärksamhet och svartsjukan då man upplever sig övergiven och ratad. [4]
Det medvetnas identitet (eller inställning) kompenseras av det omedvetna.[5] Män som identifierar sig med sin maskulina sida tenderar att ha ett feminint färgat omedvetet, och kvinnor ett maskulint.[6] Det feminina respektive maskulina elementet eller ”kontrasexuella komplexet”[7] personifieras i drömmar, men också i andra intuitiva eller ”omedvetna” uttryck som i visioner och konst.[5] ”Mannens inre kvinna” respektive ”kvinnans inre man”, är färgade av ens erfarenheter av mor respektive far,[6] och tenderar att projiceras, på människor av motsatt kön särskilt i emotionella reaktioner som förälskelse.[8]
Referenser
1. Sharp, Daryl (1993). Jungiansk ordbok. Centrum för jungiansk psykologi. Libris 7598381. ISBN 91-7075-049-1, s. 17ff
2. Jung, C. G.; Ahlberg, A. (1993). Valda skrifter Psykologiska typer. Natur och kultur. Libris 1700495. ISBN 9127033570 s. 195ff — ”…den inre inställningen betecknar jag som ‘anima’, som ‘själ’.”
3. Jung, Carl Gustav (1995). McGuire, William. red. Dream Analysis Part 1 – Notes of the Seminar given in 1928-1930. sid. 52. ””I have chosen to use the word anima to avoid all the trouble with the meaning of ‘soul’.””
4. Peratt, Börje (2011) Succébo sid 100
5. Jung 1993, s. 169–171
6. Jung, C. G. (2000). Aion. Natur och Kultur. sid. 30ff. ISBN 9127057852
7. Sharp 1993, s. 25
8. Jung, Carl Gustav (1981). Archetypes and the Collective Unconscious. Princeton University Press. sid. par. 141. ISBN 0691018332
Vetamera 