Självet är i Carl Gustav Jungs mening psykets reglerande centrum och samtidigt personlighetens helhet.[1] (När ordet används i denna mening skrivs det vanligtvis med stor begynnelsebokstav, för att särskilja det från ordet ”själv” i allmänhet.[2]) Det är ”arketypen för helhet”,[1] och som arketyp är begreppet enligt Jung ”bara potentiellt empiriskt och i viss mån ett antagande”.[3] I drömmar och motsvarande omedvetna uttryck framträder Självet som exempelvis en vis gammal man, en stjärna eller som helhetssymboler (cirkel och fyrkant, etc.).[3] En central del av individuationsprocessen är att upprätta en relation mellan jaget (medvetandet) och Självet; i viss mening kan man säga att det är individuationsprocessen.[4] Så länge en människa är omedveten om sin inre dynamik tenderar hon att vara i händerna på den.[5] Omedvetna komponenter som anima/animus, skuggan och Självet utgör en komplexitet,[6] och ”differentiering” blir nödvändig för att sortera ut innehållet och upprätta en medveten relation till de inre komponenterna,[7] som på sätt och vis alla är uttryck för Självet.[8] Enligt den inflytelserike jungianen Edward Edinger kan alla psykologiska problem med alienation (yttre och inre) hänföras till förlorad kontakt med denna inre, ordnande princip.[8] Först när kontakten mellan jaget och Självet återupprättas kan individuationen fortskrida, vilket ”helar” personen (i dubbel bemärkelse, dvs. även gör den mer ”hel”[9]) och skänker en känsla av mening till tillvaron.[10]
Referenser
1) Sharp, Daryl (1993). Jungiansk ordbok. Centrum för jungiansk psykologi. Libris 7598381. ISBN 91-7075-049-1, s. 166
2) Whitmont, Edward C. (1992). Symbolernas värld: den jungianska psykologins grunder. Centrum för jungiansk psykologi. Libris 8369836. ISBN 91-7075-007-6, s. 200 (fotnot)
3) Jung, C. G.; Ahlberg, A. (1993). Valda skrifter Psykologiska typer. Natur och kultur. Libris 1700495. ISBN 9127033570, s. 202
4) Whitmont 1992, s. 204–205
5) Sharp 1993, s. 94
6) Edinger, Edward F (1991). Ego and Archetype. Shambhala. sid. 38
7) Sharp 1993, s. 43
8) Edinger, 1991 s. 39
9) Hark, Helmut (1997). Jungianska grundbegrepp från A till Ö: med originaltexter av C. G. Jung. Natur och kultur. Libris 7229491. ISBN 91-27-05475-6, s. 209
10) Edinger, Edinger F (1991). Ego and Archeype. Shambhala. sid. 57ff
Vetamera 