Émile Coué

Émile Coué
26 Februari 1857-2 Juli 1926
Fransk apotekare och psykolog

Émile Coué de la Châtaigneraie (franska: [emil kue də la ʃɑtɛɲʁɛ], 26 februari 1857 – 2 juli 1926) var en fransk psykolog och apotekare som introducerade en metod för psykoterapi och självförbättring baserad på positiv självsuggestion (optimistic autosuggestion).[1][2]
Coué behandlade många patienter i grupper och utan kostnad.[3][4]

Familje Coué kom från Bretagne-regionen i Frankrike med ett ursprung i franska adeln men hade bara blygsamma medel. Émile var en lysande elev i skolan och planerade en framtid som analytisk kemist. Men han lämnade dessa studier, eftersom hans far, som var järnvägsarbetare, befann sig i en osäker finansiell situation. Coué bestämde sig sedan för att bli apotekare och tog examen i farmakologi i 1876.

Som apotekare i Troyes från 1882 till 1910 upptäckte Coué snabbt vad som senare blev känt som placebo-effekten. Han blev omtalad för att kunna lugna sina kunder genom att lova varje botemedel effektivitet och han lämnade ett litet positivt meddelande med varje given medicinering. 1886 och 1887 studerade han i Nancy med Ambroise-Auguste Liébeault och Hippolyte Bernheim, två ledande utövare av hypnotism.

År 1910 sålde Coué sin verksamhet och flyttade till Nancy, där han öppnade en klinik som kontinuerligt levererade cirka 40 000 behandlingsenheter per år (Baudouin, 1920, s. 14) till lokala, regionala och utländska patienter under de närmaste sexton åren. [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14]

År 1913 grundade Coué och hans fru Lorraine Society of Applied Psychology (franska: La Societe Lorraine de Psychologie appliquée). Hans bok Self-Mastery Through Conscious Autosuggestion publicerades i England (1920) och i USA (1922). Coués teorier spreds till USA och flera kända amerikaner antog hans idéer och metoder, som Maxwell Maltz, Napoleon Hill, Norman Vincent Peale, Robert H. Schuller och W. Clement Stone.

La méthode Coué (Coué metoden)

Generellt

Tillämpningen av hans mantra-liknande medvetna autosuggestion, ”Varje dag, på alla sätt blir jag bättre och bättre” (Franska: Tous les jours à tous points de vue je vais de mieux en mieux) kallas Couéism eller Coué metoden.[13] Vissa amerikanska tidningar citerade det annorlunda: ”Dag för dag, på alla sätt blir jag bättre och bättre.”

I Sverige har denna mentala inställning odödliggjorts genom Ernst Rolfs revykuplett ”Bättre och bättre dag för dag” (1923) med text av S.S. Wilson.

Couémetoden fokuserade på en rutinmässig upprepning av poistiva uttryck enligt en specificerad ritual – helst så många som tjugo gånger om dagen, och speciellt i början och i slutet av varje dag.[14] När han tillfrågades om hur han tänkte på sig själv som läkare, sa Coué ofta att ”jag har aldrig botat någon i hela mitt liv. Allt jag gör är att visa människor hur de kan bota sig själva.”[15]

Till skillnad från en allmän övertygelse om att en stark medveten vilja utgör den bästa vägen till framgång, hävdade Coué att förutsättningen för att bota av några av våra problem [sjukdomar] kräver det en förändring i vår omedvetna tanke, som endast kan uppnås genom att använda vår fantasi.

Trots att han betonade att han inte främst utförde helande utan var en som lärde andra att läka sig själv, hävdade Coué att han hade genomfört organiska förändringar genom autosuggestion.^[13]

Självsuggestion

Coué identifierade två typer av självsuggestion: (i) det avsiktliga, ”reflekterande suggestion” som gjordes som en medveten ansträngning, och (ii) den omedvetna ”spontana suggestionen”, som är ett ”naturligt fenomen i vårt mentala liv … som äger rum utan medveten ansträngning [och har sin effekt] med en intensitet som är proportionell mot vår uppmärksamhet ”(Baudouin, 1920, s. 33-34).Baudouin identifierade tre olika källor till spontan suggestion:

A. Exempel som tillhör den representativa domänen (känslor, mentala bilder, drömmar, visioner, minnen, åsikter och alla intellektuella fenomen);

B. Exempel som tillhör den affektiva domänen (glädje eller sorg, känslor, tendenser, lustar);

C. Exempel som hör till den aktiva eller motoriska domänen (handlingar, önskningar, gester, rörelser i periferin eller i kroppens inre, funktionella eller organiska modifieringar).^[16]

Två medvetanden

Enligt Yeates (2016b, s. 42) delade Coué den teoretiska position som Hudson uttryckte i sin Law of Psychic Phenomena (1893): nämligen att vår ”mentala organisation” var sådan att det verkade som om vi hade ”två medvetanden , där  var och en var utrustad med separata och tydliga egenskaper och befogenheter, [och där] varje förmåga var kapabel, under vissa förutsättningar, till självständig åtgärd.” (Hudson, 1893, s. 25).

Vidare hävdade Hudson (ibid., S. 25-26) att det var helt irrelevant, för förklarande ändamål, om vi faktiskt hade ”två olika medvetanden”, eller om vi bara tycktes vara ”utrustade med en dubbel mental organisation”, eller om vi faktiskt hade ”ett medvetande” (one mind) som besatte vissa egenskaper och befogenheter under vissa förhållanden och vissa andra egenskaper och befogenheter under andra förhållanden”.

Påverkan från det omedvetna eller det undermedvetna

Det omedvetna har också betydelse genom att förväntningar har med förtroende att göra. Omständigheter i omgivningen som stärker förtroendet har då antagits positivt medverka till den psykologiska föreställningsvärlden. Inom vården kan det räcka med en miljö och med kläder (läkarrock) som inger förtroende för att starta en positiv förstärkning.

KOMMENTAR: Inom vissa vårdinriktningar gäller att miljön är utformad för att förstärka denna upplevelse såsom hos Vidarkliniken i Järna. Flera sjukhus världen över har också medvetet förändrat miljön och färgsättningen för att ge sådan positiv förstärkning av miljön.

Utveckling och ursprung

Coué upptäckte att han i vissa fall kunde förbättra effekten av ett givet läkemedel genom att inför patienten utlova dess effektivitet. Han insåg att de patienter till vilka han hade givit ett positivt utlåtande om medicinen hade upplevt märkbar förbättring jämfört med patienter till vilka han inte sagt något. Detta motiverade Coué att undersöka användningen av hypnos och möjligheterna i fantasins kraft.

Han upptäckte att patienten inte kunde hypnotiseras mot sin vilja och, ännu viktigare, att effekterna av hypnos avtog när patienten återfick medvetandet. Han förändrade då metod och utvecklade till autosuggestion (självhypnotisk påverkan), som han beskriver som:

… ett instrument som vi besitter redan vid födseln, och med vilket vi spelar omedvetet hela vårt liv, som ett barn spelar med sin skallra. Det är dock ett farligt instrument; Det kan såra eller döda dig om du hanterar det på ett oförsiktigt och omedvetet sätt. Det kan tvärtom rädda ditt liv när du vet hur man använder det medvetet.^[17]

Medveten autosuggestion

Coué trodde på effekterna av medicinering. Men han trodde också att vårt mentala tillstånd kan påverka och till och med förstärka verkan av dessa läkemedel. Genom att medvetet använda autosuggestion såg han att hans patienter kunde bota sig mer effektivt genom att ersätta sin ”tanke på sjukdom” med en ny ”tanke på botemedel”. Enligt Coué åstadkommer upprepande ord eller bilder, tillräckligt många gånger, det undermedvetna att absorbera dem. Botemedel var resultatet av att använda fantasi eller ”positiv autosuggestion” för att utesluta ens egen medvetna viljestyrka.

Underliggande principer

Coué utvecklade sålunda en metod som åberopade principen att ”en ide som uteslutande ockuperar sinnet blir verklighet”, men endast i den utsträckning som tanken ligger inom möjlighetens ramar. Till exempel kommer en person som saknar händer inte att kunna få dem att växa tillbaka. Men om en person bestämmer sig för att hans eller hennes astma försvinner, så kan det faktiskt hända, så länge kroppen faktiskt kan fysiskt övervinna eller kontrollera sjukdomen. Å andra sidan, att tänka negativt på sjukdomen (ex. ”Jag mår inte bra”) uppmuntrar både sinne och kropp att acceptera denna tanke. På samma sätt, när någon inte kommer ihåg ett namn, kommer de förmodligen inte att kunna återkalla det så länge de håller fast vid den här tanken (dvs ”jag kan inte komma ihåg”). Coué insåg att det är bättre att fokusera på och föreställa sig de önskade positiva resultaten (dvs ”Jag känner mig frisk och energisk” och ”Jag kan klart komma ihåg”).

Negativa konsekvenser av viljans kraft – Willpower

Coué observerade att det största hindret för autosuggestion var viljestyrka. För att metoden ska fungera måste patienten avstå från att göra någon självständig dom, vilket innebär att patienten inte får låta sin vilja uttrycka sina egna kritiska åsikter om positiva idéer. Allt måste således ske för att säkerställa att den positiva ”autosuggestiva” idén är medvetet accepterad av patienten; annars kan man till slut få motsatt effekt av vad som är önskvärt.^[18]

Till exempel, om en student har glömt ett svar på en fråga i en tentamen, kan reaktionen bli – ”jag har glömt svaret”. Ju starkare denna tanke blir, desto mer försvinner förmågan att minnas svaret. Men om denna negativa tanke ersätts med en mer positiv – ”Ingen anledning att oroa sig jag vet, det finns och jag minns”, då ökar chansen att studenten kan komma ihåg svaret.

Coué noterade att unga barn alltid tillämpade denna metod utan ansträngning, eftersom de inte styrdes av den kritiska viljestyrka som var närvarande hos vuxna. När han instruerade ett barn genom att säga ”lås händerna och du kan inte öppna dem” kunde barnet följaktligen genast lyda instruktionen och inte förmå sig till att öppna händerna.

Själv-konflikt

En patients problem riskerar att öka när viljestyrka och fantasi (eller mentala tankar) motsätter sig varandra, något som Coué betecknade som ”självkonflikt”. I studentens fall är viljan att lyckas tydligt oförenlig med tanken på att inte komma ihåg sina svar. När konflikten intensifieras, så gör också problemet det: ju mer en patient anstränger sig att sova, desto mer ökar vakenheten. Ju mer en patient försöker sluta röka, desto mer ökar rökningen. Patienten måste således överge sin viljestyrka och istället lägga mer fokus på sin fantasifulla kraft för att lyckas fullt ut med sin önskan.

Effektivitet

Tack vare hans metod, vilken Coué en gång kallade sitt ”trick”,^[19] skulle patienter av alla slag komma för att besöka honom. Listan över sjukdomar inkluderade njursjukdomar, diabetes, minnesförlust, stammande, svaghet, atrofi [förtvining] och alla slags fysiska och psykiska sjukdomar. Enligt en av hans journalposter (1916) botade han en patient från livmoderframfall samt ”våldsamma smärtor i huvudet” (migrän).^[20]

C. (Cyrus) Harry Brooks (1890-1951), författare till flera böcker om Coué, hävdade att den uppskattade framgången för hans metod var omkring 93%. De återstående 7% av människor skulle inkludera de som var för skeptiska till Couées tillvägagångssätt och de som vägrade att känna igen en förändring.

Medicin och autosuggestion

Användningen av autosuggestion är avsedd att komplettera användningen av medicin, men ingen läkemedelsmedicinering under Couées tid kunde enligt Coué rädda en patient från depression eller spänning [negativ stress]. Coué rekommenderade att patienter tar läkemedel med förtroende för att de skulle botas snabbt, och för att läkning skulle bli optimal. Omvänt hävdade han att patienter som är skeptiska till ett läkemedel skulle finna dem minst effektiva.

Referenser

1. R. Gregory, The Oxford Companion to the Mind (1987) p. 169
2. See Yeates (2016a), (2016b), and (2016c).
3. Henri Ellenberger, The Discovery of the Unconscious (1970) p. 842
4. Whiteside, T., ”Better and Better”, The New Yorker, (Saturday, 16 May 1953), pp.91-115.
5. Aram, G.V. (1923). Emile Coué and His Method of Healing by Conscious Auto-Suggestion: An Interview with M. Coué, in G.V., Aram, E. Towne, & W.E. Towne, The Gist of Coué: Self Healing by Auto-Suggestion Clearly and Simply Explained, (pp.3-14). Holyoke, MA: The Elizabeth Towne Co., Inc.
6. Baird, A. (1956/1923). ”Bypassing the Will: Towards Demystifying the Nonconscious Control of Social Behavior”, in A. Baird, I was There: St. James’s, West Malvern (pp.239-246). Worcester: Littlebury and Company Limited.
7. Baudouin, C. (1923). Emile Coué and His Life-Work. New York, NY: American Library Service
8. Brooks, C. Harry (1922). The Practice of Autosuggestion by the Method of Émile Coué. George Allen and Unwin.
9. Duckworth, J.H. (1922). Autosuggestion and its Personal Application. New York, NY: The James A. McCann Company.
10. Kirk, Ella Boyce (1922), My Pilgrimage to Coué, American Library Service, (New York). 1922.
11. Macnaghten, H. (1922), Emile Coué: The Man and His Work. New York, NY: Dodd, Mead and Company.
12. Orton, J.L. (1935). Émile Coué: The Man and His Work. London: The Francis Mott Company.
13. ”Émile Coué.” Encyclopædia Britannica. 2008. Encyclopædia Britannica Online. 26 Dec. 2008 [1]
14. Marguerite Marshall. ”Applied Auto-Suggestion of Famous French Healer Explained.” Boston Post, January 4, 1923, p. 13.
15. quoted by Frederick L. Collins, ”Three Minutes With a Headliner.” (Kingston Jamaica) The Gleaner, February 9, 1923, p.6.
16. Baudouin, 1920, p.41.
17. Coué, E: ”Self Mastery Through Conscious Autosuggestion” (1922) p. 19 ”Min metod” eller Medveten autosuggestion
18. Brooks, C. H., ”The practice of autosuggestion” (1922) p. 62
19. Coué, E: ”How to Practice Suggestion and Autosuggestion” page 45. ”un truc ou procédé mécanique” (‘a trick, or mechanical process’). Note that when Coué referred to his ”trick”, he was speaking of the mechanism, or ”the secret”, that was responsible for the approach’s success (as in, say, ”the trick to the hook shot is …”), he was not speaking of deceiving his subject.
20. Wallechinsky, David. ”Emile Coué (1857–1926) French Healer.” The People’s Almanac. 2nd Ed. 1975.